Dax

I morgon smäller det! Det blir Uppsala mitt på dagen för mig om nu inte alla fem har strukit med i upptiningen. Jag är rädd för:

1. Att det inte finns någon att sätta tillbaka.

2. Att detta inte kommer att gå vägen.

Hoppas att det är Doktor T och inte någon annan. Ska åka själv och vet att det kommer att funka bra, jag är van. Efter insättningen ska jag äta ostkuber på Linné och fira med ett glas cider. Sedan blir det brasa.

Bangat

Igår var jag på något som skulle ha varit en intervju. Tre minuter in i samtalet:

Rektorn: Men varför byter du jobb från förskolan X? Det är ju en bra enhet.

Jag: Jag vill arbeta med äldre barn och de kan inte erbjuda det just nu.

Rektorn: Men vi kan inte lova att vi kan erbjuda ett jobb med äldre barn. Om du får arbeta med mindre barn, kanske ett- och tvååringar, är du inte intresserad då?

Jag: Det stämmer. Jag har ett jobb och jag vantrivs inte. Jag byter inte från en småbarnsavdelning till en annan.

Rektorn: Och du är inte intresserad av ett vikariat?

Jag: Nej det går inte. Jag har hus, barn och ett fast jobb nu.

Rektorn: Men det här blv ju konstigt.

Jag: Ni skrev inte i annonsen vad det gällde för åldrar så jag visste inte. Men nu vet jag.

Rektorn: Ja det här blev ju väldigt konstigt. Jag har ju inte ens börjat intervjun.

Jag: Men du, hör av er om ni behöver någon till de större barnen.

Rektorn: Men nu fick du ju åka hit i onödan.

Jag: Jag har nära hem. Det ordnar sig för mig. Lycka till. Hej hej.

Inte tjock

Jag råkar av en händelse ta sällis med en tjej som har sitt barn hos samma dagmamma som jag. Vi ska till samma buss.

Tjejen: Har Prinsen några syskon? (Hon själv har en tvååring och är höggravid.)

Jag: Nej det har han inte.

Tjejen: Jag trodde att han har en brorsa.

Prinsen: Min mamma är inte tjock!

Jag: Nej i min mage finns ingen bebis. Bara fiskpudding. Vad åt ni hos dagmammman idag, prinsen?

Prinsen: Kött ocH potatis.

Jag: Jaha, men det var väl gott! Undrar vad vi ska handla för middagsmat förresten.

Jag börjar bli en fena på att byta ämne.

Kör

Igår ringde en syrra från Linné. Hon sa att allt är som det ska och att vi kör vidare trots mina slarverier med testen (mina ord, inte hennes.) På fredag åker jag till Uppsala. 9000 spänn kostar en återföring nu, de har höjt med 500 kronor vid årsskiftet. Men vad att göra, det är bara att punga fram stålarna. Ibland tänker jag på folk som verkligen inte har en möjlighet att hålla på som vi. Det är inte så att vi är höginkomsttagare men vi är heller inte helt barskrapade. Sorgligt när pengar styr en sån här fråga. Det är trist att tänka på alla pengar som jag nu i efterhand vet att jag lika gärna kunde ha kastat i sjön, men jag vet ju också så klart att det är värt varenda öre om det funkar.

Ägglossnng ja. Jorå det känns att jag har. Det ilar ända bak och gör ont när jag går och sätter mig ner. Det kan bli så ibland vid ÄL och hade man gjort barn på vanlig väg hade det inte varit någon tvekan om när man skulle hoppa på karln. Sån här känning av ÄL hade jag inte innan Prinsen kom, utan det är något som har hänt efter graviditeten.

Jaha, snart är man på banan igen med allt det innebär. Det ska bli både spännande och läskigt. En ny chans till graviditet, en ny risk att falla platt till marken.

Undringar

Närå. Efter två ÄL-test med error gjorde jag ett klockan 16.15 med glad gubbe. Alltså utslag. Så det jag undrar nu är:

- Räcker det med att de får reda på Linné på måndag att jag fick utslag på lördagen? Det är en blastocyst som är odlad till dag fem vi ska få tillbaka (om någon klarar att tinas upp.)Jag har pratat in på deras svarare men tror inte att de går att nå på telefon förrän på måndag.

- Man ska helst testa på morgonen men då strulade ju testen. Blir det galet nu när jag inte vet hur det det hade sett ut på morgonen då jag endast fick ett testsvar på eftermiddagen.

