Jag har aldrig trott att babysim är min grej. Är liksom inte så förtjust i varken vatten eller simhallar. Jag tycker om att vara ute på sjön, att sitta på en brygga i solen. Men jag är inget vattendjur. Har aldrig förstått skönheten med att dyka med skallen före eller göra kullerbyttor under ytan. Jag simmar gärna några längder eller svalkar mig när det är varmt. Det är på den nivån.
Men. För ett tag sedan var det en tjej som jag har börjat hänga en del med, H, som undrade om jag skulle med på babysim. "Kanske" sa jag. "Får jag tänka på det?" Så kom jag fram till att jag skulle ge de en chans. Trots att jag inte är förtjust i varken simhallar eller vattenövningar. För att inte vara sån nejsägare.
Vi var där idag, Gittan och jag med H och hennes bebis. Gittan gillade att ligga på mage i vattnet och försöka fånga de olika leksakerna som flöt omkring. Att ligga på rygg var inte alls kul, men det är det ju heller inte på land. Babysiminstruktören hette Carlos, var ca 30 år och hade en våtdräkt som var alldeles för trång i grenen. Om jag säger så.
Denna allra första simgång gick ut på att som vuxen lära sig olika sätt att hålla sitt barn på, i vattnet. Det var fyra olika bebisar i den varma bassängen och Gittan var äldst. Vi fick låna en varsin simring och Carlos sa att vi skulle släppa taget om bebisarna. Det kändes inte alls ok för mig, att låta Gittan sitta och vippa i en simring, för vidare stabilt satt hon inte. Min lilla loppa är liten och vild och höll både på att tippa fram och glida ur. Carlos kom fram till mig och visade och tyckte nog att jag var tramsig.
Carlos talade om att nästa gång ska vi hälla vatten på barnets huvud och sedan hålla dem under vattenytan. Och jag drog öronen åt mig. Min instinkt är att ta hand om mitt lilla barn på bästa sätt. Att köra ner henne under vattnet känns inte naturligt. Inte för mig. Jag såg att även en annan mammma grimaserade.
Näe jag vet ännu inte om babysim är min grej. Även om det kanske är Gittans. För hon såg nöjd och glad ut hela tiden och grät inte en enda gång, varken i bassängen eller i omklädningsrummet. Men tycker inte jag (eller Gittan) att det känns ok men nästa moment så bangar vi det. Jag är vuxen. Jag är Gittans mamma. Jag bestämmer det och gör som jag vill. För om jag inte vill köra henne under ytan så kan ingen badinstuktör tvinga mig. Det är ju liksom inte som när man tar körkort, att gör man inte halkbanan så får man inget körkort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter jättekonstigt med under ytan!!! Jag gick en kurs i babysim med min son när han var ca 8 månader. Vi gick 8 gånger tror jag kursen var på. Inte ett enda moment var att barnet skulle under ytan! Däremot skulle man hälla vatten på barnets huvud, men inte första lektionen! Och instruktören sa hela tiden att man inte skulle göra något som inte kändes bra.
Jag och min son gillade babysim, allt i själva bassängen. Däremot hade vi båda svårt för allt bök i omklädningsrum (ryggont för mig och gråt för honom). Så det blev bara en kurs. Lita på din magkänsla.
Kramar Lisa
Lisa: Vad kul att ert babysim blev lyckat! Idag ringde jag faktiskt och låtsades vara intresserad av babysim. "Det är sju tillfällen och man över lite på att vara under vatten. Det brukar vi göra på fjärde gången, men det behöver man naturligtvis inte göra om man inte vill." Tack då vet jag och jag skiter i om instruktören eller de andra föräldrarna tycker att jag är en mes. Jag tar ditt råd och litar på min magkänsla.
Kram!
Det låter som att de går väldigt fort fram på ert babysim.
På vårt har vi kört tre gånger bara öva på att hålla bebisarna på olika sätt så att de får sparka, flyta mm. Gång fyra var det simringsdags (men föräldrarna höll i hela tiden) och att hälla vatten på barnets huvud. Nu senaste gången - gång fem - fick de som ville testa att låta barnen dyka.
Jag gick tre steg babysim med min stora kille och för varje kurs var det mer och mer dykande men man började lugnt och försiktigt och lärde barnen ett kod ord som tex 123 dyk innan man hällde vatten över huvudet eller dök ner under vattnet. och de var noga med att barnet skulle bara tryggt med ett moment innan man gick vidare med nästa. Och ville man inte så var det självklart inget tvång.
Hela grejjen med babysim är ju att man utnyttjar att barnet fortfarande har dykreflexen kvar dvs håller andan när man dyker eller häller vatten över huvudet...
Skicka en kommentar