En himla lång bilkö. För korta avstånd mellan bilarna. En femåring bak. En ettåring i framsätet. En mamma vid ratten som tittade efter nappen lite för länge. Krocken var inte en hård smäll. Mera ett litet pang. För det gick i 20 km/h. Min front är paj och har ett rött märke. "Det är för att bilen blöder" tror Prinsen, fast jag förklarar att bilen som mamma körde på var röd.
Jag hade varit vaken igen den natten. Varit vaken i typ sex nätter när Gittan hållit låda två timmar per natt. Jag började gråta i Södra Förorten när jag stod där på trottoaren. Trots att ingen gjort illa sig. Trots att det är det som är viktigast. Trots att de som fick mosad dragkrok var så vänliga. För jag blev bara så trött. Och jag såg tusenlapparna fara iväg. I dag ska jag ringa försäkringsbolaget.
måndag 30 januari 2012
söndag 29 januari 2012
Fest
En del av er är trötta idag. Några är faktiskt till och med bakis. Ni var på fest hos mig i går. Sambon hade tagit med barnen till mormor och Ingemar för att natta över. Huset var tomt och jag hade bjudit in er, mina bloggläsare, till fest. Min blogg fyllde fem år i går!
Vi började med snittar, skumpa och mingel. Lyssnade lite på finjazz. Jag hade röjt undan alla leksaker i vardagsrummet så att alla skulle få plats. Vi pratade en massa och presenterade oss till en början. Det var så roligt att se alla. Några av er hade jag träffat innan, andra inte alls. Jag höll ett litet tal. Jag pratade om bloggen, om varför jag började skriva, om varför jag fortsätter. Jag välkomnade er nya läsare, sa att det är fantastiskt kul att ni hittat min blogg. Jag talade också om min tacksamhet gentemot er som funnits med hela tiden, som har stöttat i kampen när Gittan blev till. Jag tackade er och jag grät när jag skålade med er alla. För att jag blev rörd.
Vi åt italiensk plockmat och efter några timmar var stämningen på topp. Vi bytte jazzen till gamla godingar och lagom till desserten hade någon letat fram mina gamla Mister Music skivor. Jag visste inte ens om att jag hade dem kvar! Vi dansade till E-Type och Snap och vardagsrumsmattan låg hela tiden som en korv, så till slut var jag tvungen att göra mattan en rulle och kasta ut den i snön på altanen.
En del av er rökte utanför huset och blev blariga och pratade för högt om mina grannar. Om Kufen mittemot och att det verkligen är lugnt på ett trist sätt i vårt område. (Ja, men ni glömde också att klockan var tolv på natten.)
Det var sent när ni gick hem. Mitt smink hade då kladdat lite och kjolen var på sniskan. Disken i köket nådde ända upp till spottarna ovanför diskbänken. På golvet låg en massa popcorn och mina fötter bultade efter allt dansande.
Jag somnade lycklig.
Det var en fantastiskt rolig tillställning. Så himla underbart att få träffa er alla! Tänk att det är ni underbara människor som läser mitt blaj. Tack rara för det och tack rara för igår! Förbannat kul kväll!
Kram /Anna-Bell
Vi började med snittar, skumpa och mingel. Lyssnade lite på finjazz. Jag hade röjt undan alla leksaker i vardagsrummet så att alla skulle få plats. Vi pratade en massa och presenterade oss till en början. Det var så roligt att se alla. Några av er hade jag träffat innan, andra inte alls. Jag höll ett litet tal. Jag pratade om bloggen, om varför jag började skriva, om varför jag fortsätter. Jag välkomnade er nya läsare, sa att det är fantastiskt kul att ni hittat min blogg. Jag talade också om min tacksamhet gentemot er som funnits med hela tiden, som har stöttat i kampen när Gittan blev till. Jag tackade er och jag grät när jag skålade med er alla. För att jag blev rörd.
Vi åt italiensk plockmat och efter några timmar var stämningen på topp. Vi bytte jazzen till gamla godingar och lagom till desserten hade någon letat fram mina gamla Mister Music skivor. Jag visste inte ens om att jag hade dem kvar! Vi dansade till E-Type och Snap och vardagsrumsmattan låg hela tiden som en korv, så till slut var jag tvungen att göra mattan en rulle och kasta ut den i snön på altanen.
En del av er rökte utanför huset och blev blariga och pratade för högt om mina grannar. Om Kufen mittemot och att det verkligen är lugnt på ett trist sätt i vårt område. (Ja, men ni glömde också att klockan var tolv på natten.)
Det var sent när ni gick hem. Mitt smink hade då kladdat lite och kjolen var på sniskan. Disken i köket nådde ända upp till spottarna ovanför diskbänken. På golvet låg en massa popcorn och mina fötter bultade efter allt dansande.
Jag somnade lycklig.
Det var en fantastiskt rolig tillställning. Så himla underbart att få träffa er alla! Tänk att det är ni underbara människor som läser mitt blaj. Tack rara för det och tack rara för igår! Förbannat kul kväll!
Kram /Anna-Bell
fredag 27 januari 2012
Medicin
Jag har astma. I dag var jag på Apoteket för att hämta ut medicin. Jag hämtade ut en turbuhaler, (EN!) och den gick på 679 kronor! Det sved i plånboken och jag tänkte på de som verkligen inte alls har råd. På min mamma som var fattig när jag var liten. På att hon och jag fick halsfluss men hon bara hade råd att köpa medicin till en av oss. Självklart fick hennes lilla barn medicinen.
679 kronor är mycket pengar. 679 kronor är FÖR mycket pengar för vissa. Är de då utan sin medicin?
679 kronor är mycket pengar. 679 kronor är FÖR mycket pengar för vissa. Är de då utan sin medicin?
Åtta
Fyra nätter på raken har Gittan varit vaken. Det har varit runt två timmar vid varje tillfälle och då vill hon busa och skutta runt. Det betyder att jag på dessa fyra nätter har gått bet på hela åtta sovtimmar. Inte så konstigt alltså att man känner sig lite halvseg.
onsdag 25 januari 2012
Låna ut
I dag ringde pappas fru til mig och talade om. Pappas frus släkting är gravid. Med femte barnet. Hon förstod först inte varför hon kände sig så skum och undrade varför magen hade börjat växa och hoppsan så var hon i vecka 19. Efter de fyra killarna väntar hon nu en flicka. Egentligen tycker hon att hon är för gammal med sina 38 år, men är ändå glad för överraskningen.
"Har du några gamla barnsaker?" undrade pappas fru. "Kläder och så. Jag menar, de har ingenting."
"Jag har gjort mig av med det vi inte behöver längre och kläderna är på second hand. Jag har endast sparat lite nostalgiplagg och dem vill jag inte låna ut" svarade jag ärligt. För jag vill inte ha puréfläckar på dem. För jag har någon slags idéom att i fall jag får barnbarn någon gång vill jag kunna ge Prinsen och Gittan lådan. Kanske är det något som faller dem på läppen.
