Jag har fått en botoxläpp...

Jag är sjuk.I går eftermiddag fick jag hög feber, 39,4 grader. På natten låg jag och skakade under det tjocka täcket. Så på morgonen då jag var på toa fick jag syn på min själv i spegeln. Båda ögonen var tjocka och överläppen lika så. Hela läppen stod rakt ut. Som att någon smugit sig in i lägenheten, tassat fram till vår säng och sprutat in botox i min överläpp. Läskigt. Fattar naturligtvis att så inte är fallet. Det är allergi men jag vet inte mot vad. Sambon tyckte synd om mig och stannade hemma från jobbet för att ta hand om Prinsen.

Så var jag hos läkaren idag. Ingen urinvägsinfektion trots att det svider när jag kissar. Kanske en virusinfektion och där av den höga febern. Svaret från lab hade inte kommit ännu. Fick allergimedicin på plats men fortfarande ser det ut som att jag har en snusprilla inne. Jag gick därifrån med en hög med recept på allergimediciner och ska få en remiss till en allergimottagning.

Nu ska här aktiveras!

Prinsen måste aktiveras. Han har kommit till en ålder då han vill att saker ska hända. Han tröttnar på saker efter ett tag. Lessnar på sina leksaker, på gymet, på bebisgungan, på lektäcket och även på mig tror jag. Jag försöker vara rolig. Går och tittar på saker med Prinsen på armen då vi är hemma, kikar i spegeln, sätter på Prinsens skiva, dansar för honom och sjunger med. Då tycker han att det är roligt. En stund. Sedan vill han att det ska hända något nytt. Tror att han är en framåt och kanske lite rastlös person.

Jag har kollat upp saker som man kan göra med bebisar i Prinsens ålder. Många saker är tidigt på förmiddagen då det är Prinsens sovtid. Varför är så många saker för barn så tidigt på dagen? Min bebis sover till nio på morgonen. Vid elva är han stuptrött igen.

I dag ska vi gå till öppna förskolan. Det börjar efter klockan ett där. Ska se vad han tycker om att vara med på sångsamling.Tror att han kommer att tycka om att det är många andra barn där. Anar att han blir glad då han får se en massa leksaker. För honom nya leksaker. Ska bli kul att se vad Prinsen ger för betyg på den öppna förskolan.

Lördagssysslor.

9.00 vaknar Prinsen. Bus och mys i sängen.

Frukost+amma. Göra i ordning oss, ner med Prinsen i babyskyddet, rulla in vagnen i den trånga hissen, packa volvon.

Besök på IKEA där vi kollade kök till det nya huset och barnstol till Prinsen.

Handla mat. Bland annat frukost eftersom den var lite torftig denna morgon.

Hem igen. Sambon lagade en pasta till lunch och Prinsen åt gröt och en fruktpuré. Äppeljuice till det.

Mamma och hennes man på besök. Fika och guidad tur till den nya huset.Prinsen sov i bilen.

Mamma och sambon åkte hem. Softa hemma. Bus med Prinsen.

Sambon bytte blöja på Prinsen och kräktes eftersom han hade bajsat. Tönt! Vänta bara tills de blir köttbullebajs. Då kan vi snacka.

Prinsen ville inte sova vid femtiden som vanligt utan höll ut till klockan sju då han lade sig för natten.

Åt middag som sambon lagade. Tvättstugan. Irriterande att tumlaren fortfarande är trasig och att torkskåpet är dåligt.

Pratade med pappa. Han är på sjukhuset nu. Imorgon är den stora operationen. Bypassen. Skönt att prata med honom. Tänker att det kommer att gå bra. Det bara måste gå bra.

Schlager. Chips och dipp. Film och blogg efter det.

Springa in till Prinsen an massa gånger och amma för att han ligger och gnyr och verkar orolig.

På dagen sa jag till sambon att vi borde lyfta över Prinsen till sin säng när vi lägger oss. Vill inte längre. Längtar efter att få lägga mig bredvid snart.

Tvätta mig. Borsta tänder och glömma tandtråden med flit för att jag inte orkar.

Lägger mig och lyssnar när sambon snarkar. Snusar på Prinsen. Natti natt!

Here we go Anna!

UTSEENDE
[ ] Jag är kortare än 160cm.
[x] Ibland tycker jag att jag är ful.
[ ] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[ ] Jag är osäker över mitt utseende.
[ ] Jag har haft tandställning.
[ ] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[x ] Jag har fräknar.

FAMILJ
[x] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[ ] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[ ] Jag vill ha barn nån dag
[x] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.

