Jag gillar att ha myskläder på mig hemma om kvällarna. Ja och om morgnarna och faktiskt hela dagar också ibland. Jag har på mig myskläder just nu, en söndag när klockan är tio och jag ännu faktiskt inte har hoppat in i duschen. Men. Vad är det för kläder jag har på mig? När de som är något lite bättre ligger i tvättkorgen. En fleecetröja som en gång har varit benvit, nu mer solkfärgad. Ett par noppiga ljusblå byxor. Som jag tror att jag lånade av syrran för 100 år sedan. Jag ser förjävlig ut helt enkelt.
En tidig morgon kom Sambons kompis förbi helt oanmäld. Jag svansade då runt i dessa kläder. Visst i mitt hem. Men ändå. Jag skämdes för att...det är inte jag att gå i dessa sunkiga plagg. För att jag kände mig så himla ful. Men så länge sunkkläderna finns här drar jag på mig dem när det är tidig morgon. När jag inte ser något i sovrummet. När jag är trött och fryser.
Jag måste göra något åt detta. Det är inte värdigt att hasa runt i dessa sunkkläder Måste beställa något mjukt, skönt och snyggt på nätet genast. Ska också passa på att inhandla något till Sambon. Hans favvomysbyxor är nämligen ett par grådassiga, hängiga brallor med landstingets logga på. Dem fick han med sig från sjukhuset när han opererade bort blindtarmen för drygt ett år sedan.
Denna söndag ska gå till rensning och skärpning. Till att kolla på nätet och till att kasta mina gamla plagg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är också så där. Hinner knappt innanför dörren innan jag har svidat om till sunkkläder. Eftersom det ringer oanmält på vår dörr i tid och otid försökte jag ett tag snofsa till mig lite, men det höll inte ;-) Å andra sidan har vi grannar som lufsar runt i onepiece ute utan att skämmas (trots att de ser ut som Teletubbies).
Skicka en kommentar