Jag känner inte denna gravida, snart fembarnsmor. Ändå kände jag mig som en unge när jag sa det. Som en sån där snålis som bara "Jag vill inte låna ut. Så det så!"
"Har du några gamla barnsaker?" undrade pappas fru. "Kläder och så. Jag menar, de har ingenting."
"Jag har gjort mig av med det vi inte behöver längre och kläderna är på second hand. Jag har endast sparat lite nostalgiplagg och dem vill jag inte låna ut" svarade jag ärligt. För jag vill inte ha puréfläckar på dem. För jag har någon slags idéom att i fall jag får barnbarn någon gång vill jag kunna ge Prinsen och Gittan lådan. Kanske är det något som faller dem på läppen.
Jag känner inte denna gravida, snart fembarnsmor. Ändå kände jag mig som en unge när jag sa det. Som en sån där snålis som bara "Jag vill inte låna ut. Så det så!"
tisdag 24 januari 2012
Flicka
Kompisen L är äntligen gravid med första barnet. Efter massa IVF. 38 år gammal. De ska kolla könet och hon säger att hon helst vill ha en flicka. Ännu en gång undrar jag hur man har mage att önska sitt ett kön. När man har fått äran att få välsignelsen.
Dagmamman J. Igen.
Förrutom att dagmamman J har:
- Påpekat flertalat gånger att Gittan har ett storkbett och till och med dragit ett skämt om det.
- Sagt till Prinsen att hon inte tycker om honom när han skriker.
Så har hon också gjort annat.
I dag pratade J om ett föräldrapar och ett barn med mig. Om saker som jag inte har med att göra. Om saker som borde täckas av tystnadsplikten. Förresten säger Prinsen att J har en leksakspistol hemma. Jag lägger inget värde i om andra föräldrar har det. Jag gillar inte leksakspistoler men har sträckt mig till lasersvärd. Att en dagmamma har en leksakspistol hemma, som barnen leker md, känns däremot inte ok tycker jag.
När J och jag pratade i dag kallade hon (också i ett samtal där vi två var närvarande utan barn) ett barn för rödtott!
När Gittan börjar hos vår dagmamma ska jag lägga ut korten på bordet inför henne. Om hon, vår findagmamma, ska till läkaren eller liknande kommer inte Gittan att vara hos J. Det skulle inte kännas rätt.
- Påpekat flertalat gånger att Gittan har ett storkbett och till och med dragit ett skämt om det.
- Sagt till Prinsen att hon inte tycker om honom när han skriker.
Så har hon också gjort annat.
I dag pratade J om ett föräldrapar och ett barn med mig. Om saker som jag inte har med att göra. Om saker som borde täckas av tystnadsplikten. Förresten säger Prinsen att J har en leksakspistol hemma. Jag lägger inget värde i om andra föräldrar har det. Jag gillar inte leksakspistoler men har sträckt mig till lasersvärd. Att en dagmamma har en leksakspistol hemma, som barnen leker md, känns däremot inte ok tycker jag.
När J och jag pratade i dag kallade hon (också i ett samtal där vi två var närvarande utan barn) ett barn för rödtott!
När Gittan börjar hos vår dagmamma ska jag lägga ut korten på bordet inför henne. Om hon, vår findagmamma, ska till läkaren eller liknande kommer inte Gittan att vara hos J. Det skulle inte kännas rätt.
Räcka till
Storhandla
Städa
Leka med barnen
Laga näringsrik mat
Ta promenader
Ha ett fungerande sexliv
Umgås med vänner
Träna
HUR ska man gör för att känna att man räcker till? Umgås med polarna på Ica Maxi? Pippa mellan moppandet när barnen sover? Och HUR blir det när man jobbar?
Städa
Leka med barnen
Laga näringsrik mat
Ta promenader
Ha ett fungerande sexliv
Umgås med vänner
Träna
HUR ska man gör för att känna att man räcker till? Umgås med polarna på Ica Maxi? Pippa mellan moppandet när barnen sover? Och HUR blir det när man jobbar?
måndag 23 januari 2012
Besök
Här om dagen var vår Öppna Förskola stängd. Men jag fick höra att det var en annan öppen, så vi drog dit på besök.
Minus med det nya stället:
- Dålig fika. Det påpekade Prinsen och jag kan bara hålla med. Kanske för att kyrkan har mer cash än kommunen?
- De som arbetade där var lite skumma. En hade fladdriga skinnbrallor och sa att jag fick komma fler gånger om "vår" öppnis hade stängt. Annars då undrade jag i tysthet.
Jag iakttog en massa mammor och tänkte att en del blir så himla gravida när de blir gravida. Det är liksom hängselbyxor, två tofsar i håret, bola, gravidtidning i handen, förlossningsprat och allt på en gång. Bola är fint tycker jag, men hängselbrallorna känns passerade för länge sedan, kanske redan på 90-talet.
Plus med det nya stället:
- Gittan rejsade.
- Prinsen lekte med en lika gammal kille. Det blev höga torn i kuddrummet kan jag säga.
Minus med det nya stället:
- Dålig fika. Det påpekade Prinsen och jag kan bara hålla med. Kanske för att kyrkan har mer cash än kommunen?
- De som arbetade där var lite skumma. En hade fladdriga skinnbrallor och sa att jag fick komma fler gånger om "vår" öppnis hade stängt. Annars då undrade jag i tysthet.
Jag iakttog en massa mammor och tänkte att en del blir så himla gravida när de blir gravida. Det är liksom hängselbyxor, två tofsar i håret, bola, gravidtidning i handen, förlossningsprat och allt på en gång. Bola är fint tycker jag, men hängselbrallorna känns passerade för länge sedan, kanske redan på 90-talet.
Plus med det nya stället:
- Gittan rejsade.
- Prinsen lekte med en lika gammal kille. Det blev höga torn i kuddrummet kan jag säga.
söndag 22 januari 2012
Migrän
Förresten är det konstigt att Sambon tror att han har fått migrän för första gången. Just dagen efter han har varit ute sent och druckit rödtjut. Ungefär lika mysko som att en del föräldrar på jobbet tror att deras barn har blivit laktosintoleranta. Just när det går en epidemi av magsjuka.
Söndag morgon
Sambon kom hem vid två och lade sig på soffan. Han är förpassad dit när han har druckit öl. För jag vill inte att han flåsar ut en andedräkt av bers i rummet där Gittan och ofta Prinsen sover. Jag fick inget sms under kvällen och jag undrar varför det är så svårt att bara dra i väg ett. Men men.
Lite snö har kommit under natten och förmodligen vill Prinsen ut och åka snow racer inom en snar framtid. Bara att dra på sig utebyxorna och hänga på.