SKOLA/JOBB
[ ] Jag studerar
[x] Jag jobbar.När jag inte är föräldraledig.
[x] Jag har somnat i skolan/jobbet. Lyckades med det rätt ofta på gymnasiet då det var filmvisning...
[ ] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[x] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[ ] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[x] Jag börjar ännu gråta av Disneyfilmer. Ja blödig som man är.
[ ] Jag har kissat på mig av skratt.
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[x] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[ ] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[x] Jag har fått stygn på ett öppet sår. Ja "där nere" då Prinsen föddes var det ett väldigt öppet sår...
[ ] Jag har brutit ett ben.
[ ] Mina tonsiller har tagits bort.
[x] Jag har suttit hos läkaren med en vän. Ja, min pojkvän...
[x ] Mina visdomständer har tagits bort.
[x] Jag har genomgått en allvarlig operation. Det är den operationen "där nere" när jag sprack så mycket vid förlossningen.Hade inte funkat att leva utan att göra den operationen...
[x] Jag har haft vattkoppor.
[x] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[x] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[ ] Jag har varit på Golfen Center.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.
[x ] Jag har varit i Asien.

ERFARENHETER
[x] Jag har tappat bort mig i min hemstad. Japp. Det räcker med att jag är i "fel" stadsdel så är jag lost.
[x] Jag har sett en fallande stjärna.
[x] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[x] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss. Då jag fastnat och fått panik.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.
[x] Jag har nakenbadat.
[x ] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[x] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[x ] Jag har krockat i en bil.
[x] Jag har skidat.
[x] Jag har medverkat i ett skådespel.
[x] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[x] Jag har aprillat någon.
[x] Jag har åkt taxi.
[x] Jag har ätit sushi. Och jag gillar det inte.
[x] Jag har åkt snowboard. Åkt och åkt. Jag låg mest i backen den dagen...
[ ] Jag har hoppat bungyjump el fritt fall.

FÖRHÅLLANDEN
[ ] Jag är singel
[x] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[ ] Jag har varit på en blind date.
[x] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[x] Jag saknar någon just nu.
[x] Jag är rädd för att bli övergiven.
[x] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skilt mig.
[x] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[x] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande.

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[ ] Jag har varit förtjust i en lärare.
[x] Jag har blivit kysst i regnet.
[x] Jag har kramat en för mig helt okänd person.
[x] Jag har kysst en för mig helt okänd person.

ÄRLIGHET
[x] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[x] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[ ] Jag har smugit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.

DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[ ] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnosticerad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.Inte nu men jag hade ätstörningar då jag var 16-17 år.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.
[x] Jag har vaknat gråtande.IVF-tiden.
[x] Jag har somnat gråtande.IVF-tiden igen...

DÖDEN
[x] Jag är rädd för att dö.Livrädd.
[x] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDs.
[ ] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[x] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar.
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay/Tradera
[ ] Jag äger något från Diesel.

RANDOM
[x ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det. Kanske?!
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor
[x] Jag ser på nyheterna.Kanske en av tio gånger.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[x] Jag svär ofta.Privat men inte på jobbet,är ju lärare...
[x] Jag sjunger i duschen. Alltid!
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[x] Jag är bra på att baka. Jodå, men när det inte funkar så skyller jag på gasugnen;)
[ ] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till jobbet.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[x] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
(x] Jag äter snabbmat varje vecka.
[ ] Jag är bra på matematik.
[x] Jag tror på spöken. Kanske inte Laban och Labolina men att folk går igen och spökar kan jag köpa.
[ ] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[x ] Jag är väldigt kittlig. På vissa ställen som på underarmarna där gäddhänget är=D
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[x] Jag är bra på att minnas namn.
[ ] Jag har ingen aning om vad jag vill göra med resten av mitt liv

Uppfylld av kärlek.

Prinsen hade svårt att komma till ro i kväll då det var dax att sova. Han bet i sina fötter, slet i min tröja och spottade ut nappen som jag nyss stoppat in. Så somnade han...och vaknade efter fem minuter. Flera gånger om. Han tittade på mig i skenet av nattlampan och gjorde sitt smackljud, det nya han kommit på. Gång på gång smackade han tills jag började prata med honom. "Vad duktig du är på att smacka!" svarade jag och försökte göra likadant. Så efter en stund somnade han då det gått mer än en timme sedan vi lade oss. Kvar låg jag och bara tittade på honom. Lyssnade på hans andetag, pussade hans lena bebiskind. Uppfylld av kärlek. Så fin. Han är verkligen så himla fin!

Orolig.

Jag är orolig. Min pappa ska göra en bypassoperation. Jag visste att han skulle göra den men inte att det var så snart. Nu har han blivit erbjuden en tidigare tid är planerat. På söndag.

Jag vet att det är en vanlig operation. Men den är stor. Jättestor. Man öppnar upp hela bröstkorgen och jag blir rädd bara av tanken. Livrädd. Tänk om något går snett. Gode Gud låt det gå bra allting.

