Intervju nummer ett

Jag har varit på intervju. Svårt att säga hur det gick. Jag är pratar på och ibland blir det bra, andra gånger tänker jag att jag säger för mycket eller misstolkas. Det är en ny förskola. På gott och ont. På gott för att ingenting sitter i väggarna. På ont för att inget alls är inarbetat. Lokalerna var fina men trista. Fräscht men ocharmigt. Barnen hade märkeskläder och bodde förmodligen i de stora nybyggda parhusen precis bredvid. Jag kan inte precis sätta fingret på vad det var, men det är inte där jag ska jobba. Så jag söker vidare.


Veckan har varit rätt intensiv. Det började med att jag drog till gymmet i måndags. För att Gittan och sambon skulle vara själva. För att han skulle lägga henne. Passet började 18.30 och jag åkte tio minuter innan. Det var danspass och rätt kul. Jag höll ställningarna helt ok fastän det var första gången. Jag har tränat på många olika gym genom åren. Bland annat World Class och Sats. Friskis är verkligen helt ok, men absolut något annat. Det är liksom så mycket "plocka äpplen" på vissa pass, så många svettband i lokalen. Och det var faktiskt där, på danspasset i måndags som jag såg det för första gången. Någon som hade tagit på sig tangoskorna med klack på passet. Är det dans så är det tydligen. En sak jag undrar med Friskis är varför folk alltid tar av sig skorna när man stretchar. Den vanan har då inte jag.

Hur som helst kom jag hem från passet 19.40. Då hade jag just läst ett sms från Sambon att jag inte alls kunde åka och handla efter gymbesöket. Gittan hade skrikit sedan jag åkte, i 45 minuter. När jag kom hem stod Sambon i köket med Gittan på armen. När hon fick se mig log hon brett. Både Sambon och Gittan var helt förstörda och det slutade med att jag nattade Gittan. Hon somnade inom tio minuter.

Prinsen har inte varit hos dagmamman på hela veckan. För att hans kompis har varit sjuk, för att han inte ville gå och för att det har härjat magsjuka. Det är svårt att stimulera en femåring och en ettåring samtidigt. Jag vaknar klockan sex och sedan är det i ett tills klockan nio på kvällen när Prinsen somnar. Då har jag en timme (som nu) innan jag själv däckar. Det är fantastiskt så klart, tro inget annat, att umgås med sina barn. Men det är klart att jag känner mig otillräcklig. För det funkar inte att göra Prinsens favoritsaker när Gittan är vaken. Att bygga lego och spela spel. Så han får sysselsätta sig själv och blir uttråkad, vilket slutar med att han vill titta på tv. Och att jag sedan avbryter tv-tittandet och får en sur prins. Nästa vecka SKA han till dagmamman, det bara är så.

I dag kom det ett brev om att Prinsen har fått en plats, i augusti, på den skola vi har sökt. Coolt! Jag har ett skolbarn om några månader. Jag berättade för Prinsen att det är öppet hus på fritidset i vår och han undrade då om man fick provleka, hjärtat.

Jag tycker att jag har häcken rätt full om man säger så. Ändå har jag fått för mig att jag ska börja måla. Eller i alla fall att jag ska få ihop en tavla. Jag har någon tanke om att det skulle vara kul. Får se vad det blir. Förmodligen kommer det se ut som att en tioåring har gjort den.