Jag har fått mina små, mina älskade och efterlängtade. För mig spelade inte könet på barnen någon roll. Jag ville ha barn. Men nu efteråt kan jag ju så klart inte tänka mig att det skulle vara på något annat sätt än en pojke och en flicka. En Prinsen och en Gittan.
Varför kan inte folk som är gravida eller som planerar att bli det få önska kön? Nej nu menar jag inte att de kan BESTÄMMA kön, utan bara önska. Drömma. Längta efter en pojke eller flicka, efter ett visst kön? Utan att jag ska bli provocerad. Förbannad inombords och tänka att de ska vara glada OM de får barn. ATT det faktiskt blir barn. Att de är otacksamma som önskar. Att de borde vara lyckliga hur som. För det blir man ju givetvis.
"Jag vill gärna ha en tjej, men jag blir glad även om det är en kille!" Hört den?
Ja du blir glad oavsett. Så varför önska? Är det för ens egna föreställning om familjen, om hur den bör se ut? För att man vill bli förälder till ett barn av samma kön som sig själv?
Är det ok att högt önska sig ett kön?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Konstigt, det där. Vi har tre barn - först en flicka och en pojke, och sedan ett glapp till vår minsting. En del tyckte att vi var lite konstiga som "skaffade" vår minsting - vi hade ju redan en av varje.
Vid sådana tillfällen inser man att de vet inte mycket om livet. Man vet liksom inte i vilken ände man ska börja diskussionen - huruvida man "skaffar" barn, huruvida det är ett kön man "skaffar" eller i någon helt annan ände. Så man bara lägger ner och ler lite överseende. :)
För mig innebär önskan om ett kön att man förväntar sig olika egenskaper på sitt barn utifrån om det har en snopp eller snippa. Att man inte tar emot den fantastiska personlighet man får utan vill tillskriva könet olika egenskaper och därmed begränsningar. Så därför blir jag beklämd när någon säger att hen vill ha en flicka eller en pojke.
Jag kan önska mig en flicka, inte för att jag vill ha en liten prinsessa att klä i söta klänningar utan för att jag vill ha möjligheten att bli mormor en dag. Det är säkert fantastiskt att bli farmor oxå, och kanske är det för att min svärmor och jag inte riktigt drar jämt som jag känner så men jag inbillar mig att det är en helt annan grej att ha en dotter som får barn än att ha en sonhustru som får barn. Det kanske låter konstigt men jag vet att jag inte är ensam i de här tankarn...
Skicka en kommentar