Jag är på Öppna Förskolan. I pysselrummet sitter Prinsen och gör halsband. Jag sitter bredvid med Gittan på armen. Inga andra finns i rummet. Så kommer en annan kvinna. Men en mörkhårig flicka som skuttar in och vill måla. Vi börjar prata, kvinnan och jag, för flickan är så intresserad av Prinsen. Tittar på honom hela tiden. "Vad heter du?" frågar jag tjejen. "Louise" svarar hon. "Hur gämmal är du?" Hon tittar på kvinan som är hennes mamma, viskar något. "Tre och ett halvt" svarar mamman. "Jaha" säger jag. "Vi hämtade henne i Kina för två år sedan. Hon var ett och ett halvt när vi fick henne." "Åh var underbart" säger jag. "Jag verkligen. Vi har väntat och längtat så länge". "Jag förstår" säger jag.
För det gör jag. Förr visste jag inte vad längtan var. Nu vet jag precis.
fredag 28 oktober 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vet att du vet. Fint att du sa som du sa. Kramar.
Skicka en kommentar