Det är trist att vi inte får ta eskimån nu men det känns ok ändå.Det positiva med att jag fick utslag på stickan nu på dag 17 är ju att ÄL är som en klocka och det är ju bra. Jag har inga förhoppningar om att detta kommer att funka. Jag tänker snarare långsiktigt och på att vi kör igång till hösten igen. Bryr mig inte om att sambon har varit negativ till ännu en IVF. Funkar inte eskimån så blir det ny IVF. Punkt. Pratade med en barnmorska på Huddinge när jag var där senast. Hon sa att jag har goda chanser att få ett barn till om vi kör vidare ett varv i IVF-karusellen. Hon pratade om att jag har haft fina ägg, att jag är ung i sammanhanget (man tackar) och att jag faktiskt har fött ett barn. Det kändes hoppfullt. Bara inte alla spermier är stendöda nu för tiden.
På hemmafronten (med sambon) är det lite trist. Inte bråkigt men trist. Sambon klagar på att jag är borta mycket. (Var på både mötet med jobbet och skrivarkursen i måndags och igår hade vi utvecklingssamtal på jobbet). Kom hem sent igår och däckade i soffan. Han skulle göra mackor till sig och jag undrade om jag kunde få två. Han tyckte att jag kunde göra dem själv och kallade mig lat. Han började vässa och påstod att jag är ego, fattar inte ens varför han sa så. Orkade inte lyssna eller ens bli upprörd så jag gick och lade mig. Vet att han är stressad över vår övervåning som han håller på att renovera för att han tycker att tiden inte räcker till. Att han sedan var ute på sjön i helgen och går på en fotbollsmatch varje vecka nämnde han inte. Självklart måste han få ha sitt, men är det inte konstigt at han då gnäller över att jag har möten på jobbet? Jag har faktiskt belalt för att gå på möten.
På jobbet är det bra. Utvecklingssamtalen är avklarade och de känns som att det väldigt bra. Hade lönesamtal med chefen i veckan. Fick höra en del beröm och fick en löneförhöjning som gjorde mig glad. Hade förväntat mig att de skulle säga att jag inte skulle få knappt något med tanke på att jag löneförhandlade i november då jag började. Pengar är inte allt men det är klart att det känns glädjande då det man gör och arbetar för belönas.
Min lediga tid går till Prinsen. Så klart. Vi är mycket i olika lekparker. Det är poppis att gunga och att gräva i sanden. Han snackar för fullt och har börjat lite smått med två-ordsmeningar typ "bada, näe" och sånt. Underbart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis till löneförhöjningen. Det enda sätt din arbetsgivare kan berätta för dig att du gör ett bra jobb är genom att höja din lön, så visst spelar sånt stor roll, även om summan efter skatt kanske inte blir så stor?
Vad det gäller "bråk" om vem som gör mest och vem som är lat är mitt tips att ni tillsammans sätter er ner, någon kväll när ni båda är på bra humör och gör en lista på allt som görs en normalvecka både egentid och arbete i hemmet, och sedan försöker ni komma på vem som gör vad. Kan ni inte komma överens så kanske ni får föra protokoll någon vecka för att se hur det verkligen ser ut. På det här sättet brukar det vara ganska lätt att se vem som gör mest, eller kanske att ni båda gör lika mycket. Och sedan har ni något att diskutera utifrån när det känns orättvist, och slipper en massa godtyckligt tyckande.
Skicka en kommentar