Det skulle vara så skönt om det kunde fungera denna gång. Att slippa våndas mer, dra fler lögner, slippa pumpa min kropp med mer hormoner. Tänk att få bli gravid igen, kommer det någongång att ske? Jag är så glad över att vi (jag) valde att ta ett trepack på Linné, i annat fall hade det endast varit den jag har i magen plus den i frysen kvar. Det hade stressat mig till max. Speciellt med tanke på att nästan alla strök med i går vid upptiningen. Det har aldrig hänt tidigare att de inte klarat upptiningen. Shit, tänk om detta aldrig kommer att fungera, är rädd för det faktiskt efter att ha varit så positiv tidigare. Jag har hamnat i en svacka tror jag. Känner att jag inte orkar umgås med gravida människor, som att det finns en liten tagg där, trots att jag nu mer är mamma till den finaste av alla. Har tackat nej till glöggfika hos två höggravida tjejer som jag känner med typ aldrig umgås med. Varför ska jag sitta där och fika nu när det snart är dax för dem att föda när vi aldrig ses annars? Då tänker jag tankar som att de endast vill stoltsera med sina magar, men jag vill ändå inte se på.
Tänker en del på de/er som ännu inte har barn, men som kämpar. Fy fan vilket läge och vilken fruktansvärd stress. Känner med dem/er. Verkligen. Min sits är inte alls den samma men jag skulle bli ledsen om vi inte kan ge Prinsen ett syskon, så är det. Jobbigt att man är i denna situaion. Avis på folk som bara har sex och så blir det barn. Fan vilken räkmacka. Vet de ens om det?
tisdag 9 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag önskar också att prinsen ska få ett syskon!
Skickar en jättevarm kram och massa positiva tankar till din livmoder.
Så klart att han ska få ett syskon! Att längta efter syskon är också svårt, bara på ett annat sätt. Den här gången vet man ju dessutom hur det är att vara förälder och vad man går miste om.
Ni har ändå haft lite tur att ni fått så många till frysen, även om det så klart är trist när det går åt många vid upptiningen.
Kram!!
När jag ruvar har jag en tendens att försvinna från bloggvärlden, mest för att att jag försöker tänka på alla annat än just detta. Men detta har också lett till att jag missat lite, som att jag har en ruvare till att hålla tummarna för. Vi är flera stycken nu som ruvar, och två som plussat. Hoppas det är ett gott omen!
Lycka till, jag hoppas så för er!
Kram
Visst vet man om det. Eller, jag kan ju bara tala för mig själv. Men de flesta har väl ändå kommit i kontakt med personer/par som kämpar eller fått kämpa för att få barn. Och visst är jag medveten om att när jag nu ska berätta för min ofrivilligt barnlösa vän att jag är gravid med andra barnet så kommer det att stinga till i hennes hjärta. Hon och hennes man som började försöka få barn samtidigt som vi. Jag tycker också att det är orättvist att det ska gå så lätt för vissa och att det ska vara en sådan förbannad kamp för andra. Tack för en bra blogg - jag håller tummarna!
Jag är medveten om hur lycklig jag är en av den "som bara har sex och så blir det barn", men jag lovar att jag har full empati för de som kämpar. Det var ju inte direkt så att jag blev gravid på första försöket och inte heller så att första graviditeten blev fullgången. Bara tanken på att historien slutat där får mina tårar att stiga..
Skicka en kommentar