Ha en bra söndag!
Lite snö har kommit under natten och förmodligen vill Prinsen ut och åka snow racer inom en snar framtid. Bara att dra på sig utebyxorna och hänga på.
Ha en bra söndag!
lördag 21 januari 2012
Ute
Karln är ute på stan nattetid. För första gången på ett halvår. Då jag blev vansinnig, när han inte var hemma klockan sju på morgonen. När jag inte hade fått ett enda sms eller samtal. Han sov hos en kompis den gången och jag litar på det. Jag gjorde det då, jag gör det nu. Han är inte typen som är otrogen. Det skulle förvåna mig mycket. Hans I-phone var snodd. Bortsupen på ett stimmigt nattöppet Mc Donalds. Jag tror att han fattade läget. När jag vrålade att han kunde dra, väste att han fick leva utan mig.
Han hade funderat då fick jag veta efteråt. På en trea i ett område nära oss. Inte för att han ville. Utan om jag lämnade honom. För min del, om han tvingade mig att lämna honom. Allt blev bra och nu är han ute.
Det finns alltid en oro med det. För att han ska klanta sig. Tvinga mig att bli vansinnig igen. Jag hoppas att han gör rätt den här gången. Annars är han rökt.
Han hade funderat då fick jag veta efteråt. På en trea i ett område nära oss. Inte för att han ville. Utan om jag lämnade honom. För min del, om han tvingade mig att lämna honom. Allt blev bra och nu är han ute.
Det finns alltid en oro med det. För att han ska klanta sig. Tvinga mig att bli vansinnig igen. Jag hoppas att han gör rätt den här gången. Annars är han rökt.
Lördag
Klockan är 15.30. Har hunnit med:
Skridskoåkning
Lunch ute med familjen och vänner
En promenad
Softa på soffan
Ärende
Sex
Mellanmål
I kväll blir det att träffa en kompis och äta middag hos oss. Grillad kyckling och sedan snarre och Gladiatorerna med barnen.
Trevlig helg!
Skridskoåkning
Lunch ute med familjen och vänner
En promenad
Softa på soffan
Ärende
Sex
Mellanmål
I kväll blir det att träffa en kompis och äta middag hos oss. Grillad kyckling och sedan snarre och Gladiatorerna med barnen.
Trevlig helg!
fredag 20 januari 2012
Då
Förra söndagen:
Fika på Södercafé med folk, 30 plusare utan barn, som går på konstutställningar och tränar på gymmet på helgerna. Som har yogamattan under armen. Det var så det var ja, innan Prinsen kom. När man hade långfika och läste DN. När man gick på visningar, kollade våningar i stan, bara för att det var kul. När man strosade i olika butiker, tittade på möbler och kläder, handlade lite spontant. När man började tänka på middagen i samma stund man blev hungrig.
Tänk, jag hade nästan glömt hur det var.
Fika på Södercafé med folk, 30 plusare utan barn, som går på konstutställningar och tränar på gymmet på helgerna. Som har yogamattan under armen. Det var så det var ja, innan Prinsen kom. När man hade långfika och läste DN. När man gick på visningar, kollade våningar i stan, bara för att det var kul. När man strosade i olika butiker, tittade på möbler och kläder, handlade lite spontant. När man började tänka på middagen i samma stund man blev hungrig.
Tänk, jag hade nästan glömt hur det var.
torsdag 19 januari 2012
Avmätt
Min kompis R är gravid. Hon har gått halva tiden och har mått väldigt illa hela tiden. Här om dagen var jag hemma hos henne. Gittan var med. Jag vet att jag borde vara förstående. Men efter min visit känner jag mig både irriterad och lite ledsen.
Min kompis är allid gullig och så, bryr sig också om mina barn. Prinsen och hennes son på fem år leker förresten väldigt bra. Men denna gång var R inte sig själv. Hon var kort och stingslig. Avmätt.
Ja jag borde förstå att det är tortyr att må illa i flera månader. Jag fattar det. Men när hennes son på 20 kilo sprang rakt över Gittan på 8 kilo blev jag rädd. Gittan som kröp på golvet började gråta på ett sätt så att jag inte visste om hon var rädd eller hade ont. Min vän R tittade bara när jag lyfte upp min lilla, tröstade och sa att "Oj, han sprang visst rakt över henne" lite skraj på rösten. Inget "Men ta det lite lugnt, Gittan är liten och kryper på golvet" till sonen. Inget "Hur gick det?" R bara tittade. Och jag brann inombords men blev lättad när jag förstod att det gått bra med Gittan.
Det är så känsligt med sitt eget. Jag vet det. Gittan hade veckan innan vi var hos R just lärt sig gå. På en ettårings vis tultade hon runt i huset. "Vad vingligt hon går!" kommenterade R och jag blev stött. På hennes sätt att observera. På att missa att Gittan just lärt sig ett av de stora. Att kunna gå alldeles själv. "Hon har just lärt sig att gå. Så här mycket som hon har gått här har hon aldrig tidigare gått."
Hur avmätt får man vara när man är gravid (och illamående)? Är det jag som är överkänslig?
Min kompis är allid gullig och så, bryr sig också om mina barn. Prinsen och hennes son på fem år leker förresten väldigt bra. Men denna gång var R inte sig själv. Hon var kort och stingslig. Avmätt.
Ja jag borde förstå att det är tortyr att må illa i flera månader. Jag fattar det. Men när hennes son på 20 kilo sprang rakt över Gittan på 8 kilo blev jag rädd. Gittan som kröp på golvet började gråta på ett sätt så att jag inte visste om hon var rädd eller hade ont. Min vän R tittade bara när jag lyfte upp min lilla, tröstade och sa att "Oj, han sprang visst rakt över henne" lite skraj på rösten. Inget "Men ta det lite lugnt, Gittan är liten och kryper på golvet" till sonen. Inget "Hur gick det?" R bara tittade. Och jag brann inombords men blev lättad när jag förstod att det gått bra med Gittan.
Det är så känsligt med sitt eget. Jag vet det. Gittan hade veckan innan vi var hos R just lärt sig gå. På en ettårings vis tultade hon runt i huset. "Vad vingligt hon går!" kommenterade R och jag blev stött. På hennes sätt att observera. På att missa att Gittan just lärt sig ett av de stora. Att kunna gå alldeles själv. "Hon har just lärt sig att gå. Så här mycket som hon har gått här har hon aldrig tidigare gått."
Hur avmätt får man vara när man är gravid (och illamående)? Är det jag som är överkänslig?
tisdag 17 januari 2012
Utnyttjad
Ju mer jag tänker på hur Prinsens kompisars föräldrar agerade, desto grinigare blir jag. Att de inte såg till att han käkade, att de drog iväg på bio utan att säga till mig, eller Sambon för den delen. Men allra mest förbannad blir jag när jag tänker på hur pappan gjorde, som lämnade sitt barn här i nästan tio timmar på Gittans födelsedag.
