Träningsdag ett

Tack fina Hellomotti och Nylsa för hejarrop. Tack också till Nilla som önskade mig en trevlig kväll. (Är du ny läsare så säger jag välkommen också!)

Jag lämnade skutan klockan 18.00. Gittan satt då på pappans arm och vinkade glatt. Jag mötte upp en kompis som under åren har börjat betyda mer och mer för mig. Det hela började med att jag och hon, L, hamnade i samma föräldragrupp. Det var när Prinsen var fyra månader. Ni kan ju fatta hur det kan bli med såna där grupper. Man totas ihop med en massa olika människor. Det är ju inte säkert att man har något gemensamt bara för att man fick barn samtidigt.

L och jag har mycket gemensamt. Vi arbetar inom samma område, är samma typ av människor med liknande intressen. Många gånger har jag tänkt att jag ska berätta för henne att vi gjorde IVF för att få barn. Men det har aldrig blivit så för Prinsen och hennes dotter är med varje gång vi ses. I går var vi själva.

Det var härligt att äta ute. Jag fick äta i min egen takt och ingen skrek eller kastade mat. När vi kom in på det där snacket om barn (L har själv ett barn och vi har aldrig pratat om det där med syskon) så sa jag det. Det blev ett samtalsämne skulle man kunna säga och L visade sig vara mycket intressrad av ämnet. Däremot har hon inte problemet själv (vad hon vet) utan känner bara att hon inte vet om hon vill ha ännu ett barn.

När klockan var 21.00 och jag inte hade fått någon rapport kunde jag inte hålla mig utan skickade ett sms. Jodå, Prinsen och Gittan sov.

Allt hade gått fint. Sambon hade badat båda barnen och Gittan hade sedan somnat utan att gråta på samma sätt som jag nattar henne. I natt sov hon hela natten i sin säng, något som bara har hänt en enda gång tidigare.

I kväll ska jag hålla mig borta och det står träning på schemat. Ska låta Sambon ta fyra kvällar för att sedan börja dela det med honom. Det blir finemang.