Planer

Jag tror inte att det sista frysförsöket på Huddinge kommer att lyckas. Varför skulle det göra det när det aldrig tidigre har varit lätt att bli gravid? Jag anser nämligen att det skulle vara en simpel väg för mig om jag blev gravid nu, trots att jag denna gång kommer att ta mediceiner. Det är en kort väg om man jämför med att vänta över sommaren, fixa pengar och sedan köra i gång med nya IVF:er till hösten igen. En räkmacka helt enkelt med mina mått mätt.

Hur som helst. Jag utgår ifrån att detta kommer att skita sig.

Så när det har skitit sig ska jag:

- Bli lite mer fit tll sommaren. Kanske börja träna lite.
- Kolla upp vart det skulle kännas bra att göra IVF. Kolla över priser och rent praktiska saker.
- Se till att ha ett asbra sexliv. (Jag vågade/skulle inte våga ha sex vid graviditet.)
- Ladda batterierna och vara beredd att köra på till hösten.

Göralista

På min göralista:

- Dammsuga
- Skura golven
- Storhandla
- Skura toan
- Vika tvätt
- Vattna blommorna
- Städa skafferiet
- Skura ur kylen
- Frosta av frysen

Och så fortsätter listan så att man blir alldeles matt bara av att läsa den.

Så här borde min göralista se ut:

- Pippa

Ja det är nog det jag egentligen borde göra. För att vårda. För att komma igång. För just nu har det prioriterats annat trist nog. Kanske dax att riva städlistan och hoppa på karln i stället.

Glömsk

Jag ringde till dagmamman, till jobbet och till skolans expedition. Men jag glömde att anmäla till förskringskassan. Jag talar om tillfället för ca tre vckor sedan då jag var hemma med en sjuk prins. Så nu kanske jag inte får några pengar för det. För att jag var glömsk. Är det så eller kan man anmäla i efterhand?

Utgång

I helgen var det utgång med kompisen K i Södra hålan där jag är född. Syrran hade tjatat på oss att hänga på. Vi åt först, sedan lyssnade vi på ett band och dansade.

Jag tror inte att jag är cool på något sätt. Jag avskyr Stureplan. Men ändå. Detta var som att vara på Ayanapa 1998. Många av de som var på utestället (som för övrigt är det enda i stan. Alltså, alla mellan 18 och 65 är där...) hade så konstiga kläder. En del av tjejerna hade korta taighta klänningar i neonfärger, en hade urringning ner till magen. Där stack både BH och en bilring ut. Flera killar hade solglasögon på sig. Inne. Det shotades till höger och vänster. Jag vet inte men allt kändes så himla 90. Menyn var skum den också. Till laxen var det pommes och en nachotallrik kostade 150 kr. Helt orimligt när en portion med kyckling kostade under hundralappen. Förätterna var stora som varmrätter. Servitrisen sa "Tja" när hon kom och skulle ta beställnigen trots att jag aldrig sett människan förr. Konstigt.

Lokalen var jättestor och kändes B, som att jag var på skoldisco. Hela kvällen kändes som en fältstudie. Somnade astrött och är slut fortfarande.

Osmidigt

Samtal igår mellan en mamma till ett av barnen på jobbet och en av mina kollegor:

Mamman: "Ser du inte lite tjockare ut än sist jag såg dig?" (Tittade på magen.)

Kollegan: "Kanske det."

Mamman: "Vad roligt!"

Kollegan: "Jag är inte gravid..."

Mamman: "Nähä...Men det klär dig..."

Hade någon sagt så där när jag mådde som sämst hade jag förmodligen hoppat på henne och mulat henne med sand. Kollegan har (som tur är) tre barn. Ändå trist att bli kallad tjock.

Nuläget

Det är trist att vi inte får ta eskimån nu men det känns ok ändå.Det positiva med att jag fick utslag på stickan nu på dag 17 är ju att ÄL är som en klocka och det är ju bra. Jag har inga förhoppningar om att detta kommer att funka. Jag tänker snarare långsiktigt och på att vi kör igång till hösten igen. Bryr mig inte om att sambon har varit negativ till ännu en IVF. Funkar inte eskimån så blir det ny IVF. Punkt. Pratade med en barnmorska på Huddinge när jag var där senast. Hon sa att jag har goda chanser att få ett barn till om vi kör vidare ett varv i IVF-karusellen. Hon pratade om att jag har haft fina ägg, att jag är ung i sammanhanget (man tackar) och att jag faktiskt har fött ett barn. Det kändes hoppfullt. Bara inte alla spermier är stendöda nu för tiden.