Han som lämnade sitt barn här hela dagen. Jag tänkte gå in lite närmare på den familjen. H, som är Prinsens kompis, är en mycket rar flicka. Hon lyssnar på vad man säger, är artig och bra på att leka. Det är inte på något sätt barnet som är problemet. Mamman är inte från Sverige och henne ser jag inte så mycket. Hon är trevlig och verkar vara den som bestämmer mycket om barnen, fast det är pappan som förmedlar kontakter. Som när barnet ska leka med andra barn. Inget konstigt med det. Jag har faktiskt inte alls märkt något skumt med denna familj och tyckte bra om dem. Tills nu.
Det känns faktiskt som att jag har blivit utnyttjad. Som att jag har arbetat en hel dag som dagmamma. Obetald. Det är fear play om man ringer och säger att "Du Anna-Bell, det har skitit sig i morgon. Skulle det vara möjligt att H får vara hos er. Det kommer att bli från morgon till kväll."
Anledningarna till varför jag känner att de har utnyttjat mig är följande:
- De ringde klockan halv nio på morgonen och dök upp en kvart senare. Av H fick jag veta att de innan de ringde till mig hade pratat med en mamma som bangade leken. För att de låg och sov. De (H:s mamma och pappa) var alltså ute efter en barnvakt.
- Pappan levererade dottern med en proppfull kasse med kläder och sa att "Ni är ju utemänniskor". De får mig nu i efterhand att tänka att det var för att han förväntade sig att H skulle vara här hela dagen. Att hon skulle få mat och utevistelse.
- Pappan sa ingenting om att Gittan fyllde år, när han ringde klockan två och kollade läget. Han visste att vi skulle ha gäster dagen efter. Respektlöst enligt mig.
- Varken mamman eller pappan var med och hämtade H på eftermiddagen klockan sex. De skickade en syster. Inte helt ok tycker jag, efter en sån lång lekdag.
Men.
En del föräldrar till barn jag har på jobbet är lite knepiga. Och jag brukar tänka att det inte är barnets fel. Jag vurmar lite för H. När jag en gång talade om för henne att Prinsen inte vill gå till frisören berättade hon för mig att hon vill, men att hon inte får för att de kostar för mycket. När H var hos oss på Gittans födelsedag höll jag på att plocka in disk i maskinen. Barnen lekte i köket och jag undrade om H och hennes familj också har diskmaskin. "Nej, för det kostar för mycket pengar" svarade hon.
Ja jag borde ha sagt till. Att vi vill att man talar om i fall man tänker åka iväg med Prinsen. Stoppat pappan vid tvåsnåret och sagt att jag faktiskt skulle fixa grejer till morgondagens kalas. Men jag fattade inte att det skulle bli en heldag. Förstod inte att jag skulle känna mig så utnyttjad. Inte då. Men nu kommer jag att hålla tyglarna kortare, det kan jag lova. Och förresten undrar jag vad H:s mamma gjorde för ärenden hela dagen. Frissan? Fika med vänner? Städning av huset? Jag har ingen aning alls.
Han som lämnade sitt barn här hela dagen. Jag tänkte gå in lite närmare på den familjen. H, som är Prinsens kompis, är en mycket rar flicka. Hon lyssnar på vad man säger, är artig och bra på att leka. Det är inte på något sätt barnet som är problemet. Mamman är inte från Sverige och henne ser jag inte så mycket. Hon är trevlig och verkar vara den som bestämmer mycket om barnen, fast det är pappan som förmedlar kontakter. Som när barnet ska leka med andra barn. Inget konstigt med det. Jag har faktiskt inte alls märkt något skumt med denna familj och tyckte bra om dem. Tills nu.
Det känns faktiskt som att jag har blivit utnyttjad. Som att jag har arbetat en hel dag som dagmamma. Obetald. Det är fear play om man ringer och säger att "Du Anna-Bell, det har skitit sig i morgon. Skulle det vara möjligt att H får vara hos er. Det kommer att bli från morgon till kväll."
Anledningarna till varför jag känner att de har utnyttjat mig är följande:
- De ringde klockan halv nio på morgonen och dök upp en kvart senare. Av H fick jag veta att de innan de ringde till mig hade pratat med en mamma som bangade leken. För att de låg och sov. De (H:s mamma och pappa) var alltså ute efter en barnvakt.
- Pappan levererade dottern med en proppfull kasse med kläder och sa att "Ni är ju utemänniskor". De får mig nu i efterhand att tänka att det var för att han förväntade sig att H skulle vara här hela dagen. Att hon skulle få mat och utevistelse.
- Pappan sa ingenting om att Gittan fyllde år, när han ringde klockan två och kollade läget. Han visste att vi skulle ha gäster dagen efter. Respektlöst enligt mig.
- Varken mamman eller pappan var med och hämtade H på eftermiddagen klockan sex. De skickade en syster. Inte helt ok tycker jag, efter en sån lång lekdag.
Men.
En del föräldrar till barn jag har på jobbet är lite knepiga. Och jag brukar tänka att det inte är barnets fel. Jag vurmar lite för H. När jag en gång talade om för henne att Prinsen inte vill gå till frisören berättade hon för mig att hon vill, men att hon inte får för att de kostar för mycket. När H var hos oss på Gittans födelsedag höll jag på att plocka in disk i maskinen. Barnen lekte i köket och jag undrade om H och hennes familj också har diskmaskin. "Nej, för det kostar för mycket pengar" svarade hon.
Ja jag borde ha sagt till. Att vi vill att man talar om i fall man tänker åka iväg med Prinsen. Stoppat pappan vid tvåsnåret och sagt att jag faktiskt skulle fixa grejer till morgondagens kalas. Men jag fattade inte att det skulle bli en heldag. Förstod inte att jag skulle känna mig så utnyttjad. Inte då. Men nu kommer jag att hålla tyglarna kortare, det kan jag lova. Och förresten undrar jag vad H:s mamma gjorde för ärenden hela dagen. Frissan? Fika med vänner? Städning av huset? Jag har ingen aning alls.
Sova
Om man sitter uppe till halv tolv på natten och pratar med bästa vännen som man typ aldrig hinner prata med, och sedan somnar vid tolv. Då är det kämpigt att ens lillskrutta slår upp sina blå redan klockan halv fem. I dag dunkar skallen. Var jag på fest igår eller? Man kan tro det.
måndag 16 januari 2012
Information
Sambon och jag har varit på möte i kväll. Prinsen ska börja förskoleklass i höst och det var gällande det. Prinsen var hemma med sin gudfar men Gittan var med på mötet. Allt gick bra men pedagogerna pratade så himla länge och när mötet var slut och rundvisningen skulle börja var Gittan trött. Jag arbetar i samma organisation som skolan där Prinsen ska gå och min chef V var med på infon. Jag frågade V om jag fick göra välling i personalrummet. Visst fick jag det. Bäst som jag stod där i det nedsläckta stora personalrummet och mickrade välling råkade jag släppa en fis i min ensamhet. Just då hörde jag chefen. "Går det bra?" Jag hann tänka att det inte luktade hallon innan hon stod bredvid mig. Ingen sa något och jag hoppades att hon inte kände något alternativt trodde att det var en sur soppåse som luktade.
