Att handla leksaker

Vi handlar leksaker till Prinsen ibland. Bara så där. Kanske en ny vattenspruta, en mindre legobyggsats eller något annat som inte kostar många hundralappar. För att Prinsen, som andra barn, gillar leksaker. Många gånger när vi tittar på leksaker eller kanske köper något säger Prinsen "En sån där har Jonte!" Jonte är en sexårig kille som Prinsen brukar leka med. Jonte verkar få det mesta i leksaksväg. Jag tycker att barn ska uppskatta det de får. Att det inte bara ska vara slit och släng. Att man kan få allt det man pekar på. På en gång. Jag tycker att man kanske kan längta lite. Spara några veckopengar för att till slut kunna handla det man verkligen vill ha. Jag tror att Prinsen fattar att Jonte får leksaker nästan varje gång de handlar. Själv säger jag nej för det mesta, men ja ibland. "Men han blir ju så glad" motiverar Jontes föräldrar. "Och det kostar ju inte så mycket." För mig handlar det egentligen inte om pengar. Utan om att jag tror att barn som får leksaker varje vecka, som bara pekar med fingret en sekund, till slut blir odrägliga. Att man liksom gör dem en björntjänst. Det är trist att vara en nejsägare, men om man aldrig får ett nej som barn, när man inte får öva morgångar på sina föräldrar, hur ska man då göra när man blir större? Kanske att Prinsen tycker att jag har kortare tyglar än andra föräldrar. Som bara tillåter tv-spel en dag i veckan och som inte överöser med godis jämt och ständigt. Men jag hoppas att han en dag förstår att jag gjorde det som jag tyckte var det bästa, godis på lördagen och kanske något litet mellan. Regler gällande spelandet så att det inte ballar ur och blir för mycket. För mycket tjat (från både Prinsen och mig)och för mycket intryck av tv-spel. Jag vill inte att Prinsen ska lära sig att man kan köpa lycka, att bara man få en ny leksak så blir det frid och fröjd. Jag vill ge honom annat. Som tid, upplevelser, små som stora, bra samtal och lek. Och leksaker. Men inte hela tiden.