onsdag 30 juni 2010
Tiden
Tiden sniglar sig fram. Jag är fruktansvärt trött på jobbet och kan inte förstå hur jag ska stå ut i en och en halv vecka till innan jag har semester. Jag tar dag för dag och det finns ingen dag som jag slipper undan oron. I morse såg jag att det i trosan (proggisar och flytningar) hade en annan färg, som ljusa strimmor. Nu är jag rädd igen. Livrädd är jag och jag vet inte vad jag ska göra för att hantera min rädsla. Jag är skraj att det ska skita sig så klart och jag vet att samtidigt som det är skönt att dagarna går så blir fallet allt högre. Jag hade ju en tid för VUL på fredag men eftersom jag var på gynakuten på midsommarafton så bokade jag av tiden. "Jag tycker inte att du ska hålla på och kolla igen, att stoppa in en ultraljudsstav en gång till innan det stora ultraljudet" sa syrran på ulrtaljudsmottagningen."Låt den vara ifred där inne." Nu har jag en tid inbokat i augusti. Det är 6 1/2 vecka dit. En evighet alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns unerbar hjälp att få från kvinnoklinikerna. Nu har jag inte haft ens i närheten av så många missfall som du men de tog hårt på mig. På sös tex har de kuratorer som är specialister på missfall. De hjälpte mig efter mina missfall och de första 20 veckorna av den här graviditeten. Då kände jag själv att det var bra.
Fråga runt och ta den hjälp du kan få, de är fantastiska på att hjälpa en hantera rädslan för att gå och kissa!
Håller tummarna för dig.
Kram
Det var det dummaste jag hört, på patienter med habituell abort brukar man göra ul varannan vecka, och det har visat fina resultat. Nu är du så långt gången att man kan göra abdominalt ul om du är rädd att reta tappen med staven. Ring och boka ett ul!
Skicka en kommentar