Jag minns när Prinsen var liten, kanske ett halvår. Att jag ville att han skulle somna själv i egen säng. Mest för att jag hade hört att det borde vara så. Jag gjorde några halvhjärtade försök med det som kallas femminutersmetoden men det funkade inte alls, för min del. Prinsen vrålade och jag trampade runt i tre minuter i vardagsrummet. Det slutade med att jag tog upp honom ur spjälsängen, höll honom intill mitt bröst och grät och lovade både honom och mig att aldrig mer göra så.
För mig funkar det inte att lämna mitt gråtande barn. Inte då, inte nu. Med Prinsen körde jag tuttmetoden och han somnade ammandes vid mitt bröst tills han var över ett år. För jag fixade inte att ta faighten.
Jag har aldrig gillat Anna Wahlgrens metoder. På hennes hemsida kan man läsa följande:
"Metoderna: Fasta - och tillräckliga - sovtider, likaväl som fasta och tillräckliga måltider. En attityd av självklarhet hos de vuxna ("Ingen rädder för vargen här!"). Egen säng efter "smekmånaden"; eget rum efter senast fem månader. Nu knyts den trygga sömnen till barnet självt, inte till de vuxnas fysiska närvaro som en "räddning" undan vargen.
Tar man upp barnet och tröstar i stället för att envisas med finna ut den rätta, fungerande (betryggande) tekniken, räddar man barnet. Man bekräftar i handling dess värsta farhågor: "Vargen står precis här utanför, du svävar i livsfara, jag måste genast sätta dig i säkerhet!"
Vilka jäkla varg? Jag anser att ingen mår dåligt av närhet. Och ikväll ska jag kolla på vad Anna W:s dotter tyckte om andra metoder som kördes. Ska bli intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
När Filur var bebis och vi desperat kämpade med sömnen köpte jag Barnaboken i ett svagt ögonblick. Jag lämnade tillbaks den dagen efter. Egentligen mest för att jag inte kunde ta till mig - och än mindre tillämpa metoden som helhet. Jag har inte mycket till övers för A.W. även om jag tycker att hon har vissa poänger. Men, med tanke på hur fanatisk(a) hon och många av hennes anhängare är så tycker jag att det känns lite befriande att dottern stack hål på bubblan.
Och jag tänker såhär: om mitt barn tror att det finns en varg bakom dörren, så vill jag också att mitt barn ska känna att jag skyddar honom från den. Vem vill INTE förmedla till sitt barn att "jag finns här och skyddar dig när du behöver skydd, hjälper dig när du behöver hjälp"?
Jag hade också en tanke om att min son skulle somna själv för att jag trodde det "skulle vara" så. Även på BVC tyckte sköterskan att han skulle somna själv. Och jag fick dåligt samvete för att människor som Anna W anser att man är en dålig förälder som tar upp barnet. Har fortfarande dåligt samvete för att jag försökte, inte med Annas metod dock, det gick bara inte. Och är det inte konstigt att BVC rekommenderar femminutersmetoden.
Hmmm Sockertoppen och jag sover tillsammans och hon är 2... Och vargen tjatar hon själv om och vill att vi ska gömma oss under täcket tillsammans i skräckblandad förtjusning.
Måste köpa Felicias bok. Att AW drack mycket är ju känt sedan tidigare, bla genom hennes egen roman, men att hon hade "mobbingdag" och annat visste man ju inte...
Snacka om att hon faller högt nu - "experten".
Skicka en kommentar