På hemmafronten (med sambon) är det lite trist. Inte bråkigt men trist. Sambon klagar på att jag är borta mycket. (Var på både mötet med jobbet och skrivarkursen i måndags och igår hade vi utvecklingssamtal på jobbet). Kom hem sent igår och däckade i soffan. Han skulle göra mackor till sig och jag undrade om jag kunde få två. Han tyckte att jag kunde göra dem själv och kallade mig lat. Han började vässa och påstod att jag är ego, fattar inte ens varför han sa så. Orkade inte lyssna eller ens bli upprörd så jag gick och lade mig. Vet att han är stressad över vår övervåning som han håller på att renovera för att han tycker att tiden inte räcker till. Att han sedan var ute på sjön i helgen och går på en fotbollsmatch varje vecka nämnde han inte. Självklart måste han få ha sitt, men är det inte konstigt at han då gnäller över att jag har möten på jobbet? Jag har faktiskt belalt för att gå på möten.

På jobbet är det bra. Utvecklingssamtalen är avklarade och de känns som att det väldigt bra. Hade lönesamtal med chefen i veckan. Fick höra en del beröm och fick en löneförhöjning som gjorde mig glad. Hade förväntat mig att de skulle säga att jag inte skulle få knappt något med tanke på att jag löneförhandlade i november då jag började. Pengar är inte allt men det är klart att det känns glädjande då det man gör och arbetar för belönas.

Min lediga tid går till Prinsen. Så klart. Vi är mycket i olika lekparker. Det är poppis att gunga och att gräva i sanden. Han snackar för fullt och har börjat lite smått med två-ordsmeningar typ "bada, näe" och sånt. Underbart!

Måste vänta

Idag, på dag 17, fick jag utslag på stickan. Det betyder att vi måste vänta till nästa månad eftersom kliniken har stängt på lördag. Trist. Ska göra i stimulerad cykel då eftersom jag vill hinna ta vår eskimå innan de har sommarstängt.

Ultraljudet

Jodå det såg fint ut, med slemhinnan och äggblåsorna. Det lär dock förmodligen bli så att jag får ÄL på onsdag eller torsdag nästa vecka och då blir det ju inget av det hela denna månad eftersom kliniken har stängt på helgen. På söndag drar jag igång med stickorna.

VUL

Imorgon ska jag på VUL och kolla efter äggblåsor. Har sagt på jobbet att det gäller min sköldkörtel...Hoppas på att vara på jobbet så snabbt som möjligt,senast en timme efter tiden.Hoppas på att allt ser bra ut.

Äckligt

Det är äckligt att när man har druckit ett halvt glas juice, inse att det är ett skräp i glaset och det är vidrigt att inse att skräpet är en silverfisk.

Kurs eller möte?

Nästa måndag har jag möte med jobbet. Det är obligatoriskt på kvällstid mellan 17-19 och jag borde ju gå. Så klart. Jag är avdelningsansvarig och ska ha informationen, så är det. Men hur mycket viktigt tas egentligen upp? Det är DET som är frågan också...Vad missar jag? Tycker att mötena är överflödiga många gånger.

Hur som helst. Jag har ingen lust att gå för jag har kurs på måndagar. Min skrivarkurs. (Som förövrigt är svindyr och snart slut.)

Så vad gör jag?

1. Går på mötet och skippar skrivarkursen. (Det enda moraliskt rätta...)

2. Drar en rövare och smyger in i bilen och drar i väg på kursen och alltså skippar mötet med jobbet.

3. Säger till chefen att jag har kursen (som hon vet om) och riskerar att bli dumförklarad för att jag ens tror att jag kan få ledigt från mötet, eller kanske kred för att jag är ärlig, vad vet jag.

Hjälpa till

Prinsen gillar att hjälpa till. Nu har han både skurat toan och golvet med sin stora leksaksblomma. (Hann tvätta den i maskinen ett varv innan...)

