Skitlunch!

Vet ni hur rädd man blir då man är och äter lunch med några andra mammor, då en av dessa tjejer sätter en kaffekopp för nära ens barn. Då man vänder på huvudet och ser hur barnet stoppar ner hela handen i kaffekoppen. HELA handen i kaffet som är svart och just hällts upp från kaffekannan.

Jätterädd!!

Detta hände förra veckan då Prinsen och jag var på Söder med två andra mammor och deras barn. Det hela gick så snabbt för han är snabb min son. Han är inte sävlig. Han är en upptäckare. Pang så var handen i koppen innan jag ens hade noterat att hon hade ställt ner den.

Upp med Prinsen ur stolen. Han skrek och det ekade i Söderhallarna. Jag blev alldeles kallsvettig och sa till de andra tjejerna "Hjälp mig någon!" var på en av dem hämtade ett glas med kallvatten. Ner med handen i glaset samtidigt som jag vyssade och klappade. Livrädd att hans hand skulle vara skrovlig och full av blåsor. HELA handen i kaffet. SVART kaffe från kannan!

Han var så ledsen min prins. Bränd på handen och säkert rädd för att vi blev så rädda. Folk satt och skulle äta lunch och jag grät. Med min lilla son på armen. Gick iväg en bit där vi kunde sitta ostört, jag och Prinsen. Han fick amma och jag lugnade ner både honom och mig själv. Kunde titta på handen och jag såg inga blåsor. Tackolov. Åh så fruktansvärt skönt.

Gick tillbaka till de andra och hon som ställt fram kaffekoppen var ledsen så klart. Sådant som kan hända. Men klantigt och onödigt. Det förstod hon. Klart jag inget sa.

Innan kaffeincidenten hände hade jag beställt en smörgås, en grillad macka med ost och skinka på. "Det är väl inga nötter i?" undrade jag. "Jag tål inte nötter". Det skulle vara nötfritt sa han bakom disken. Så efter det där med kaffet gick vi ju tillbaka till bordet. Där låg mackan, kall och lite svampig. Men man måste ju äta så jag tog ett bett. Smakade det inte konstigt? När de andra inte såg spottade jag ut mackan i en servett. (Hade de sett det så hade de väl trott att jag var helt galen). Jag öppnade mackan och fick se något grönt där. Gick till killen bakom disken igen. "Är det pesto i mackan?" frågade jag. "Ja det är pesto!" sa han och flinade. "Men jag skulle ju inte ha några nötter" sa jag. "Gillar du inte pesto?" undrade han. "Jag skulle inte ha några nötter. Jag tål inte nötter. Det är nötter i pesto!" "Är det nötter i pesto?"

Jävla nöt! (Fyndigt i sammanhanget...) Hade jag inte varit så slut efter det där med kaffet på Prinsens hand så hade jag nog freakat totalt. Jag tål inte nötter. Min hals kan svullna igen av nötter. Min tunga kan bli tjock. Jag kan behöva ta adrenalinsprutan som ligger i skötväskan eller ta en ambulans till sjukhuset. "Gillar du inte pesto?" frågar han bara. Det är hans jäkla ansvar att se till att jag kan äta maten om han innan lovat det! Jag betalade för det!

En skitlunch blev det. Prinsen brände handen och jag fick en macka med nötter i. Men jag är ändå hyfstat nöjd med tanke på hur illa det skulle kunna ha gått. Det värsta hade varit om Prinsen hade fått brännskador på handen, blåsor och bortfläkt hud, och om jag hade fått en allergichock med igensvullen hals. Nu blev det inte så. Lyckligtvis. Tacksam för det!