- på Linné sa de att jag skulle börja med stickorna på dag 12. Det var första dagen med stickorna som jag fick utslag. Kan det vara så att jag även kan ha fått utslag dag 11 om jag skule ha börjat då? Spelar det nån roll i så fall?

Många konstiga och kluriga frågor. Men jag har varken varit med om error på stickan eller att jag fått positiv ÄL-sticka redan första testdagen...

Ägglossningstest

Start för stickor i morse. Tog fram en sticka, satte den i behållaren och höll den i kissrålen. Klockan var 7.30 och något blev galet, det blinkade error. "Man kan göra ägglosningstest vilken tid på dygnet som helst, men vänta minst fyra timmar mellan" stod det i instruktionspapperna. 12.30 och jag kissade i en plastburk med mamma på andra sidan dörren. Doppade stickan och smugglade ut den i en tröja efter att ha tvättat byttan i handfatet. Lade testet på en söker plats och kollade av efter en stund. Error.

Dessa två test är ur två olika paket. Det är alltså jag som har gjort fel trots att jag gjort detta sjuttontusen gånger. Väntar nu tills klockan är 16.30 och kör igen. Kan man förresten ringa Linné på en lördag eftermiddag om det visar utslag? När kan man ringa senast med tanke på att det tar ett tag att tina en blastocyst?
Hoppas på utslag på måndag. Då har jag sovmorgon och kan ringa ifred och kan åka till Uppsala på helgen. Kan man ha sån tur?

Want

Igår var jag på ännu en intervju. Jag kände att det var jobbet för mig. Det var fler som kände så. 150 sökande på 6 tjänster. Det skulle vara ett under om jag får en tjänst där. Det är heller ingen katastrof om jag blir utan. Det ordnar sig ändå på nåt sätt. Men det hade varit fint.

Gratis

Vi har fem små i frysen. På lördag börjar jag med ägglossningsstickor. Förra veckan kom jag på att jag måste kolla upp mitt sköldkörtelvärde, TSH och ringde till läkaren på Sophiahemmet. Jag har varit hos honom typ 100 gången känns det som, har gått stadigt där sedan 2004. Det brukar gå till så här: Jag ringer för att få en tid. Ibland svarar han, oftast inte. Jag pratar in och oftast ringer han upp snabbt,många gånger på konstiga tider typ 20.00 en söndag. Jag får sedan en mer eller mindre bekväm tid och kör sedan genom stan. Inne på hans rum talar han om för mig vilka värden jag har och många gånger, inte alla, känner han på min sköldkörtel(som sitter på helsen om något missat det.)Sedan är vi klara. Det brukar ta max fem minuter och kostar 260 kronor. Eftersom han inte tar kort och jag är glömsk får jag ofta springa till Tekniska Högskolan och bankomaten där och sedan tillbaka.

Den här gången var det så här: Jag kom på att jag måste kolla upp värdena. I måndags ringde jag till läkaren men ingen svarade och ingen ringde upp. Han är ju som sagt annars rätt snabb att ringa tillbaka. På tisdagen rotade jag fram remissen och gick till vårdecentralen för att ta ett blodprov, det måste jag göra några dagar innan jag ska till sköldkörteldoktorn. Jag ringde på tisdagen och pratade in, på onsdagen också och idag. Ikväll ringde han. "Ni gjorde en behandling i december och det gick inte bra och nu ska ni göra en behandling till. Dina värden är jättefina, 0.9, svaren kom idag och jag tycker att du ringer mig efter behandlingen när du vet resultatet så får vi se då hur vi ska gå vidare." Ingen konstig tid som kräver att jag måste ta ledigt från jobbet. Ingen racig biltur in till stan. Inga biltullar. Ingen parkeringsavgift. Inga bensinpengar. Inga 260 kronor. Ingen springtur till Tekniska Högskolan. Tack sköldkörteldoktorn! En gratisbedömning är man inte bortskämd med. Tycker du också att jag harvat på lite väl länge med att försöka få ett syskon? Eller?

Intervju

Jag tyckte att det kändes konstigt att få frågan:
"Har du varit sjukskriven för ont i ryggen eller depression någongång?" på en intevju. Är det inte?!

