Jag hör ett samtal mellan två mammor på Öppna Förskolan.
A: "Men du väntar en till!" (Tittade på den andra kvinnans mage.)
B: "Ja min son är ju bara ett år drygt men det är roligt. Det var verkligen inte planerat, men det blir inte jämt som man har tänkt i livet."
A: "Nej så är det ju. Jag har sett de där programmen på tv om ofrivillig barnlöshet. Att fertilteten sjunker så drastiskt när man blir äldre än 35."
B: "Ja jag såg också det. Men det här är helt naturligt fast jag är 39." (Klappade sig på magen.)
A: "Men har man en gång varit gravid så är det lättare andra gången hat jag hört. Att kroppen vet liksom. Måste vara jobbigt när det inte tar sig, svårt att slappna av."
Jag: "Men här var det helt onaturligt. I ett lab närmare bestämt och inte alls i bingen. Tretton gånger faktiskt tog det innan jag fick mina små. Och jag slappanade inte av ett dugg om ni undrar."
Nä jag sa inte det. Och man kan inte begära att folk som inte vet ska säga "spontan graviditet" istället för "naturlig graviditet" liksom "biologiskt barn" istället för "eget barn".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Spontant hit och spontant dit ;) Spontant tänker jag att det inte alls var någon spontangraviditet, eller det var åtminstone planerat. Varför kände hon annars sig manad att ens behöva påtala det? Jag ogillar starkt när vuxna människor hävdar att graviditeten "inte var planerad". Vet de inte hur det går till att göra barn eller hur menar de? Och är man 39 år och tänker sig syskon till sitt barn så har man inte direkt tiden på sin sida heller. Nä, bullshit säger jag.
/Onaturlig mamma
Paprika: Fattar hur du menar. Hon påtalade också att man inte hinner med så ofta att ha det "trevligt" med partnern så det var verkligen "oj då" att det hade tagit sig. Nej är man 39 så borde ju tankarna finnas där om man vill ha syskon.
Min erfarenhet är att när jag hört folk säga att det "inte var planerat" så kan det sen krypa fram att de hade ju ändå slutat skydda sig etc. Det är som att det finns någon slags status i att barnen "bara kommit", eller jag vet inte hur jag annars ska beskriva det där fenomenet. Eller om det kan vara så att när barnet inte kommer inom det "vanliga" 2-3 åren efter det första så finns det ett behov hos vissa att förklara det med att det "bara blivit så".
Skicka en kommentar