Tre veckor kvar

Ja i morgon är det tre veckor kvar tills flyttlasset går. Tre veckor kvar tills vi lämnar lägenheten i utkanten av stan och flyttar in i det vita huset i förorten. Jag längtar och jag har separationsångest. Känner separation för att lämna det gamla och invanda. Att hitta överallt, veta var närmaste postlåda och kvällsöppna affär är. Finns det kvällsöppna affärer i förorten förresten? Separation för att jag har lärt känna tjejer i närheten som har barn i samma ålder som Prinsen, där jag bara kan knacka på om jag vill. Tänk om det inte finns någon vettig människa att hänga mer där borta där vi ska bo. Känner nostalgi över det som har hänt i vår lägenhet, allra helst då jag tänker på allt som har med Prinsen att göra. Det var inne i det lilla badrummet som jag gjorde graviditetstestet, det var hit vi åkte då vi lämnade BB då Prinsen var nyfödd Ja separation och nostalgi.

Men jag längtar också. Efter att göra om i det mysiga huset, gå med sambon i inredningsaffärer, fixa till Prinsens rum. Längtar efter att sitta på tomten på en filt under ett parasoll tillsammans med Prinsen. Jag tänker på att grilla. Grilla grilla grilla. Det ska vi göra hela sommaren lång. Jag längtar efter tvättmaskinen också. Det finns en sådan i badrummet där så klart. I kväll då jag sprang upp och ner med proppfulla tvättpåsar i händerna längtade jag efter den maskinen.

Det ska bli spännande. Kul att se vad området i förorten har att erbjuda. Just nu känns det overkligt för vi har inte börjat packa än. Men det är snart. Tre veckor kvar bara.