Hudläkaren

Jag var hos hudläkaren för två veckor sedan. Fick lite grejer för min torra hårbotten och min fnasiga hud. Men så saknade jag en grej på receptet och var tvungen att ringa tillbaka förra veckan.

Jag: Är det ok att ta dessa läkemedel så man är gravid? Det står på receptet att man bör rådfråga med läkare innan.

Läkaren: Vilken vecka är du i?

Jag: Jag är inte gravid nu...men jag tänkte kanske bli det...(Som att det bara är att fixa så där...)

Läkaren: Man ska inte ta dessa saker i första trimestern.

Jag: Ok.

Så nu vågar jag knappt påbörja behandlingen av den torra huden. Får väl köra igång lite lugnt och sluta innan vi får tillbaka eskimån.

Olika

Syrran har gjort det igen. Handlat först och tänkt sedan. Nu står hon med en restaurang som hon driver och får in alldeles för lite pengar för att klara vardagen. Med fyra barn och radhus. Ensamstående. Får höra att pappa återigen har langat fram plånboken. För att hon ska kunna ge mat till barnen hette det. Men hon kommer aldrig att lära sig att hantera pengar trots att hon är över 40 år. Hon har alldeles för många fallskärmar som tar emot, enligt mig.

Jag tänker bara på hur det skulle vara om hon varit i vårt läge, att ha svårt att få barn. Förmodligen hade hon pratat med stora bokstäver, berättat om situationen och låtit mamma och pappa ( som inte är miljonärer)bidtagit med en stålar.

Det är olika det där.

Magi!

Ja det är alltid magiskt att vara gravid, magiskt när ett barn föds, hoppsan eller inte, så är det ju. Men idag när jag hittade de gamla papprena från Sophiahemmet (där vi började vår resa) slog mig tanken igen; Tänk att det verkligen kan fungera med IVF. Fatta att det gjorde det för oss! Det är verkligen magiskt med IVF!

Läser ur informationshäftet:

"I samband med IVF-behandling i stimulerad cykel finns det ofta befruktde ägg kvar utöver de som förts tilbaka i samband med ett ET. I ca 1/5 av behandlingarna(DVS RELATIVT SÄLLAN)är dessa återstående befruktade ägg av den sort som kan ha möjlighet att klara av nedfrysning i flytande kväve och senare upptining."

Tänk att snosingen, min älskade son, som just nu ligger och sover middag under en spöket Laban filt har varit ett litet embryo som har frusits ner i flytande kväve och legat i en stor frys. Det gör mig helt mållös och bubblig av lycka att tänka på, att det verkligen funkade, att han faktiskt kom till slut!

Feber

Jag är hemma med Prinsen idag och var det även igår. Han är jätteförkyld och har feber. Inte mycket feber men det är så det börjar då han får öroninflammationer. Med snuva som är långvarig, med feber som stiger.

Pratade med öronspecialisten igår. Hon skulle skicka en remiss för att Prinsen ska få rör i sina öron. Då det tagit fyra veckor (vi skulle få remiss efter sex veckor) ringde jag henne, igår alltså. Remissen var inte skickad då pappret hamnat på skrivbordet under ett annat papper. Slarvigt som fan. Hur som helst så är hon konservativ vad gäller rör och menar på att det faktiskt kan vara så att det växer bort snart. Det som händer nu är att remissen är skickad (åter igen...) och då vi får remissen ska vi på koll hos henne innan. OM det är så att Prinsen inte haft någon mer öroninflammation tills dess så kan det bli så att vi skippar rören nu och ser om öroninflammtionerna försvinner över sommaren som hon påstår att de kan göra.

Hoppas så att denna feber beror på en förkylning och att det INTE utvecklar sig till ännu en öroninflammation!

Var för övrigt och kollade i Prinsens öron på vårdcentralen igår och det var lite rött i båda öronen men det kunde gå tillbaka sa läkaren. Hört det förr och det har aldrig hänt, men jag hoppas hårt som sagt. Läkaren var jättegullig; En tjej i 30-års åldern med vana av barn. (Hon hade en 1 1/2-åring själv).Hon var inte det minsta stressad utan lät det ta den tid det tog, hämtade klistermärken, visade sin ficklampa och leksaker. Det har aldrig hänt att Prinsen skrikit så lite under en undersökning av öronen. Han blev bara ledsen då hon tittade i öronen och i halsen. Annars brukar han gråta konstant bara man kommer in i rummet och han får sy på en vit rock. Glad resten av dagen för att vi fick gå till just henne.