Fan vad jag är klantig!
/Möken Anna-Bell
Fan vad jag är klantig!
/Möken Anna-Bell
Lista
2012 – i korta drag, en lista jag snott från Ribbolita.
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Ett kejsarsnitt.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovade nog något som jag glömde redan i februari...
3. Fick någon du känner barn?
Förutom jag själv, fina bloggvännen, nära vännen A.
4. Vilka länder besökte du?
Inga alls. Var bara i Svedala.
5. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Ett sexliv.
6. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
5:e januari.
7. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att vår dotter föddes. Vardagen tillsammans med henne och Prinsen.
8. Vilket var ditt största misstag?
Minns bara ett par små som jag har bestämt mig för att inte älta vidare.
9. Vilket var ditt bästa inköp?
Minns inga direkta inköp faktiskt.
10. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, bolån och csnlån.
11. Vad gjorde dig riktigt glad?
Mina barn, så klart.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara förkylningar vad jag minns.
13. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Vill du ligga med mig då?
14. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Bättre eftersom min dröm blev sann.
15. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej.
16. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Nej.
17. Hur var din julafton?
Lugn, nära hemmet, med människor jag gillar.
18. Blev du kär?
Nej jag fortsatte att vara det.
19. Vilket program har varit det bästa på tv?
Ammade till program som Halv åtta hos mig, Familjen annorlunda och Sveriges mästerkock. Favoriterna var Så mycket bättre och Solsidan.
20. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej.
21. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Läste en pocket på BB som Dilbas gamla karl har skrivit, Martin något heter han. Så där var den boken. Annars blev det inte så många tyvärr.
22. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Inga vad jag minns.
23. Önskade du dig något som du fick?
Ett till barn! (Tack min lyckliga stjärna igen!)
24. Önskade du dig något som du inte fick?
Nej.
25. Vilken var årets bästa film?
Har inte kollat så mycket film. Såg milleniumfilmerna och gillade dem.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?
Blev fotad av min kompis fotografen O i vår trädgård tillsammans med barnen.
27. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Barnen, Sambon, mina vänner, de som såg till att Gittans förlossning (snittet) blev en fin upplevelse.
28. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Soft.
29. Vad fick dig att må bra?
Prinsen och Gittan. Sambon. Mina andra nära.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
31. Vem saknade du?
Min vän O som var ute i vida världen.
32. Vilken var din bästa månad?
Kan inte välja någon.
33. Finns det något som du skulle kunna gjort bättre?
Det tror jag inte.
34. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Det återstår att se.
Gör listan du med vettja!
1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Ett kejsarsnitt.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag lovade nog något som jag glömde redan i februari...
3. Fick någon du känner barn?
Förutom jag själv, fina bloggvännen, nära vännen A.
4. Vilka länder besökte du?
Inga alls. Var bara i Svedala.
5. Är det något du saknade 2011 som du vill ha 2012?
Ett sexliv.
6. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
5:e januari.
7. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Att vår dotter föddes. Vardagen tillsammans med henne och Prinsen.
8. Vilket var ditt största misstag?
Minns bara ett par små som jag har bestämt mig för att inte älta vidare.
9. Vilket var ditt bästa inköp?
Minns inga direkta inköp faktiskt.
10. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, bolån och csnlån.
11. Vad gjorde dig riktigt glad?
Mina barn, så klart.
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bara förkylningar vad jag minns.
13. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2011?
Vill du ligga med mig då?
14. Mådde du bättre eller sämre under 2011 än vad du gjort tidigare år?
Bättre eftersom min dröm blev sann.
15. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Nej.
16. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Nej.
17. Hur var din julafton?
Lugn, nära hemmet, med människor jag gillar.
18. Blev du kär?
Nej jag fortsatte att vara det.
19. Vilket program har varit det bästa på tv?
Ammade till program som Halv åtta hos mig, Familjen annorlunda och Sveriges mästerkock. Favoriterna var Så mycket bättre och Solsidan.
20. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej.
21. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Läste en pocket på BB som Dilbas gamla karl har skrivit, Martin något heter han. Så där var den boken. Annars blev det inte så många tyvärr.
22. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Inga vad jag minns.
23. Önskade du dig något som du fick?
Ett till barn! (Tack min lyckliga stjärna igen!)
24. Önskade du dig något som du inte fick?
Nej.
25. Vilken var årets bästa film?
Har inte kollat så mycket film. Såg milleniumfilmerna och gillade dem.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?
Blev fotad av min kompis fotografen O i vår trädgård tillsammans med barnen.
27. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Barnen, Sambon, mina vänner, de som såg till att Gittans förlossning (snittet) blev en fin upplevelse.
28. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Soft.
29. Vad fick dig att må bra?
Prinsen och Gittan. Sambon. Mina andra nära.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen.
31. Vem saknade du?
Min vän O som var ute i vida världen.
32. Vilken var din bästa månad?
Kan inte välja någon.
33. Finns det något som du skulle kunna gjort bättre?
Det tror jag inte.
34. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Det återstår att se.
Gör listan du med vettja!
lördag 14 januari 2012
Gå
Förresten kan Gittan gå. Det är så gulligt när hon tultar runt i huset.Det roligaste är att ta sig till återvinningshörnan och kasta ut pappersinsamlingen och alla pet-flaskor.
fredag 13 januari 2012
Sova hela natten
Jag minns när Prinsen var liten, kanske ett halvår. Att jag ville att han skulle somna själv i egen säng. Mest för att jag hade hört att det borde vara så. Jag gjorde några halvhjärtade försök med det som kallas femminutersmetoden men det funkade inte alls, för min del. Prinsen vrålade och jag trampade runt i tre minuter i vardagsrummet. Det slutade med att jag tog upp honom ur spjälsängen, höll honom intill mitt bröst och grät och lovade både honom och mig att aldrig mer göra så.
För mig funkar det inte att lämna mitt gråtande barn. Inte då, inte nu. Med Prinsen körde jag tuttmetoden och han somnade ammandes vid mitt bröst tills han var över ett år. För jag fixade inte att ta faighten.
Jag har aldrig gillat Anna Wahlgrens metoder. På hennes hemsida kan man läsa följande:
"Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen.
Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!"
Vilka jäkla varg? Jag anser att ingen mår dåligt av närhet. Och ikväll ska jag kolla på vad Anna W:s dotter tyckte om andra metoder som kördes. Ska bli intressant.
