Ont i magen

I måndags mådde jag illa och hade ont i magen på morgonen. Jag trodde att jag skulle kräkas men gjorde inte det. Mitt på dagen hade jag nästan 39 grader och var däckad. Igår och idag är det bättre och jag har ingen feber, jag känner mig nästan helt ok. Men. Jag har ont i magen. Det är inte där nere i tjejmagen bland äggstockar och livmoder, utan liksom över naveln. Det är inte så att det gör ont hela tiden, utan och jag ligger på mage i sängen, hoppar, trycker där på eller råkar stöta emot. Det skär och hugger. Och jag är nojjig. Jag är en nojjig typ och jag gillar inte att ha konstiga, odefinierbara grejer.

Idag ringde jag till läkaren och fick prata med en syrra.

Jag: "Jag tänkte höra om det finns någon läkartid till mig."

Syrran: "Idag?!"

Jag: Nej kanske inte idag men någon dag."

Syrran: "Ja för idag ringer du alldeles för sent för att få en tid. Då måste man ringa tidigare. Nu finns inga tider kvar."

Jag: "Jag vet inte hur brådskande det är."

Så talade jag om läget. Att jag fått feber men att den är borta och att det nu återstår ett ömmande i magen runt naveln.

Syrran: "Men kan du komma kl 15.30? Det borde gå."

Jag: "Ja det går bra. Tack."

Så hon fixade fram en tid till mig trots att det inte fanns. Och jag blev mera nojjig att det ska vara något allvarligt och att det var därför hon lät mig komma.

Vad kan detta vara? Inte influensan för det yttrar sig inte så här, inte någon kräksjuka för då brukar man inte ha feber och jag har varken diarré eller kräkts. Jag funderar allvarligt på att byta jobb så att jag och resten av min familj slipper en del av alla baciller jag drar med mig hem. Shit, hoppas det är något som snabbt drar förbi och försvinner.