tisdag 5 oktober 2010
Äntligen!
För första gången blir jag verkligen berörd av att läsa om ett Nobelpris. För första gången rörd till tårar. Tack! Evinnerligen tack Robert Edwards och grattis till priset! Du har kämpat för mirakel och jag har två här. Ett som sover middag på övervåningen och ett som buffar i min mage. Ditt arbete gjorde det möjligt. Det finns inte ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det finns inte ord som sagt. Bara kärlek. Mängder av kärlek..
Skicka en kommentar