söndag 6 april 2008

Utvecklingssamtal

Om ett par veckor ska jag ha utvecklingssamtal med några av föräldrarna på mitt jobb. Så här sitter jag nu hemma och ska försöka hitta på vad jag ska säga för något. Tycker att det är himla svårt eftersom barnen är så små. Handlar det om skolbarn så finns det uppnåendemål och lite att ta av. Men nu?

Hur är Calle socialt, motoriskt och språkligt? Hur ska jag kunna redogöra för det när han är 1 1/2 år? Jag får säga att har god ordförståelse och kan säga/kan förstå mellan 10 och 300 ord som man ska i den åldern, att han kan äta med egen sked och att han rent grovmotoriskt klarar sig utmärkt, att han är en social liten kille som gillar att leka i dockvrån med andra barn. Det blir liksom bara det och inte så mycket mer. Förutom att berätta att det är lätt att få honom att sova, att han äter mycket mat.

Är det egentligen rimligt att ha utvecklingssamtal med så små barn tycker ni?

4 kommentarer:

Tre Gringos sa...

Ordet utvecklingssamtal låter i mina öron galet när det handlar om en 1,5 åring. Det jag som förälder vill veta är ju just allt det du säger. Få reda på lite mer än det ofta kortfattade man hinner prata om vid hämtning/lämning.

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Men jag tyckte att det var bra information. Jag skulle som förälder vilja veta att du sett just MITT barn, och det visar du ju genom att berätta allt det du skrev.

Sen kanske föräldrarna har något de funderat på också. Jag tycker nog att det är en bra idé att ha utvecklingssamtal även om de minsta barnen. Det kan ju vara så att ni som jobbar med barnen har upptäckt att det är något som kanske inte är helt som det ska också, och då är det ju väldigt bra att ha inbokad tid att prata om det ordentligt.

Tudorienne sa...

Jag tror det är jättebra. När det gäller barn som eventuellt har något handikapp eller så. Men det gäller ju att föräldrarna är villiga att lyssna i så fall. Är allt som det ska kan man väl babbla lite, det lär ju vara föräldrarnas favoritsamtalsämne i alla fall.

Anonym sa...

Jag tycker det är jättekul och BRA att få veta hur min lilleman är och hur han har det på dagis men det jag har kännt är lite väl krystat är att på mitt dagis har man infört IUP (individuell utvecklings plan). Då sätter man, som i skolan, upp mål som man ska sträva efter till nästa IUP. Det suger... På sista samtalet satte vi bla målet att Lilleman ska bli mer framåt och inte vara så blyg i samlingarna. Jag vet inte om jag tycker att man ska hålla på o fippla med ungarnas utveckling redan från 1 års ålder... Det måste ju snart bli förskoleplikt med om det ska fortsätta så här... I framtiden kanske alla hemmaföräldrar får hem planer och mål för vad barnen ska ha uppnått innan de börjar skolan.

Bara en tanke...
Förresten, jag heter Maria och råkade ramla in här av en slump... Var bara tvungen o lämna en kommentar, hehe...