Lock

Äntligen har sambon köpt ett toalock. Det tidigare råkade han ha sönder. Det kan bli så när man vägen 90 kilo och sätter upp ena foten på ett gammalt toalock för att torka sig efter en dusch. Paj gick det och sedan var det ingen av oss som orkade bry oss. För resten av huset ser ändå ut som kaos. Hålet i locket var stort. Vissa fattade inte att det var ett lock utan satte sig rätt på. Ni må tro att jag skrattade när mamma tjoade i högan sky för att hon satt sig på locket och höll på att fastna. Byxorna hakade liksom i på något sätt. Och Prinsen gapskrattade när min kompis G satte sig och kissade genom det stora hålet i locket för att hon inte förstod att det var ett lock. Men som sagt. Nu har vi ett nytt toalock. Och jag vet inte vilket som är bäst. Ett lock med ett stort hål eller en toaring som inte passar, som ligger i fyra delar i en hög på golvet. Som man liksom får lägga på när man måste sätta sig. Svårt det där.

Fiska

Vissa människor har snygga gardiner. Vissa har inga. Några har bara som ett stort skynke som täcker hela rutan som något slags draperi Det sistnämnda har en granne som bor på vår gata. Prinsen och jag är ute och cyklar. Prinsen trampar på och jag rusar efter.

Prinsen: Kolla där! (Pekar på fönstret med skynket.)

Jag: Ja?

Prinsen: Är det sån där där man har fiskdamm?

Pratat

Jag ringde till Linné i veckan. Pratade med en syrra som gjorde att jag blev lite småsur. Jag talade om att vi vill ta en eskimå snart, att jag fått mens i veckan. Hon sa att jag skulle ringa tillbaka när jag fått utslag på ÄL-stickan. Jag undrade vilken dag jag skulle börja med stickorna och först då frågade hon efter hur lång cykel jag har och att jag ska börja på dag 12. Ja jag vet, jag borde veta det själv efter tusen gånger i svängen. Men med mig är det så att jag inte minns. Kommer inte ihåg hur många ägg jag fått ut den eller den gången. Minns inte värden. Tror och förstår att det är ett självförsvar, att lämna bakom och köra vidare. Jag undrade hur de på Linné ställer sig kring larmet om att multivitaminer kan ge en ökar risk för bröstcancer. Syrran sa att det ju är så med larm, att tidningarna slår på stora trumman men att de rekommenderar folsyra om man planerar att bli gravid. I själva verket lät det på henne som att de inte diskuterat ämnet eller i alla fall att hon inte var närvarande då. Jag har skippat alla piller. Ja jag planerar att bli gravid men det har jag planerat i två (2!) år snart. Skulle ett under ske så får jag väl börja knapra då igen. Jag frågade också om det är vanligt att man måste göra så många försök som vi har gjort, om det är någon idé att fortsätta. Hon sa att vi ju bara har gjort tre försök och jag ilsknade till och talade om att det ju faktiskt är sju återföringar. "Men det är tre hela försök" sa hon och menade att det är de som räknas. "Men hur kan det endast vara det som räknas?!" undrade jag. "Jag vägrar låta bli att räkna frysförsök. Min son kom till via ett frysförsök!"

Just nu är jag rädd. För att nästa försök inte kommer att funka. Har ni hört talas om folk där det inte funkat förrän åttonde, tionde gången så där? Just nu känns det som att de allra flesta för gör IVF lyckas så mycket snabbare än vi gör. Ja jag ropar efter positiva mirakelgrejer, lyckliga historier. För jag vill ha känslan av att detta faktiskt kan fungera, att det inte är kört. För det är det väl inte...? Jag vill våga hoppas och tro och vägrar att ge upp ännu.

Sökande

Jag söker jobb. Är nu uppe i tio sökta. Av dessa tio har sista ansökningsdagen inte passerat än när det gäller fem stycken. Jag har varit på tre intervjuer. De var väldigt olika och jag ska beskriva den lite en annan dag när det inte är mitt i natten och jag borde sova. Det är lite ansträngande att söka jobb men det är helt ok. Jag har ingen panik. Hoppas jag springer på ett bra snart. Fina kollegor, bra lön, på rätt sida om stan. Ja tack.

Jag ska ha mens snart. Har inte bestämt mig för om jag ska köra till Linné denna månad eller nästa. Vad tycker ni?

