Blogg. Jag minns första gången jag hörde ordet och jag minns att jag sa till polaren P "Det finns något som heter blogg". Jag kollade upp vad det var och bloggarna på nätet blev allt fler, poppade upp som svampar ur jorden.
Min blogg kom till i januari 2007, när Prinsen var fem månader. Mest för att jag tänkte att det var en grej för mig, jag som gillar att skriva. En plats att ventilera mina tankar och känslor på. Ett ställe där det är ok att spy ut allt, ocensurerat.
Jag skrev om ditten och datten i början. Men bloggen fick en helt annan funktion när vi började med syskonförsök i maj 2008. Under tiden det tog att bli gravid med Gittan (tre år) fick jag ett otroligt stöd av mina bloggläsare. Det är en evig tacksamhet, från botten av mitt hjärta.
Genom åren har jag haft både få och lite fler läsare, som mest när vi höll på med IVF. Att flest ville läsa min blogg då är kanske för man själv satt i samma båt, för att man undrade hur det skulle gå. I dag har jag några tappra som hänger kvar från förr (man tackar för det!) och en del nya läsare (roligt att ni vill läsa här!)
Så varför har jag en blogg? Det är fortfarande för att jag vill ventilera och för att jag har ett behov av att skriva. Och ja, jag erkänner. Det är fan så mycket roligare att få respons än att inte få det. Att få en åsikt tillbaka, några ord, ett par rader. Tack till er som ännu orkar kommentera. Tack till Tudorienne för raden under mitt inlägg om GAD. Så lite men ändå så betydelsefullt, för det kändes så personligt det jag skrev.
Så varför har jag inga bilder? Det är det där med att ventilera igen, att det är orden som känns viktiga och för att jag inte orkar. För att jag skulle känna mig stressad av att ha en bilderblogg och behöva tänka på det. Det blev inga magbilder när jag var gravid, för att det kändes fel att lägga ut. Mest magiskt för mig och kanske stötande för andra.
Så vem är du som (fortfarande) läser här? Varför gör du det, trots att jag varken är gravid eller gör IVF. Trots att jag sällan bjuder på bilder. När hittade du hit och hur? Vad är bra med min blogg och är det något du saknar?
Tjing från Anna-Bell i en regnig förort utanför Hufudstaden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej!
Minns inte hur jag hittade din blogg, men förstod när jag läst en del inlägg att vi jobbar i samma bransch.
Det du skriver känns äkta och inte tillgjort. Att du ger respons på kommentarer uppskattas och känns som ett slags samtal.
Hoppas du vill/orkar fortsätta blogga.
Kram Nilla
Jag har läst din blogg jättelänge och kikar alltid in när jag ser att du skrivit något nytt. Vet inte varför jag fastnat för din blogg men jag har hängt med sen prinsen var liten.
Har själv en son som är född 2007 och då är det kul att läsa om andra som har barn i samma ålder.
Hej Anna-Bell!
Jag vet inte heller hur jag hittade din blogg, men det var någon gång när Prinsen fortfarande var ganska liten tror jag.
Jag har själv inte haft svårt att bli gravid, men däremot haft många svårigheter och risker under graviditeterna. Man formas av sådant, liksom man formas av att behöva kämpa för att bli gravid, och jag känner mig därför ofta hemma bland "ivf-bloggar". Perspektivet förändras och man förstår att uppskatta det man har på ett annat sätt, tror jag.
Jag tycker mycket om att du är så ödmjuk och uppriktig i din blogg. Att du inte har bilder i bloggen förstärker bara det.
Jag bloggar inte själv, men har börjat fundera på det nu. Vi ska börja utreda vår mellankille för ev ADD och plötsligt känns mitt behov av att ventilera och kanske får respons från andra kunniga stort.
Jag blir alltid glad när du har nya inlägg och hoppas att du fortsätter länge till!
Kram Jenny
jag är så klart kvar - inte så ofta som förr, men kvar
Tisalen aka Patrizia
Hej,
Jag kikar in då och då för jag tycker att du skriver så bra och rakt på sak. Har verkligen fastnat för din blogg. Hoppas att du fortsätter blogga! Ps. Vet inte hur jag hittade hit...
Kram, milla
Hej!
Ännu en som inte riktigt vet hur jag hittade din blogg, en länk från någon annan antagligen. Gillar ditt sätt att skriva och dina funderingar.
Är dålig på att kommentera, en anledning är nog att jag ofta läser på jobbet...
Har själv en bakgrund med ofrivillig barnlöshet, men har numera två finingar som har hunnit upp i låg- och mellanstadieålder.
Kram Kaia
Jag läser alltid dina inlägg!
För att jag gillar din blogg och så känner jag dig. Känns som att man har lite kontakt då. Ska ta mig i kragen och skriva lite själv snart.
Du har en blogg som skulle kunna vara skriven av mig... oavsett om du skriver om ivf eller att du älskar söder... att du bor i förorten... att du vill sälja din man på blocket... Say no more. Det finns tvillingsjälar och det är som om du skriver sida upp och sida ner utifrån mig. Sluta inte. JAG LÄSER och LER (jag jhar skrivit förut)
Skicka en kommentar