Det är jobbigt då man hör sin pappa prata om den kommande operationen och man kan se oron i ansiktet och då man kan förstå rädslan trots att han försöker dölja den.

Jag vill heller inte visa att jag är rädd. Inte för honom. Istället säger jag att jag förstår om han är orolig men att det är en vanlig operation, att det kommer att gå bra, att han kommer att bli piggare och må bättre efteråt. Jag säger att vi kommer och hälsar på så snart vi får. Jag vill inte visa att jag är nojjig. Men det är jag. Orolig är jag. Jätteorolig.

Besök i secondhandbutik.

I dag var jag och Prinsen med en av mina kompisar på utflykt. Vi tog pendeltåget och bussen för att sedan promenera sista biten. Målet för vår utflykt var en secondhandbutik. Jag hade aldrig varit där tidigare men min kompis växte upp i området och redan då hon var barn fanns affären.

Det var ganska stort, som tre olika rum, och där fanns en himla massa saker. Virkade dukar samsades med dockor och träleksaker på hyllorna. Där fanns kläder för både vuxna och barn, böcker, prydnadssaker och tyger. Allt i en salig blandning men ändå uppmärkt och lätt att hitta.

Den gamla damen som jobbade i affären var nog en 80 år så där och hade haft butiken i 31 år. Hon såg pigg och glad ut men verkade ha både dålig syn och hörsel. Damen kom nära, nära då vi pratade med henne och då vi skulle betala fick vi läsa upp vad det stod på prislapparna. Då tittade hon genom ett förstoringsglas och skrev med snirkliga siffror på kvittot. På små lappar hade hon skrivit vad sakerna kostade och på hyllorna kunde man läsa vad det var för saker där på. "Barby" och "Mackdonald-saker" stod det på ett par ställen. Man kunde hitta små påsar där en penna var ihopplockad med ett sudd, för 10 kronor. Vilken kärlek! En andrahandsaffär som inte luktar illa, där det känns fräscht och där butiksinnehavaren på 80 år har lagt ner sig själ, det kallar jag glädje.

Det var kul med en utflykt. Jag kom hem med en påse med retrokläder till Prinsen; Fina stickade raggsockor, byxor i mjukt tyg och en handvirkad filt. (Har sett sådana filtar i en affär i stan. De är inne nu och där kostade de flera hundralappar. Jag betalade 75 kronor!) I påsen låg också ett kvitto med snirkliga siffror, skrivet av en dam som lagt ner hela sin själ i sin butik. En gammal kvinna som pysslat och plockat i 31 år, som ansträngt sig för att få kunderna att trivas. Det gjorde man och det är därför jag vill tillbaka. Jag vill titta mer på de proppfulla hyllorna, se om jag kan göra några mer fynd och handla mer av damen med förstoringsglaset.

Min pappas bebis.

Min pappa har en bebis. Ja inte en sådan bebis som jag har, utan en i 40 kilos klassen, en med massa långt hår som flåsar och hoppar. Japp. En hund. Men ibland, för att inte säga oftast, så tror min pappa att det är en människa. Ja, det är hans lilla bebis.

Det är rätt gulligt ibland då jag hör min pappa berätta om vovvens upptåg med en sån där kärlek i rösten. Men ibland blir jag förvånad. Som när vovven får smaka något vid bordet eller då jag får veta att den stora lurviga sover mellan pappa och frun i sängen.

Min pappa är ingen mes, verkligen inte. Men oj vad han är svag för vovven. Synd. Det har gjort att hunden är helt oborstad. Vad jag menar är att han inte lyssnar. Han drar i kopplet och kör sitt eget race. Pappas fru försöker på fason på vovven och går den ena hundkursen efter den andra. Tyvärr håller ju inte min pappa samma linje. Därmed är vovven rätt olydig.

På vovvens meritlista:

Vid ett obevakat ögonblick åt han upp en halv påskbuffé för oss för några år sedan. Det var ett kilo prinskorv, ett kilo köttbullar och en hel janssons frestelse.

För ett tag sedan slet han av fingertoppen på pappas fru. Vovven drog så mycket i kopplet och hennes finger fastnade i en ögla. Detta gjorde att fingertoppen gick av. Blodet sprutade och hon fick åka till sjukhuset för att sy en massa stygn.

En gång fick vovven tag på en gryta med rullader som han åt upp. Med tandpetare och allt.

Han har det bra, vovven. Inte många kan komma undan sådana saker. Han gör det. "Det var en olycka" eller "Bara han inte får ont i magen så gör det inget" har man fått höra. Men så är han ju en bebis. Min pappas bebis. Kanske att även vovven själv tror att han är en människa?!

Bajs och blåbär.