För mig funkar det inte att lämna mitt gråtande barn. Inte då, inte nu. Med Prinsen körde jag tuttmetoden och han somnade ammandes vid mitt bröst tills han var över ett år. För jag fixade inte att ta faighten.
Jag har aldrig gillat Anna Wahlgrens metoder. På hennes hemsida kan man läsa följande:
"Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen.
Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!"
Vilka jäkla varg? Jag anser att ingen mår dåligt av närhet. Och ikväll ska jag kolla på vad Anna W:s dotter tyckte om andra metoder som kördes. Ska bli intressant.
Nu har jag gjort det. Slut med facebook. Det är inte så att jag absolut är emot FB. Det är någon slags hatkärlek jag har till det faktiskt. Men när jag märkte att jag kollade FB via telefonen i lekparken fick jag nog av det. Av mitt sätt att använda det. Men visst. En del människor kommer jag inte att ha någon kontakt med, eller mindre än när jag hade FB. Men ändå. De som verkligen gillar mig, som vill vara min vän på riktigt är väl det i verkligheten får man tro. Och det är ju det som spelar någon roll. Egentligen. Och inte att vi slänger käft via FB, eller att jag gillar gymnasiepolares bilder.
Nej jag har inte separationsångest längre, men jag har haft det töntigt nog. Och det tyder kanske bara på att det var bäst för mig att göra slut.
Nej jag har inte separationsångest längre, men jag har haft det töntigt nog. Och det tyder kanske bara på att det var bäst för mig att göra slut.
torsdag 12 januari 2012
Kompisar och deras föräldrar
Olika åldrar medför olika grejer. Nu börjar Prinsen bli lite äldre. Han är nästan 5 1/2 år och kompisar blir allt viktigare. Han leker ibland hos kompisar utan att jag eller Sambon är där. Man lämnar honom och drar hem för några timmar. Det går bra men jag tycker att det är jobbigt och lite svårt ibland.
Prinsen har en kompis, T, som han leker mycket med. Mamman verkar snäll och pappan är tystare men trevlig även han. Prinsen och T har lekt en massa gånger och då lämnas Prinsen hos T. Ts mamma vill gärna att de leker länge, vet inte varför. "Nej du behöver inte hämta ännu. De har så roligt, inga problem. Prinsen kan väl äta här?" så kan det låta. Det är lite ge och ta med det där. De har Prinsen vissa gånger, kanske fem fem sex timmar och vi har sedan deras son.
Frid och fröjd, men det är två grejer som inte känns helt hundra tycker jag. Det ena är att mamman en gång sa att Prinsen kunde vara kvar länge och Sambon hämtade honom klockan 19.30 en lördagskväll. Prinsen var då urhungrig och det kom fram att de inte hade ätit middag ännu. Om mitt barn är hos någon förväntar jag mig att han får mat. Är han hos någon så sent tror jag givetvis att han har ätit middag. (Ja, dumt av mig att anta. Man måste tydligen fråga.)Pappan i familjen struntade en gång att ge barnen mellanmål för att de inte ville ha. (Prinsen är stor nog att tala om hur det går till...)Ja barn kan ha svårt att avbryta en rolig lek, men hemma hos oss finns det inga alternativ. Jag gör mellis och hämtar barnen.
Det andra är en grej som hände förra veckan. Prinsen var hos T och vi hade inte sagt något närmare om när vi skulle hämta honom. Efter ett par timmar skickde jag ett sms. "Hoppas att allt går bra. Jag åker til Köpcentret och gör ett ärende." Inget svar. Ytterligare någon timme senare ringde Sambon och undrade vart Prinsen var. Sambons kollega tänkte hänga med hem till oss och ville spela tv-spel med Prinsen, något de pratat om tidigare. Jag skickade äännu ett sms till mamman men fick inget svar då heller. Sambon och kollegan åkte hem till T för att ta med Prinsen hem. Mamman öppnade dörren efter många knackningar, hon låg och sov, fyra på eftermiddagen. "Nej Prinsen är inte här. De åkte på bio" sa hon. "Pappan och barnen."
Alltså. Jag vill att folk meddelar mig om de drar iväg med mitt barn. Det är inte ok att sticka utan att först säga till, att köra mer än en mil enkel resa och sätta sig på en bio med mitt barn utan att först tala om det för mig. Kanske låter otacksamt, troligtvis ville de bara att barnen skulle ha det roligt. Men ändå. Jag sa inget men jag tror att hon fattade det i och med att Sambon kom dit. Eller?
Så en grej till. Prinsen har en kompis på gatan som heter H. En morgon mitt i veckan ringde Hs pappa klockan 8.30 och undrade om H och Prinsen kunde leka. "Visst" sa jag. "Det passar bra!" "Då kommer vi lite senare" sa pappan och knackade på efter en kvart. "Jag ska jobba och mamman ska göra lite ärenden idag. Fritids har stängt. Kan H vara här ett tag?" "Det går bra" sa jag. "Det är Gittans födelsedag, hon fyller ett år. Men gästerna kommer först imorgon" informerade jag honom om. "Kul, kul" sa pappan och nickade.
Prinsen och H lekte och det var inga problem. H är väldigt lätt att ha att göra med. Lyssnar vad man säger och så. Klockan 14.00 ringde pappan och undrade hur det gick. "Bra" svarade jag och han undrade om H kunde vara hos oss ett tag till. Strax efter 18.00 hämtades H av sin syster. Efter 9 1/2 timme hos oss. På Gittans födelsedag. Det var inte fråga om att leka i första hand utan om barnpassning. Det känns inte helt ok tycker jag.
Vad är det med vissa föräldrar?
Prinsen har en kompis, T, som han leker mycket med. Mamman verkar snäll och pappan är tystare men trevlig även han. Prinsen och T har lekt en massa gånger och då lämnas Prinsen hos T. Ts mamma vill gärna att de leker länge, vet inte varför. "Nej du behöver inte hämta ännu. De har så roligt, inga problem. Prinsen kan väl äta här?" så kan det låta. Det är lite ge och ta med det där. De har Prinsen vissa gånger, kanske fem fem sex timmar och vi har sedan deras son.
Frid och fröjd, men det är två grejer som inte känns helt hundra tycker jag. Det ena är att mamman en gång sa att Prinsen kunde vara kvar länge och Sambon hämtade honom klockan 19.30 en lördagskväll. Prinsen var då urhungrig och det kom fram att de inte hade ätit middag ännu. Om mitt barn är hos någon förväntar jag mig att han får mat. Är han hos någon så sent tror jag givetvis att han har ätit middag. (Ja, dumt av mig att anta. Man måste tydligen fråga.)Pappan i familjen struntade en gång att ge barnen mellanmål för att de inte ville ha. (Prinsen är stor nog att tala om hur det går till...)Ja barn kan ha svårt att avbryta en rolig lek, men hemma hos oss finns det inga alternativ. Jag gör mellis och hämtar barnen.
