Ganska många av mina kompisar har barn. En del har barn i Prinsens ålder, någon enstaka i Gittans. Jag tycker att det är nice när kompisarnas barn går ihop med mina, eller rättare sagt med Prinsen för Gittan är ännu så liten. Det är skönt för mig att ta en fika medan Prinsen är sysselsatt och leker. Det är kul för Prinsen att få ett tillfälle till lek med ett annat barn.
Men. Det är inte alltid det funkar.
Min kompis A och jag har en nära relation. För några år sedan träffade hon en man i Danmank och flyttade dit. Hon fick två barn i rask takt och den äldsta, en kille, är lika gammal som Prinsen. A kommer till Sverige titt som tätt och hälsar på, oftast tillsammans med barnen. Och vi vill ses, hemma hos mig eller på stan, för att prata och umgås. Med är våra barn och det händer alltid något.
Jag älskar verkligen A, hon är en gammal vän som funnits med riktigt länge. Men det funkar inte mellan Prinsen och hennes son. Förra gången försökte jag se till att Prinsen var hos en kompis vid deras besök, men då sa hon att hennes son absolut ville leka och att de blev besvikna om han inte var hemma. Det som händer är att hennes son ger sig på min, retas, tar saker och är allmänt ettrig. Förra gången vi sågs sa Prinsen till den andra pojken gång på gång att sluta men han sket i det, fortsatte med det han höll på med (hålla fast gungan Prinsen gungade på) tills Prinsen fick ett bryt och skrek "Sluta dumma dig! Du är inte min kompis!" och började gråta.
Nej min rara vän är inte bra på att säga till. Hon säger bara "Men nu får det vara bra" i en lam ton och bryr sig sedan inte mer. Själv kokar jag inombords och vill bara låga ur men räknar tyst till tre och väntar på att hon ska ta det. Men icke. Snart kommer de på besök igen och jag tänker denna gång hårdbevaka hennes son och själv säga till honom.
Jag menar inte att glorifiera mitt eget barn, men han passar bara inte ihop med den här killen. Prinsen gillar inte att umgås med gåpåiga barn. Förra gången vi sågs och de sedan gick hem sa Prinsen: "Det var skönt att de gick. Han är så jobbig". Och jag förstår om han tycker så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ämen fan vad jobbigt! Tycker inte din Prins ska behöva ta det faktiskt. Jag HATAR när folk inte kan säga till sina barn.
mee too hatar. Igår var en kompis 6-åriga dotter hemma hos oss och gjorde fälleben på min unge, helt avsiktligt. Mamman reagerade inte. Grrrrrrrrr
Om MIn unge gör så på en 1,5 åring när hon är 6 kommer det bli tillrättavisning omgående. Det är helt oacceptabelt beteende hos ett så stort barn.
Hellomotti
Jag tillrätta visar andras barn rätt friskt! Om deras föräldrar är så slappa så måste ju nån göra dem tjänsten att tala om för dem att det tex inte är ok att knuffa små barn i rutschkanan i parken.
Skicka en kommentar