Konferens

Först vill jag börja med att tacka alla sex personer som har svarat på inlägget under. Jag vet att några till läser, men om det så "bara" vore för er sex, skulle det vara värt att fortsätta blogga. Och det ska jag.

I början av veckan har jag varit på konferens med jobbet. Det var spännande och lite halvläskigt i början. Eftersom mitt gamla jobb och det nya finns i samma organisation så var liksom båda gängen där. Jag var alltså tvungen att välja var jag skulle sitta vid arbetet och vid fikat som exempel. Men jag gick in för att vara trevlig mot alla, mingla på och det hela löste sig naturligt.

Det gick fint att lämna Prinsen och Gittan med Sambon, men jag kände mig amputerad. Att vara utan barnen i ett och ett halvt dygn var som att sakna en kroppsdel. Men det funkade bra ändå. Jag måste faktiskt erkänna att det var rätt nice att ligga i mitt rum med havsutsikt och läsa i en hel timme, att käka ostört och att prata vuxensaker.

På kvällen hade ett annat företag som bodde på samma hotell hyrt en DJ, så jag och några andra tjejer (som jag inte kände innan) drog dit. Jag drack inte en droppe alkohol på hela kvällen, för jag hade ingen lust, men jag dansade i tre timmar och gick och lade mig klockan halv två. Svinkul hade vi det!

I höst kommer jag att arbeta i ett arbetslag där det är 14 barn, vilket känns otroligt lyxigt. Ropar inte hej för jag fattar att de (ledningen) säkert kommer att peta in några barn till. Mina kollegor är i mogen ålder, båda är 60 plus och har jobbat med varandra sedan 90-talet. Men det känns bra. Innan vi skildes åt för att åka hem kramade den ana kollegan om mig, tittade och sa "Det kommer att bli fint det här. Det känns bra!" Jag tror att hon menade det.