Jag har alltid bott i en lägenhet. Jag föddes i ett höghus, nåja bodde där under hela barndomen. Jag flyttade hemifrån till ett höghus, flyttade vidare till ett höghus och så har det fortsatt. Jag är en lägenhetsunge helt enkelt. Och nu ska vi lämna höghuset för att söka lugnet i villan. I det mysiga vita huset med stenfasad.
Jag har velat detta länge. Jag vill inte att Prinsen ska växa upp där vi bor nu. Det går inte. Med bilarna som köar utanför, som har chaufförer som jag pekar finger till var och varannan dag då de vägrar släppa förbi mig när jag kommer med barnvagnen trots att det är grön gubbe. Vi kan inte låta honom växa upp här när det är fest varje dag utanför våran matbutik. Hela tiden. Fest med både sprit och droger.
Jag har längtat efter ett eget hus där man kan sitta på tomten och där Prinsen sedan kan tulta omkring. Där man slipper den trånga hissen och där man slipper dela tvättstuga med någon som tömmer maskinen med mina kläder utan att ta ut allt. (Hände senast igår. Tur för henne att den nya mössan från Polarn inte blev förgad av hennes kläder.)
Men så ändå. Separationsångest. Rädd för att det bara ska vara miffon i det nya området. Att ingen ska komma och hälsa på för att man måste ta bussen 20 minuter från stan. Men hallå. 20 minuter.Vad är det? Ingenting. Osäker inför det nya och att lämna det gamla. Lämna det invanda, de gulliga mammorna med barn i samma ålder som Prinsen. De som bor så nära att jag kan ringa en halvtimme innan vi ses. Vara spontan. Jag gillar att vara spontan. Skraj att lämna närheten till stan. Varför då egentligen när jag bara blir förbannad på alla bilar och stressade människor? Stan ligger kvar och vi har bil. Bussen går ofta.
Det är nog bara en släng av vanlig separationsångest och mitt trygghetsbehov som visar sig.Det kommer att bli bra i det vita huset. Jättebra kommer det att bli. Och blir det skit och pannkaka så flyttar vi, så har vi sagt. Det känns skönt att tänka på. För hur ska jag, en lägenhetsunge, veta om livet i villa passar mig? Snart ska vi testa. Det känns spännande och befriande att ha möjligheten att få prova på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar