Jag ville bara vara snäll ...och allt blev fel!

Jag känner en gammal dam här i huset, lärde känna henne för ett par år sedan. Hon är över 90 år men helt skärpt, ybersocial och snäll. Ibland vill hon ha hjälp med vissa saker och då ställer jag upp. Jag har handlat åt henne, postat brev och tvättat. Ja inte särskilt ofta, men någon gång då och då.

Så idag hade hon ringt på svararen då jag var ute. Jag tog hissen upp till hennes våning och ringde på. "Jo jag skulle vilja ha lite hjälp med några brev" sa hon. "Inga problem" sa jag och fick informationen om att det var 1000 kr i det ena, ett rekomenderat brev, och att det skulle till ett annat land. Det var tydligen något slags arv som skulle fixas, någon husandel som hon skulle kunna komma över."Du måste ta kvittot!" var det sista hon sa innan jag lämnade hennes lägenhet.

Så stod jag där i kön på tobaksaffären där jag bor. Mycket folk. Sambon med Prinsen i vagnen utanför. Det blev min tur och jag lade fram breven. Grannen hade redan frankerat de och hon i kassan noterade det. Jag, med mumsmums i skallen glömmer det viktiga. Kvittot! Vi gick och handlade, sambon och jag med Prinsen i vagnen. Det är inte förrän vi kommer hem som jag kommer på min tabbe.

När telefonen ringer vet jag vem det är. "Hur gick det med breven?" "Bra" svarar jag
"...men jag glömde kvittot". "Men det var ju det som var viktigast! Hur kan du glömma kvittot?"
"Ja jag vet inte...Jag är ledsen för det men jag har så mycket att tänka på..." Så kommer en harang om hur dåligt det var att jag inte hade kommit ihåg det. Att jag borde säga nej till att hjälpa till om jag hade så mycket i huvudet. Jag sa sedan att jag var tvungen att lägga på luren. Prinsen skrek i bakgrunden. Han ville amma och sova.

Efter fem minuter då jag låg bredvid Prinsen i sängen ringde det igen. Det var grannen och jag sa åt sambon att han inte skulle svara. Efter ytterligare fem minuter ringde det hysteriskt på dörrklockan. Jag hörde svagt hur sambon pratade med grannen och att hon sedan gick. Hon hade sagt att jag borde ha fixat det där, att posta ett rekomenderat brev, att det kan varenda barnunge. Jag skulle verkligen kunna fixa att posta ett brev till henne, jag som är lärarinna och allt. "Men hon är mamma också" sa sambon och jag tackade honom efteråt. För att han försvarar mig och förstår mitt misstag. Hon var arg på mig, grannen, och sambon hade varit tvungen att ställa sig i vägen för att hon ville komma in till mig i sovrummet. Det tackade jag honom också för. Jag vill inte ha in arga granntanter i sovrummet då jag ligger i underkläderna och ammar. Sedan gick hon. Sambon hade bitit sig i tungan för att inte vara otrevlig. Men han stängde dörren utan att säga hej då.

Så när Prinsen somnade ringde jag henne. Hon var sur för att jag inte hade svarat i telefonen, verkade inte acceptera att jag nattade vår son. Hon verkade tro att jag inte hade postat breven och sa att det var ett värdepapper på 200 000 kr där i. Hon sa att hon hade pratat med jurister, med landet dit brevet skulle komma och med folk där jag lämnade brevet. Hon påstod att inga brev till det landet hade lämnats in. Jag sa "Jag är ledsen om jag glömde kvittot. Jag har ett barn som jag tänker på hela tiden. Om inte brevet kommer fram så får jag väl betala dig 1000 kr av min föräldrapeng. Men jag har postat breven, det har jag. Jag fixar kvittot i morgon". Så lade vi på. Jag var arg för att det blev som det blev. Ledsen för att jag inte orkar med trubbel. Hur kunde det bli så fel då jag bara ville vara snäll?

Jag är ingen ekonom. Jag vet knappt vad ett rekomenderat brev är för något. Jag skickar aldrig sådana brev. Så hur kan hon skicka iväg mig med 200 000 kronor och prata om en tusenlapp? Detta kan inte göra att hon blir arvslös, det kan det inte. Det hade varit ändå jobbigare om grannen hade varit en pank pensionär men det är hon inte. Hon har pengar. Fetmycket pengar men det vet hon inte om att jag vet.

Så i morgon måste jag hänga på låset hos tobaksaffären för att försöka fixa ett kvitto. Fixa ett kvitto för ett brev som förmodligen redan har lämnat stället och är på väg i någon postsäck till en helt annan plats. Wish me luck.