Det funkar än så länge. På en stor småbarnsavdelning med 30 barn. Med en liten bulle på magen. Förra veckan fick jag frispel 100 gånger om. För att kollegan gick i pension efter lång och trogen tjänst och ersattes med ett par olika vikarier. På torsdagen fick vi veta vem som skulle komma på måndagen. Ruttet mot fina D som arbetat så många år, som att "Vi tar väl och fyller upp din plats med...ja nån. Vi får se." Frispel för ovisshet och meserier. För att vår vikarierande chef är konflikträdd och pratar runt. För att hon inte tänker flytta mig till de äldre barnen eftersom hon inte orkar med fajten. Under veckan var tre kollegor borta och ersattes med mer eller mindre bra vikarier. Jag gjorde allt jag kunde för att hålla skeppet flytande. Veckan toppades av en klagande förälder. Detta efter andra klagomål. Lördagen började med ett hormonellt gråtanfall där skiten från veckan fick komma ut.
Jag ska försöka tagga ner. Be vikariechefen skriva under min lapp om havandeskapspenning. Jag kommer inte att orka jobba till december. Med pluttisar. I en årstid när man behöver både overall med galonisar på. Under förhållanden där vi alltid går kort om folk. Det fattar väl vem som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du har rätt att bli omplacerad om du inte orkar med dina arbetsuppgifter på grund av graviditet. Och det här tycker jag är ett solklart fall? Har du hört med facket?
På mina söners dagis är det regel att personalstyrkan rörs om när någon är gravid. Jag som förälder skulle inte vilja att någon som inte kunde lyfta ska jobba med min minsta pluttis.
Skicka en kommentar