Det skulle ha kunnat vara så att det gått en månad sedan det senaste misslyckade försöket. Eller två månader. Jag har liksom inget tidsbegrepp. Just nu är jag bara väldigt trött. Fortfarande är det brist på ork och det är som att allt liksom sackar efter. Jag vaknar på morgonen men tanken "Prinsen kommer inte att få något syskon" som att hjärnan går på högvarv för att prenta in och bearbeta. Jo vi har ett helt försök kvar och två små i frysen men för mig känns det som att slutet på alla behandlingar är nära, tyvärr är det så. Jag är så rädd för att Prinsen inte kommer att få ett syskon. Vad är det som är så hemskt med det i mina tankar? Jag vill att han ska ha någon att dela sin barndom med, en syster eller bror. Fan vad jag vill det. Förr, när jag var ofrivilligt barnlös, tänkte jag att jag ville ha ett barn. Nu har jag det och fokuset ligger inte på att jag vill ha ett barn till, utan att jag vill ge mitt barn ett syskon. Förstår ni hur jag menar? Jag vill bli tvåbarnsmor men nästan ännu mer vill jag att Prinsen inte ska vara ensambarn, så är det. Jag tänker på Prinsen i första hand och visst blir jag väldigt ledsen om jag inte får bli mamma åt ett barn till, men mitt hjärta skulle blöda ännu mer för att jag inte lyckades ge min älskade son ett syskon.
Jag känner mig besviken på läkarna på Linné. Jag ville ha två embryon och de ville inte tillmötesgå det. Våra chanser är för goda sa de. Hur jäkla goda är de när det inte blir en graviditet? På fredag har jag en tid för samtal med en av de läkare på Linné som jag känner mest förtroende för. Jag vill prata av mig, få veta om det finns en möjlighet till två den sista gången. Vad mer finns att fråga? Tar gärna emot förslag.
För övrigt rullar det på. Mycket på jobbet, renovering hemma, en prins som trotsar för fullt, dåligt samvete för att jag inte skriver på mitt projekt som jag lovade mig själv, en trötthet som gör att jag somnar inrullad i en filt på soffan varje
kväll. Ungefär så ser det ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag är ledsen för er skull och jag förstår precis varför du är så ledsen för att Prinsen kanske inte får ett syskon! Jag kände samma när jag fått min äldsta. Glad för honom men oro för att han inte skulle få syskon. Jag hoppas att du kan få något svar och råd av läkaren!
kram
Karro
Ja, du vet ju. Att jag känner likadant. Det är lite av en panikkänsla faktiskt.
Vi borde verkligen se till att träffas och prata snart, vännen.
Stor kram
Jag känner så väl igen det du skriver. Vi misslyckades också nu på vårt 5:e syskonförsök. 5 försök, 7 embryon, goda chanser och fin kvalitet. Ändå minus, minus, och åter minus. Jag är glad för att vi har fått barn, men jag sörjer att dottern kanske inte får något syskon. Jag vill så gärna ge henne det.
Vi har en frysis kvar. Vi ger den en chans i juni. Sen får vi se hur det blir.
Lycka till med era försök.
Fina du, KRAM!!!!!!!
Förstår att du är besviken på att ni inte fick två tillbaka. Du får väl försöka se det som så att chansen för varje embryo i alla fall inte blir mindre om ni tar dem ett och ett, trots att det så klart är mycket jobbigare att försöka flera gånger.
Kan du får försöka med Menopur vid nästa IVF kanske? Det gav ju strålande resultat när Bill blev till i alla fall, och det minskar ju knappast chansen hur som helst.
Sköt om dig!!!
Maja
Skicka en kommentar