Om jag kör nu: Vi har rörigt som fan ännu här hemma. Jag söker jobb. Lite rusch alltså. Bra att ha mycket att tänka på när man ruvar eller bara stressigt?

Om jag kör nästa månad: Köket är färdigt. (Måste fan vara det!) Jobbiten måste vara klar. Jag/vi får veta svaret i juni. Skitjuni när det blivit tidiga missfall tre gånger.

Så vad röstar ni på kära vänner?

Piller

Näe som sagt gillar jag inte piller. Och ändå har jag petat i mig multivitaminer varje dag i typ fem år. För det ska man göra när man planerar att skaffa barn och gärna när man ammar. Och vi har ju som ni vet försökt att få barn länge. Och idag sa de på nyheterna att det är farligt, ökar risken att få bröstcancer. Och jag blir nojjig så klart. Men jag har scannat mina tuttar nyligen och kastat vitaminburken idag. Kan jag sluta grubbla över det och hur resonerar ni?

Jämföra

Igår när jag kom till dagmamman med Prinsen berättade dagmamman att lilla A som går där har blivit storasyster.

Dagmamman: Tänk vad de kommer att ha att göra! En treåring, en på två och så en bebis. Och A som är så envis med sitt humör. Det blir tufft.

Jag säger: Jaha.

Jag tänker: Men det är väl ingen som har knivhotat dem att skaffa tre barn så tätt? Och förresten vet jag vad som är tuffare. Att kämpa på i år och dar och inte få något barn alls, det är jobbigt! Att ha fått tre gåvor i form av barn är väl inget.

När ska jag sluta att tänka dessa tankar? När ska jag kunna ärligt kunna hålla med och sluta jämföra med folk i barnlöshetskarusellen? Aldrig eller?

Jobb

Det har hänt förr och nu hände det igen. Jag flippade på jobbet.
Så här: I januari delade vi i personalen upp olika ansvarsområden gällande miljön. Någon skulle göra en affär och samlade ihop saker till det. Mer än så blev det inte. I torsdags hade vi få barn på jobbet. Jag som hade varit på studiebesök på en annan förskola tidigare i veckan hade fått många nya idéer Impulsiv som jag är började jag ordna i det stora rum där även den tilltänkta affären skulle vara. Jag gjorde en bilhörna, visade tydligt så att barnen ska förstå var man leker med vad. Jag rensade ut en hel del leksaker och jag gjorde även en hörna med en affär.
I måndags när jag kom till jobbet var det ingen som sa något om rummet jag fixat till. När kollegan P gick hem sa kollegan J: "Du det var inget bra att du gjorde affären. Det var P:s jobb." Jag fick veta att även köksan hade lagt sin näsa i blöt (som vanligt), att de pratat om det och J sa att hon också hade spätt på det hela med att säga "Så det var därför inte Anna-Bell skrev ut de där bilderna, för att hon fixade med affären i stället." Och jag lågade. För att folk snackar. För att det är få som tar tummen ur. Jag och kollegan M ska vara avdelningsansvariga och ha koll på den pedagogiska miljön, men vi får inget göra. Jag blir så himla frustrerad när inget händer! Jag ringde upp P och hon sa att hon kände sig överkörd, inte delaktig men att jag hade gjort jättefint. Jag sa gråtandes till kollegan D som kallat mig härjad att nu får det vara slut. Man säger inte så! Vad är detta!
Ok, jag borde kanske ha ringt till P och sagt "Vi har lite barn idag och jag har nyss fått en idé om affären." För så var det. Jag ligger inte hemma i bädden och funderar på jobbet. Jag får en idé och kör, är spontan.
Jag vet inte om jag här lyckas förmedla det var ville berätta, att det är lite upp och ner på jobbet. Det är inte så att jag vantrivs. Men en del saker verkar hänga i väggarna sedan urminnestider på det där stället, vilket gör mig galen. Och jag kan inte svälja, samlar på hög, lackar ur och känner mig som en dramaqueen efteråt.

Idag ska jag på intervju. Detta är tredje i raden. Hoppas att det är något bra på gång.

Rosa telefon

Igår i leksaksaffären där Prinsen och jag var ensamma med expediten.

Jag: Har ni någon mobiltelefon?

Expediten: Nej de är slut.

Jag: Åh nej Prinsen, vad tråkigt. Vilken otur. De är slut.

E: Vi har bara rosa kvar och det vill han väl inte ha.

