Att inte vilja

Tack rara ni för givande kommentarer igår på inlägget om separation. Förstås har ni rätt på många punkter. Ämnet och era kommentarer kommer jag att återkomma till inom en snar framtid. Men nu känner jag att jag bara måste få ur mig en annan grej.

Den senaste tiden har inte Prinsen velat gå till dagmamman. Han säger att han inte har lust. Att han inte gillar den andra dagmamman J och att det är för få barn hos dagmamman.

Är det ett problem då? Att Prinsen inte vill vara hos dagmamman? Det är det jag tänker. Men ja, jag vill ändå påstå att jag inte är helt fine med det. För jag blir rädd. Rädd för att någon har varit dum. Att han är understimulerad. Att han på något sätt inte mår bra. De senaste veckorna har han endast varit där ett fåtal gånger. Vi har pratat om det så klart. Jag är mamman som snarare pratar för mycket än för lite. "Men varför vill du inte" säger jag. "Har någon sagt eller gjort något dumt?" "Mår du dåligt på något sätt, har ont eller är ledsen?" Men jag får bara till svar att "Nej, men jag vill inte. För det är inte kul."

Jag har alltid varit så himla nöjd med dagmamma. Det är den lilla gruppen som har varit en del i det. (Plus att dagmamman är fantastik.) Att få en lugn inskolning, tillhöra en liten grupp i blandade åldrar, få ta plats på ett annat sätt än i förskolan där det ofta råder djungelns lag. Nu har det slagit tillbaka och den lilla gruppen är inte något positivt längre. För Prinsen är äldst och har varit det länge. Det är bra att visa hänsyn til små barn, men han behöver annat nu. Äldre barn. Kompisar är viktigt och de som är närmast i ålder är en flicka som är ett halvår yngre och en pojke som är ett år yngre. De leker visst, men Prinsen skulle behöva mer. Många olika, fart och fläkt.

Idag var Prinsen på G och sa att han ville gå. Trots att killen som är ett år yngre är utomlands i två veckor. Men så ringre dagmamman när vi var på väg dit och sa att flickan som är ett halvår yngre än Prinsen var sjuk och skulle vara hemma. Istället för utelek skulle de titta på film på biblioteket, något som inte alls föll Prinsen på läppen. Så istället valde han at hänga med hem istället.

Prinsen vill titta på tv när han är hemma, för till slut kommer han inte på mer saker att göra. Förr var han expert på saker att leka själv. Nu funkar det ett tag och sedan vill han göra saker i samspel med mig. Läsa böcker, spela spel, bygga lego, åka pulka ute. Jag gillar inte tv-tittandet och idag fick han inte titta förrän efter lunch. Han blev arg på mig och skrek att han ville vara med pappa.

Jag har provat lite allt möjligt, skippat scenerna och bara "Jaha, var hemma då", men jag har också kört den här "Jag vill att du ska gå till dagmamman. Här hemma finns ju ingen alls att leka med!" Jag har frågat varför, jag har peppat, jag har gjort roliga saker när han har varit hemma, jag har gjort tråkiga saker. Men ändå när vi vaknar på morgonen säger han "Vad ska vi göra idag?" och jag svarar "Idag är det tisdag och du ska till dagmamman" säger han att han inte vill.

Det hade varit annorlunda om jag hade jobbat. För då skulle det inte finns något alternativ, något val. Men nu gör det det.

Jag vill inte att mitt barn ska vilja vara hemma för att spela spel med mig (tv-spel får han bara spela på fredagar) och titta på tv. Dessutom är det svårt att göra dessa saker och stimulera honom då Gittan ju är hemma. Jag blir ledsen när jag tänker på det. Jag vill att mitt barn ska ha roligt och leka med jämnåriga kompisar. Jag anar dock att denna grej kan vara att Prinsen vill bestämma, att det är åldersrelaterat. Men jag vet faktiskt inte.

Någon som har en lösning eller ett förslag på hur vi ska gå till väga. Det tas tacksamt emot kan jag säga.

/Oroad och fundersam Anna-Bell