Bråk

Igår var det bråkigt hemma. Prinsen är i en trotsperiod. Han är snart sex år, vill bestämma det mesta och lyssnar inte något vidare på mig. Jag var trött efter att ha stuffat på konferensen. (Mitt eget fel, jag vet.) Sambon var sen (tre timmar) från jobbet men ringde inte hem och meddelade det. Gittan var klängig och jag till och med bajsade med henne i knät. Prinsen fick några utbrott med tillhörande gråt och skrik. Ett när hans kompis var här, för att kompisen fick mer kaka. Det ska vara rättvist. Men man behöver inte riva upp himmel och jord för en kakbit tyckte jag. Började med dåliga metoder, som att hota med att ta bort veckopengen, tala om att kompisar inte vill leka om man tokskriker.

Sambon kom hem när jag skulle lägga båda barnen, som skrek. Prinsen och jag tjafsade om ett presentinköp. Jag tyckte inte att det var lämpligt att Prinsen skulle följa med och inhandla presenten då klockan var 21.15. Men det ville han prompt. "Jag köper en bil som du sa att O gillar att leka med" sa jag och Prinsen skrek allt högre. "Och varför har du inte ringt?" sa jag till Sambon och stirrade vrångt på honom. "Kolla din jävla mobil. Du svarar ju fan aldrig!" svarade han ursinnigt. Sedan talade han om att jag skulle lämna rummet för att han inte orkade se mig.

Det gjorde jag. Lämnade rummet medan Gittan gallskrek. Sedan började jag gråta och i samma veva kom Prinsen ner. "Mamma, så farligt är det väl inte!" sa han. "Du behöver väl inte gråta!" "Men jag är så trött och jag orkar inte med bråk. Jag har tjatat på dig halva dagen och du lyssnar inte utan bara skriker och pappa är arg" sa jag och grät mer. "Mammor kan också bli trötta."

Vi somnade med huvudena ihop, Prinsen och jag. Under en filt på soffan. Innan hade jag läst en bok, om djuren i Sysselstad och talat om att det inte var Prinsens fel, att det bara blir fel ibland. Klockan 01.00 vaknade jag och bar min son till sängen, innan jag själv dunsade ner bredvid Sambon.

Ps. Sambon hade ringt. De missade samtalen fanns där såg jag sedan. Förresten tror jag inte att det är bra för någon att Sambon jobbar så mycket. (De röda dagarna som varit den senaste tiden och de tre senaste helgerna.) Inte för honom, inte för mig och barnen. Inte för familjesammanhållningen eller för förhållandet.

Presenten till kalaset inhandlades i morse.