Osimulerat FET

Det är så det kommer att bli.Då jag ringde till Huddinge menade hon att det är samma chans, stimulerat som ostimulerat, och att ju faktiskt Prinsen blev till i ostimulerad cykel. Att det var 24 dagar mellan min senaste mens istället för 31 var heller inget konstigt sa hon, då det var efter en behandling då jag tagit proggisar. På torsdag ska jag på ultraljud och kolla efter äggblåsor.

Fru Röd

Har fått mens. På dag 24, tio dagar tidigare än vanligt. Ska ringa till Huddinge imorgon. Tänker prata om stimulerad cykel.

Tacksam

Tänk att tycka att det känns bra att sopa upp sandhögar i hallen som kommer från sandlådan i parken. Att tycka att det är ok att torka utspilld mjölk. Att mysa då man viker tvätt, fina plagg i storlek 86. Det gör jag. För jag vet att jag kunde ha missat detta. Det var ingen självklarhet att jag skulle få bli mamma, att Prinsen skulle komma. Men nu gjorde han det, tack min lyckliga stjärna åter en gång, och för mig är det en självklarthet att svårigheterna har påverkat mitt föräldraskap. Att ha varit tvungen att vänta så länge på att bli mamma har gjort mig tacksam. Det tänker jag på många gånger då jag sopar sand eller torkar mjölk.

Kalas

Paketet är i bilen och Prinsens jeans framlagda. Kortet är skrivet och mamman tillfixad. Vi ska på kalas. Hos lilla E som fyller ett år. Nu väntar jag bara på att Prinsen ska vakna så att vi kan börja rulla. Förmodar att det kan ta sin lilla tid för mig att hitta rätt. Är inte så van att köra bil i de norra delarna av stan.

Det blir buffé och kompisen P kommer dit med sina två vildar till barn. Det kommer att bli kul. För Prinsen att leka. För mig att prata.

Utvecklingssamtal

Om ett par veckor ska jag ha utvecklingssamtal med några av föräldrarna på mitt jobb. Så här sitter jag nu hemma och ska försöka hitta på vad jag ska säga för något. Tycker att det är himla svårt eftersom barnen är så små. Handlar det om skolbarn så finns det uppnåendemål och lite att ta av. Men nu?

Hur är Calle socialt, motoriskt och språkligt? Hur ska jag kunna redogöra för det när han är 1 1/2 år? Jag får säga att har god ordförståelse och kan säga/kan förstå mellan 10 och 300 ord som man ska i den åldern, att han kan äta med egen sked och att han rent grovmotoriskt klarar sig utmärkt, att han är en social liten kille som gillar att leka i dockvrån med andra barn. Det blir liksom bara det och inte så mycket mer. Förutom att berätta att det är lätt att få honom att sova, att han äter mycket mat.

Är det egentligen rimligt att ha utvecklingssamtal med så små barn tycker ni?

Träningen

Jag skulle behöva träna, det behöver alla. Vet bara inte i vilken form. Att köra på lite hemma skulle ju vara smidigt rent praktiskt. Men ärligt. Hur kul är det att cykla på en motionscykel?

Att ta sig till gymmet skulle vara kul men på måndagar är jag uppbokad på min kurs och ibland är det möte på jobbet på kvällstid. Det räcker. Sedan vill jag vara med Prinsen.

Att träna då Prinsen sover skulle kunna vara något men här i Södra Förorten är passen så tidigt, typ vid sju.

Simhallen skulle kunna var ett alternativ men jag vet inte. Skulle faktiskt kännas lite jobbigt att stå där med de blåådriga vinterbenen om man stöter på någon förälder från jobbet. Jag vill liksom träna ifred.

