Ja det sket sig. Igen. Om det är något man lär sig i IVF-svängen så är det att torka tårarna, resa sig från marken, hålla huvudet högt och gå vidare. Köra på. Mot det utsatta målet.
Jag är inte helt av banan. Det är ok med mig, jag mår bra. Men jag börjar bli less på att det inte tar sig, tycker att det är trögt, har fått jobbiga tankar. Tänk om detta inte kommer att fungera, att det vi håller på med bara är någon slags förlängning innan det blir bekräftat att Prinsen kommer att bli ett ensambarn. Ensam? Så klart inte, men utan syskon. Shit jag vill verkligen att han ska få en syster eller bror. Någon att dela sin barndom med. Att ha vid sin sida. Alltid.
Jag undrar om något jag gör kan påverka behandlingen. Nej säger de flesta. Jag är inte desperat men börjar känna stressen komma. Jag tror att jag ska prova att gå på akupunktur. Men mer? Jag dricker inte alkohol, jag röker inte, jag dricker inte något med koffein i, jag är inte överviktig, jag käkar vitaminer och allsidig kost. Kanske är jag för otränad, äter för mycket skit? Kanske att jag mest har otur? Är det rimligt att läkarna säger att vi har bra odds trots att det blir platt fall gång på gång? Jag börjar bli skraj. Så vad finns att lägga till på min lista för att optimera chanserna? Tackar och bockar för förslag.
Ska ringa till Linné den 7/1 och berätta att det inte gick vägen. Vill ta två små denna gång trots att kliniken inte verkar så pigga på idén eftersom de påstår att vi har goda odds ändå. (Känns inte så just nu.) Inte heller sambon är intresserad av två eftersom han inte vill ha tvillingar. Får ta diskussionen på allvar när det börjar dra ihop sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag vet inte vad du skulle kunna göra annorlunda, du lever ju redan sunt. Men akupunktur tror jag på, som du redan vet. Inte minst för att det känns bra att göra vad man kan för att "påverka" situationen.
Kram
Jag tror på Omegatrefetter och folsyra. I övrigt tror jag inte på något, ja möjligen aku OM det är slemhinneuppbyggnad och blodtillförsel till livmodern som är problemet.
Inte för det är någon tröst men jag tror bara ni haft otur.
Gott nytt fertilt år!
Åhh vad jag lider med er! Vilken sorg och oro att det inte fungerade denna gång heller. Det är hemskt att inget finns att göra mer än att kämpa på och våga hoppas igen, orka igen. Tänker på er!
Jag tror ärligt talat att det inte spelar någon roll hur lite kaffe man dricker eller om man är lite otränad. Men för själen gör det ju det så klart. Jag önskar verkligen att nästa försök blir ert lyckliga, sista. Kram och ett gott nytt år!
Det enda jag kan tänka på är Menopur. Förstås. Eftersom det var det som fixade till Lilla My. Men ni har ju lyckats med Prinsen utan menopur, så egentligen vet jag inte.
Hur är det med sprutdoserna, har de ändrat någonting från omgången som gav er Prinsen? Kanske korta metoden vore någonting att prova?
Men först har ni ju en frysis kvar, visst?
KRAM!
PS Jag sa till jultomten att han hade varit orättvis, men den jäkeln spelade helt ovetande. Skumt!
Skicka en kommentar