På krigsstigen

I går i personalrummet när inte jag var där:
(Folk satt och pratade om att vår biträdande rektor ska sluta och det spekulerades i vem som ska ta över.)

Kollega A: "Har ni inte hört vem som är den hetaste kandidaten? Anna-Bell!"

Kollega B: "Va?!"

Köksan: "Över min döda kropp!"

Så satt de där och pratade om hur hemskt det skulle vara om jag fick tjänsten.

Nummer 1: Jag har inte kompetens nog att arbeta som biträdande rektor.

Nummer 2: Jag skulle aldrig ens vilja det om jag hade en chans.

Nummer 3: Kollega 3 talade om allt för mig och tyckte att det var ett kul skämt. Hon ville "reta de andra". Förmodligen eftersom vi inte går så bra ihop, jag och de två nämnda.

Nummer 4: Igår var jag ledsen över kollegans dåliga skämt. Idag är jag fly förbannad. För att hon tog sig friheten att prata om mig och starta något. För att det inte är ok att sitta och prata så där om mig bakom ryggen. Köksan har någon slags pondus och ingen på jobbet vågar säga til henne, knappt ens öppna en mjölk utan hennes vetskap. Idag ska jag ifrågasätta henne fastän jag kommer få skit tilbaka. Det är bara döda fiskar som simmar med strömmen.

Sa jag att jag är less på alla kärringar på jobbet?!