Saknat

"Jag har alltid saknat henne, när hon inte fanns." Så sa Prinsen om Gittan idag när vi pratade om när Gittan föddes. Det fick mig att minnas hur gärna jag ville ha ett syskon till min son. Jag kommer ihåg att jag skrev i bloggen att "Jag vill ha ett syskon till Prinsen kanske ännu lite mer än jag själv vill ha ännu ett barn." Det låter lite konstigt beskrivet kan tyckas och jag håller nu efteråt med. Men jag ville så hemskt gärna ha ett till barn för min egen skull, och kanske ändå lite mer för Prinsens. För att ge honom ett syskon, göra honom till storebror, låta honom dela sin barndom med någon. Det låter kanske klichéaktigt, men jag kände mig nog aldrig hel till fullo innan Gittan kom. Innan vi hade två barn som jag så hett drömt om, som jag stångat mig blodig för. Innan jag visste att det var slut med IVF. För det hängde över mig, alla dessa försök och saknaden efter ännu en liten. Och ja älskade Prinsen. Mamma saknade också Gittan innan hon fanns. Och dig med. Jag är fulländad nu.