Det andra är en grej som hände förra veckan. Prinsen var hos T och vi hade inte sagt något närmare om när vi skulle hämta honom. Efter ett par timmar skickde jag ett sms. "Hoppas att allt går bra. Jag åker til Köpcentret och gör ett ärende." Inget svar. Ytterligare någon timme senare ringde Sambon och undrade vart Prinsen var. Sambons kollega tänkte hänga med hem till oss och ville spela tv-spel med Prinsen, något de pratat om tidigare. Jag skickade äännu ett sms till mamman men fick inget svar då heller. Sambon och kollegan åkte hem till T för att ta med Prinsen hem. Mamman öppnade dörren efter många knackningar, hon låg och sov, fyra på eftermiddagen. "Nej Prinsen är inte här. De åkte på bio" sa hon. "Pappan och barnen."
Alltså. Jag vill att folk meddelar mig om de drar iväg med mitt barn. Det är inte ok att sticka utan att först säga till, att köra mer än en mil enkel resa och sätta sig på en bio med mitt barn utan att först tala om det för mig. Kanske låter otacksamt, troligtvis ville de bara att barnen skulle ha det roligt. Men ändå. Jag sa inget men jag tror att hon fattade det i och med att Sambon kom dit. Eller?
Så en grej till. Prinsen har en kompis på gatan som heter H. En morgon mitt i veckan ringde Hs pappa klockan 8.30 och undrade om H och Prinsen kunde leka. "Visst" sa jag. "Det passar bra!" "Då kommer vi lite senare" sa pappan och knackade på efter en kvart. "Jag ska jobba och mamman ska göra lite ärenden idag. Fritids har stängt. Kan H vara här ett tag?" "Det går bra" sa jag. "Det är Gittans födelsedag, hon fyller ett år. Men gästerna kommer först imorgon" informerade jag honom om. "Kul, kul" sa pappan och nickade.
Prinsen och H lekte och det var inga problem. H är väldigt lätt att ha att göra med. Lyssnar vad man säger och så. Klockan 14.00 ringde pappan och undrade hur det gick. "Bra" svarade jag och han undrade om H kunde vara hos oss ett tag till. Strax efter 18.00 hämtades H av sin syster. Efter 9 1/2 timme hos oss. På Gittans födelsedag. Det var inte fråga om att leka i första hand utan om barnpassning. Det känns inte helt ok tycker jag.
Vad är det med vissa föräldrar?
Märkligt
Vännens släkting skulle få sitt andra barn. Men det hade slutat leva, förmodligen i vecka 14. De hade hoppats på ett syskon till sin lille son och är nu förkrossade.
En i min närmsta närhet, K, fick ont i magen här om dagen. Hon åkte till sjukhuset och fick beskedet att hon är gravid i vecka sex. K är ung och har inget fast förhållande. Hon ska göra abort. Det kommer att ske i vecka 7, samma vecka som vi fick de tidiga missfallen förresten. "Känns det jobbigt?" frågade jag. "Nej, bara att det verkar jobbigt att blöda i typ en månad." Jag menade det känslomässiga Kanske att hon kommer förstå det senare. Hoppas inte.
Det är märkligt det där. Att de som ville ha barn inte fick. Att den som fick inte ville. Ännu en gång har jag blivit påminnd om det. Hur märkligt livet kan vara.
En i min närmsta närhet, K, fick ont i magen här om dagen. Hon åkte till sjukhuset och fick beskedet att hon är gravid i vecka sex. K är ung och har inget fast förhållande. Hon ska göra abort. Det kommer att ske i vecka 7, samma vecka som vi fick de tidiga missfallen förresten. "Känns det jobbigt?" frågade jag. "Nej, bara att det verkar jobbigt att blöda i typ en månad." Jag menade det känslomässiga Kanske att hon kommer förstå det senare. Hoppas inte.
Det är märkligt det där. Att de som ville ha barn inte fick. Att den som fick inte ville. Ännu en gång har jag blivit påminnd om det. Hur märkligt livet kan vara.
Fler
Mamma: Både S och K (nära släktingar till oss) tror att du och Sambon ska ha fler barn. Så är det väl inte?
Jag: Nej.
Mamma: Jag tänkte väl det, att det räcker med två.
Ja jag är verkligen nöjd att vi har fått två barn, trots allt alla motgångar. Och hade jag varit yngre och haft lätt att få barn hade jag kanske funderat på ännu ett barn. För att det är så fantastiskt att ha barn. Men jag är inte där. Och jag vågar inte tänka tanken att kläcka den kommentaren för Sambon att "Ska vi inte ta en till i frysen?" För han tycker att det är jobbigt med småbarnsår och var knappt med på tåget när vi kämpade för att få Gittan, för att han inte vågade tro på att det verkligen skulle fungera. Nej, vi ska inte göra fler IVF. Det går bara inte.
Jag: Nej.
Mamma: Jag tänkte väl det, att det räcker med två.
Ja jag är verkligen nöjd att vi har fått två barn, trots allt alla motgångar. Och hade jag varit yngre och haft lätt att få barn hade jag kanske funderat på ännu ett barn. För att det är så fantastiskt att ha barn. Men jag är inte där. Och jag vågar inte tänka tanken att kläcka den kommentaren för Sambon att "Ska vi inte ta en till i frysen?" För han tycker att det är jobbigt med småbarnsår och var knappt med på tåget när vi kämpade för att få Gittan, för att han inte vågade tro på att det verkligen skulle fungera. Nej, vi ska inte göra fler IVF. Det går bara inte.
söndag 8 januari 2012
Ett
Så fyllde hon ett, min lilla tjej. Och fick smaka tårta och prassla med presentpapper. Finaste Gittan. Det känns som att du nyss kom, men ändå som att du alltid har funnits hos oss. Älskar dig stjärnstopp.
onsdag 4 januari 2012
Present
Och i morgon är det ett år sedan den magiska dagen. Dagen då Gittan kom till oss. Och jag är nostalgisk förstås och tänker på hur det var. Har ingen aning om vad jag ska handla för present. (Förslag mottages om det är någon som vill.)
tisdag 3 januari 2012
Principer
Telefonsamtal med en gyn där jag aldrig tidigare har varit:
"Hej jag heter Anna-Bell, jag undrar om jag skulle kunna få en tid hos er."
"Vad gäller det?"
"Jag skulle vilja göra ett cellprov."
"Man blir kallad vart tredje år..."
"Och om man har blivit nojig och vill göra ett däremellan?"
"Från och med den första januari görs inga sådana, om man inte tidigare har haft cellförändringar. Har du det?"
"Nej."
"Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Testa en barnmorskemottagning."