Äh. Jag lägger ner innan jag ens har börjat. Fortsätter med spontandans i vardagsrummet och hoppas på att det ger en välsvarvad kropp så jag slipper bada i vassen i sommar. Eller förresten. Jag önskar mig en svullen, GRAVID kropp till sommaren. Det gör jag. Så klart.

Duktig tjej!

Idag har jag varit en duktig tjej. Jag har:

- Varit till glasåtervinningen med (typ fyra påsar) glasburkar.

- Lämnat pappersinsamlingen. Heeelt sjukt vad reklam man får. Och nej, jag tänker inte skriva "Ingen reklam tack" på brevlådan för jag vill faktiskt kolla reklamen.

- Städat förrådet. Har märkt upp Prinsens urvuxna kläder, eller snarare alla lådor med klädern i. Och ja, jag tog upp några små plagg, mindes när han var pluttis och undrade vart de här söta kläderna ska ta vägen. Syskon eller blocket?

- Mailat sju sidor från mitt projekt till läraren på skrivarkursen.

- Fotat en massa saker som jag ska lägga ut på blocket.

Stimulerat FET eller inte?

Jag har ju tänkt att göra FET i ostimulerad cykel och ta proggisar. Vad är skillnaden mellan de två varianterna? Att man kan styra cykeln med en massa hormoner va? Har visst glömt(förträngt) en del. För det kan ju inte vara större chans med något av det. Eller?

Stålar vs ledighet

På mitt jobb har förskollärarna förmånen att kunna få en extra veckas semester istället för att få semesterersättning. Detta har jag ansökt om men vet nu inte om jag ångrar det...Varför? Jag behöver förmodligen pengar till IVF. Prinsen kommer att vara ledig från dagmamman i minst sex veckor i vilket fall.

Skönt med ledighet och tid med Prinsen. Så klart.Bra med pengar om vi måste göra IVF. Visst det är ingen förmögenhet det handlar om men ändå några tusenlappar.

Vet inte hur jag ska göra.

Tjäna pengar

Har fortfarande i tanken att jag vill köra IVF till hösten om detta FET inte funkar. Fantiserar om hur jag ska spara ihop pengarna denna gång;

- Städa förrådet och kränga det jag inte vill ha/ behöver på Blocket. (I love Blocket)
- Kanske lite tillbaka på skatten.
- Försöka lägga undan lite från lönen.

Ja det var väl de blygsamma förslagen. Till det mest realistiska:

-Låna på huset.

Våga vägra Spindelmannen

Jag har ett barn på förskolan där jag jobbar som är helt besatt av Spindelmannen. Han är snart tre år och har en stark vilja om man uttrycker det så. Varje dag kommer han med kläder; tröjor, byxor och strumpor med Spindelmannen på, med armband, med små gubbar föreställande honom. Har tänkt att föräldrarna kanske borde ge sig snart. Men icke. När lilla killen ifråga blir arg spänner han ögonen i en, pekar med två fingrar och säger "Jag skjuter spindelnät på dig". Idag kändes det som att måttet var rågat när lillkillen visade att mamman hade ritat Spindelmannen på hans arm och på magen. Med tusch. Kan de inte introducera Bamse eller något? Kanske Barbie?

Lugnt ännu

Tack tjejer för era svar!

Efter det missyckade FET:et började jag blöda på dag 31 som jag brukar. Det känns konstigt att jag skulle kunna missa ÄL. Jag har jätteont i magen vid ÄL nu för tiden. Jag mår illa och det hugger och kör runt som milda förvärkar. Näe jag vet inte vad som hänt. Får väl hoppas på att jag får mens då jag ska i slutet av nästa vecka. Orkar inte med något strul nu.

Ingen aning

Förra gången vi gjorde FET fick jag utslag på ÄL-stickan på dag 17 och dagen efter hade jag sjukt ont i magen. En ägglossning som var svår att missa. Idag är jag på dag 17 och känner inte av ett dugg. Är ÄL på G eller har kroppen flippat helt? Har inte kört med några stickor nu (gör inte det om vi inte är under behandling) och tempat har jag aldrig gjort. Kan något ha påverkats av att jag tog proggisar? Har ingen aning om ÄL är på intåg för jag känner inget alls, men jag hoppas ju det så klart. Vill bara att kroppen ska funka som en klocka inför det FET som vi har kvar på Huddinge.