Kompisar och deras föräldrar

Olika åldrar medför olika grejer. Nu börjar Prinsen bli lite äldre. Han är nästan 5 1/2 år och kompisar blir allt viktigare. Han leker ibland hos kompisar utan att jag eller Sambon är där. Man lämnar honom och drar hem för några timmar. Det går bra men jag tycker att det är jobbigt och lite svårt ibland.

Prinsen har en kompis, T, som han leker mycket med. Mamman verkar snäll och pappan är tystare men trevlig även han. Prinsen och T har lekt en massa gånger och då lämnas Prinsen hos T. Ts mamma vill gärna att de leker länge, vet inte varför. "Nej du behöver inte hämta ännu. De har så roligt, inga problem. Prinsen kan väl äta här?" så kan det låta. Det är lite ge och ta med det där. De har Prinsen vissa gånger, kanske fem fem sex timmar och vi har sedan deras son.

Frid och fröjd, men det är två grejer som inte känns helt hundra tycker jag. Det ena är att mamman en gång sa att Prinsen kunde vara kvar länge och Sambon hämtade honom klockan 19.30 en lördagskväll. Prinsen var då urhungrig och det kom fram att de inte hade ätit middag ännu. Om mitt barn är hos någon förväntar jag mig att han får mat. Är han hos någon så sent tror jag givetvis att han har ätit middag. (Ja, dumt av mig att anta. Man måste tydligen fråga.)Pappan i familjen struntade en gång att ge barnen mellanmål för att de inte ville ha. (Prinsen är stor nog att tala om hur det går till...)Ja barn kan ha svårt att avbryta en rolig lek, men hemma hos oss finns det inga alternativ. Jag gör mellis och hämtar barnen.

Det andra är en grej som hände förra veckan. Prinsen var hos T och vi hade inte sagt något närmare om när vi skulle hämta honom. Efter ett par timmar skickde jag ett sms. "Hoppas att allt går bra. Jag åker til Köpcentret och gör ett ärende." Inget svar. Ytterligare någon timme senare ringde Sambon och undrade vart Prinsen var. Sambons kollega tänkte hänga med hem till oss och ville spela tv-spel med Prinsen, något de pratat om tidigare. Jag skickade äännu ett sms till mamman men fick inget svar då heller. Sambon och kollegan åkte hem till T för att ta med Prinsen hem. Mamman öppnade dörren efter många knackningar, hon låg och sov, fyra på eftermiddagen. "Nej Prinsen är inte här. De åkte på bio" sa hon. "Pappan och barnen."

Alltså. Jag vill att folk meddelar mig om de drar iväg med mitt barn. Det är inte ok att sticka utan att först säga till, att köra mer än en mil enkel resa och sätta sig på en bio med mitt barn utan att först tala om det för mig. Kanske låter otacksamt, troligtvis ville de bara att barnen skulle ha det roligt. Men ändå. Jag sa inget men jag tror att hon fattade det i och med att Sambon kom dit. Eller?

Så en grej till. Prinsen har en kompis på gatan som heter H. En morgon mitt i veckan ringde Hs pappa klockan 8.30 och undrade om H och Prinsen kunde leka. "Visst" sa jag. "Det passar bra!" "Då kommer vi lite senare" sa pappan och knackade på efter en kvart. "Jag ska jobba och mamman ska göra lite ärenden idag. Fritids har stängt. Kan H vara här ett tag?" "Det går bra" sa jag. "Det är Gittans födelsedag, hon fyller ett år. Men gästerna kommer först imorgon" informerade jag honom om. "Kul, kul" sa pappan och nickade.

Prinsen och H lekte och det var inga problem. H är väldigt lätt att ha att göra med. Lyssnar vad man säger och så. Klockan 14.00 ringde pappan och undrade hur det gick. "Bra" svarade jag och han undrade om H kunde vara hos oss ett tag till. Strax efter 18.00 hämtades H av sin syster. Efter 9 1/2 timme hos oss. På Gittans födelsedag. Det var inte fråga om att leka i första hand utan om barnpassning. Det känns inte helt ok tycker jag.

Vad är det med vissa föräldrar?