"Ja hej jag heter Anna-Bell Svensson...En remiss behöver man ja. Det brukar de inte nej, låta folk ta ett cellprov mellan åren. Så man måste vänta tills man blir kallad var tredje så säger du. Jaha ja."
Tänk om någon vill ha ett extra cellprov efter halva tiden och får ett nej. Och att man sedan ser förändringar vid nästa besök. Då tycker jag att det känns som att man har gått med det onödigt länge.
"Hej jag heter Anna-Bell, jag undrar om jag skulle kunna få en tid hos er."
"Vad gäller det?"
"Jag skulle vilja göra ett cellprov."
"Man blir kallad vart tredje år..."
"Och om man har blivit nojig och vill göra ett däremellan?"
"Från och med den första januari görs inga sådana, om man inte tidigare har haft cellförändringar. Har du det?"
"Nej."
"Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Testa en barnmorskemottagning."
"Ja hej jag heter Anna-Bell Svensson...En remiss behöver man ja. Det brukar de inte nej, låta folk ta ett cellprov mellan åren. Så man måste vänta tills man blir kallad var tredje så säger du. Jaha ja."
Tänk om någon vill ha ett extra cellprov efter halva tiden och får ett nej. Och att man sedan ser förändringar vid nästa besök. Då tycker jag att det känns som att man har gått med det onödigt länge.
måndag 2 januari 2012
Nytt
Det är alltid lite ågren med nytt år tycker jag. Nytt blad. Nya chanser. Som att det ligger prestation bakom. Bara det att jag skulle skriva årets första blogginlägg. Vad ska man skriva om detta nya år? Man kan ju liksom inte börja med att häva ur sig att man tycker att det är galet att Söndag (Aftonbladets bilaga) igår skrev på framsidan "Allt om Victorias förlossning". För den har inte ens ägt rum. Inte heller känns det inspirerande att börja med att prata om att Gittan har slutat att amma helt själv, för att hon ledsnade och att mamman är glad som slapp med någon faight.
Så vad ska jag skriva om detta nya år? Ja inte vet jag, men det lär väl bli som vanligt med mig att det blir som det blir. Att det som kommer ut, kommer ut. Vissa har så genomtänkta bloggar. Med ord som är valda länge. Så vackra och kloka. Inga plumpa val. Ibland blir jag avis på det. Jag spottar fram något och ibland blir det bra, andra gånger inte alls genomtänkt. Vissa gånger har jag fått skit för saker. Och i grund och botten har det varit för att jag inte har formulerat mig väl. Men det får vara så. Så finns det bloggar där personen bakom skriver något i stil med att hon ska till frissan och får 75 kommentarer. Öh? Ofta om man är en offentlig person kan det ske. Jag är inte så intresserad av offentliga personer förresten, även om jag kollar en extra (diskret) gång om jag ser någon intressant, det ska jag inte ljuga om. Men något av det mest pinsamma jag vet är när folk står med en känd person och sedan ser man bilden i en tidning och texten beskriver att "Cilla träffade Idol-Ola" eller "Mats såg en konsert med Carola". Det känns bara ok om man är ett barn tycker jag. Jag vet inte varför jag har så svårt för idoldyrkan. Jag känner en tjej som vet en kille som är galen i Jill Johnsson. Han åker land och rike runt med en lastbil med Jills bild på för att kolla på hennes uppträdanden. För mig verkar det mycket strange.
När det är nytt år skriver jag upp i min nya kalander när folk fyller år och hur mycket de fyller. För jag jag ska komma ihåg. Det ger mig också ågren. Jag 37. Snart 40! Pappa 69. Shit han är snart 70 år! Jag får panik att tänka på mina föräldrar som gamla. Mamma och jag satt och pratade här om dagen. "När Gittan är tjugo" sa jag om något. "Då är jag nog inte längre med" sa mamma osentimentalt. "Jag hoppas på 15 år till i bästa fall" sa hon och jag började gråta. För jag kan inte tänka mig att vara utan min mamma, hur jäkla tjatig hon än må vara om sin (och min) städning.
Hur som helst. Nyår var bra. Vi käkade den goda maten, pratade en massa och skickade upp lyktor vid tolvslaget. Jag älskar de där lyktorna. Och jag gillar tanken att man ska önska sig något. Vid två gick jag och lade mig och igår jag jag astrött trots att det enda alkoholhaltiga jag drack var några klunkar rosa skumpa.
Och nu har jag skrivit 2012:s första blogginlägg.
Så vad ska jag skriva om detta nya år? Ja inte vet jag, men det lär väl bli som vanligt med mig att det blir som det blir. Att det som kommer ut, kommer ut. Vissa har så genomtänkta bloggar. Med ord som är valda länge. Så vackra och kloka. Inga plumpa val. Ibland blir jag avis på det. Jag spottar fram något och ibland blir det bra, andra gånger inte alls genomtänkt. Vissa gånger har jag fått skit för saker. Och i grund och botten har det varit för att jag inte har formulerat mig väl. Men det får vara så. Så finns det bloggar där personen bakom skriver något i stil med att hon ska till frissan och får 75 kommentarer. Öh? Ofta om man är en offentlig person kan det ske. Jag är inte så intresserad av offentliga personer förresten, även om jag kollar en extra (diskret) gång om jag ser någon intressant, det ska jag inte ljuga om. Men något av det mest pinsamma jag vet är när folk står med en känd person och sedan ser man bilden i en tidning och texten beskriver att "Cilla träffade Idol-Ola" eller "Mats såg en konsert med Carola". Det känns bara ok om man är ett barn tycker jag. Jag vet inte varför jag har så svårt för idoldyrkan. Jag känner en tjej som vet en kille som är galen i Jill Johnsson. Han åker land och rike runt med en lastbil med Jills bild på för att kolla på hennes uppträdanden. För mig verkar det mycket strange.
När det är nytt år skriver jag upp i min nya kalander när folk fyller år och hur mycket de fyller. För jag jag ska komma ihåg. Det ger mig också ågren. Jag 37. Snart 40! Pappa 69. Shit han är snart 70 år! Jag får panik att tänka på mina föräldrar som gamla. Mamma och jag satt och pratade här om dagen. "När Gittan är tjugo" sa jag om något. "Då är jag nog inte längre med" sa mamma osentimentalt. "Jag hoppas på 15 år till i bästa fall" sa hon och jag började gråta. För jag kan inte tänka mig att vara utan min mamma, hur jäkla tjatig hon än må vara om sin (och min) städning.
Hur som helst. Nyår var bra. Vi käkade den goda maten, pratade en massa och skickade upp lyktor vid tolvslaget. Jag älskar de där lyktorna. Och jag gillar tanken att man ska önska sig något. Vid två gick jag och lade mig och igår jag jag astrött trots att det enda alkoholhaltiga jag drack var några klunkar rosa skumpa.
Och nu har jag skrivit 2012:s första blogginlägg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