Jag till E: Rosa kan funka bra.

Jag till Prinsen: Titta Prinsen de har rosa mobiltelefoner. (Visar förpackningen med tillhörande rosa glittrig mobilväska.) Vad tycker du om den?

Prinsen: Jättefin! Vi betalar den nu!

E: Ska det vara en present?

Jag: Nej den är till min son.

Flipp

Jorå påsken har varit bra. Prinsen är inte jättevan att få godis. Han fick inget innan han var tre. Nu får han ibland. I påsk fick han flera ägg och det blev hybris. Han fick äta mer än vanligt. Och fick en flipp av allt socker. Skrik och skrän. Han vrålade inne i badrummet på syrrans toa när vi skulle borsta tänderna. Ålade på golvet och slutade inte ens när han sparkat till en strykbräda som föll som en fura och landade rakt i skallen på mig. När jag hade burit in honom i sängen fortsatte han att vråla, skrek sig hes, sparkade sig svettig. Jag har aldrig sett något liknande. Inte hos mitt barn. Av den mängd godis som många barn äter en lördag blev han galen. Efter lång tid blev han lugn, snyftade, suckade. En av de stora kusinerna kom in. "Jag har varit på dåligt humör" sa Prinsen. Nu tar vi det piano med godis. Det verkar vara som en drog.

Glad påsk!

GLAD PÅSK ALLA!

Dålig pedagogik

Huset ser värre ut än någonsin. Vi har nu hållit på i ett halvår på undervåningen. Det är där vi bor, äter, lever. På övervåningen sover vi endast. Stora lådor med vitvaror i fyller hela vardagsrummet, allt i huset är dammigt, vi kan inte laga mat hemma. Detta läge är ansträngande. Jag vet, det blir fint sedan. Men nu suger det. Sambon kör på jämt, är duktig, men kan aldrig vara med, bangar grej efter grej. Det är så det måste vara men det är tråkigt. Vi umgås inte på ett roligt sätt. Bara pratar om brädor som ska bäras till släpet som ska vidare till sophanteringen, om kakel och praktiska saker.

Ikväll var toapappret och tandkrämen slut. Jag menar slut. Vi hade torkat slut på Prinsens näsdukar och tvättlappar och klippt upp tuben med tandkräm, skrapat tills den var finito. Jorå vi har råd med papper och tandkräm. Jag bara glömde tidigare idag. Och igår och dagen innan. Det är mycket nu. Så på kvällen efter att jag hade tvättat ett par maskiner och städat toan lade jag prinsen. Det var en halvtimme innan Stora Ica stänger. Prinsen körde igång och testade mig efter vällingen och sagan, skrek att han inte ville somna själv. Jag hade stängt grinden till övervåningen och var på väg till affären, stod i hallen och sambon kaklade. "Släpp ut mig från finkan! Jag ska inte sova!" vrålade Prinsen gång på gång och jag tog till det fula. Den dumma, avskyvärda pedagogiken som jag hatar när jag använder. "Nu slutar du och går och lägger dig, mamma måste handla. Om du vill ha något påskägg lyssnar du på mig annars tar jag och hivar bort det!" Så höll jag upp ägget som låg i hallen och Prinsen skrek vidare. Jag hotar. Med att min prins inte ska få snarre i ägg. Fy fan vad lågt. Som att läggning och påskägg har något samband för ett barn. Men jag pallade inte med skriket, var trött, stressad, inte alls sugen på att åka till Ica vid stängning och det bara slank ur mig. Sedan sa vi hej då och jag hörde sambon säga från köket att han kunde ta det och det var tyst när jag låste ytterdörren. I efterhand hade jag helst velat säga "Självklart kommer jag och ligger bredvid dig en stund älskling så ska du se att du somnar." Lyssnade på Lugna Favoriter i bilen till Ica. På någon patetisk låt som man hånglade till som fjortis. Och fick torka mig i ögonen. I morgon ska jag be om ursäkt. För det är klart att du ska få ägg Prinsen. Mamma var trött, blev lite sur för att du skrek på övervåningen och jag sa dumt. Det var fel av mig att säga att jag skulle langa ägget om du skrek och inte ville sova. Men det är bra om du lyssnar på mig och kan somna själv utan att göra en scen. Men mamma ska inte hota, det är inte ok. Jag ska se till att det blir något exta i ägget som konpensation. Ok?