Hade lite bråttom ut här om förmiddagen. Prinsen var trött, skrek och ville ut och sova i vagnen. Jag stressade runt i lägenheten, packade väskan med blöjor, ombyteskläder och leksaker. Detta samtidigt som Prinsen låg i vagnen och bara väntade på att få komma ut.

Hann knappt klä på mig ytterkläderna innan jag störtade ut från lägenheten. I hissen upptäckte jag att jag hade en liten fläck på tröjan. En bajsfläck. Tittade på Prinsen som fortfarande skrek i sin vagn. Nej det fanns inte utrymme för något klädbyte. Vi skulle bara in till stan och handla så jag skulle inte ens ta av mig jackan. Tittade hastigt upp och såg mig själv i hisspegeln. En blåbärsfläck på min nästipp som jag gnuggade bort. Ett spår av vad Prinsen åt för dessert till lunch.

Efter att ha handlat ringde en kompis och undrade om vi skulle fika. Visst. Glömde bort bajsfläcken men det var heller ingen som kommenterade den. Tror inte att någon ens såg den. Men jag skrattade för mig själv på kvällen då jag slängde ner tröjan i tvättkorgen. En dag med bajs och blåbär. En vanlig dag som småbarnsmamma. Oglamorös men ändå så underbar.

Vi har blivit med hus!!

Japp! Efter ett antal visingar på söndagarna har vi slagit till på ett hus med inflyttning till sommaren. Det känns roligt och spännande. Det är en del som ska göras så sambon lär ha häcken full resten av året och mer än så ;) En annan får väl se till att serva med mat och ta hand om Prinsen så klart.

Jag och sambon för några år sedan:

Båda jobbade i Stockholms innerstad där vi även bodde i en liten hyresrätt. Vi tog oss till jobbet via tunnelbana. Barnlösa.

Jag och sambo i höst:

Sambon jobbar i förorten och kör vår volvo till jobbet. Jag själv ska söka ett nytt jobb efter föräldraedigheten och planen är att jobba nära hemmet. Alltså planerar jag att rota fram min gamla cykel och färdas via den till jobbet. Detta efter att Prinsen har lämnats på dagis, som är på samma gata som det nya fina huset.

Vi har blivit med hus!! Yes! Så det är DÄR som Prinsen kommer att ta sina första steg, lära sig cykla och börja i skolan?! Förmodligen blir det så och det känns jättebra!

"Har IVF-tiden påverkat ditt sätt att vara förälder?"

"Har IVF-tiden påverkat ditt sätt att vara förälder?" frågade jag sambon i går kväll.
"Nej det tror jag inte" svarade han. "Jag skulle ha älskat Prinsen lika mycket, ha varit lika orolig och lika tacksam över honom även om vi hade fått honom på första försöket" lade han till.

Så började jag fundera. Har åren då vi kämpade för att få ett barn påverkat mitt sätt att vara mamma? Jag vet inte och jag kan inte sätta fingret på hur i så fall. Men jag vet att dessa år har satt spår och att det påverkar mitt sätt att vara människa. Och påverkar det mitt sätt att vara människa borde det genomsyra mitt sätt att vara förälder.

Jag tar ingenting för givet, har blivit mer ödmjuk, mer tacksam. Sedan Prinsen kom till oss är lyckan fulländad. Låter klichéaktigt, jag vet. Men det stora feta problemet är löst, sorgen som låg som en tjock matta över mig är borta och jag kan andas igen.

Det är svårt att tänka hur allt skulle vara om vi inte hade fått kämpa för att nå lyckan. Som det är nu känns det som att vi är uvalda, att vi trotsade något, att vi fick möjligheten trots att det inte var självklart. Jag kommer allid att vara påverkad av IVF-tiden som var. På gott och ont. Absolut som människa. Troligtvis även som mamma.

Sovningen...

Igår somnade Prinsen i vår säng och bars sedan över i sin. När sambon och jag gick och lade oss snusade Prinsen nere i sin spjälsäng. Men när sambons klocka ringde tidigt i morse låg Prinsen...i vår säng. Vet knappt hur det gick till. Var så himla trött och jag minns knappt att jag gick upp och lyfte Prinsen till vår säng. Men där låg han. Kan heller inte minnas att han skrek. Tror bara att det var några småpip så var jag där. Lyfta över och ge tutte. Så där direkt. Men så mysigt sedan! Där låg han igen i vår säng och snusade med huvudet så nära mitt.

Jag är är inte konsekvent, jag vet. Man ska vara konsekvent. Det säger de som vet. Men vi har just börjat med att Prinsen ska sova i egen säng och vi behöver öva. Jag behöver öva. Om sanningen ska fram så sover jag bättre med Prinsen bredvid mig än om han ligger i sin säng. Sover han i spjälsängen måste jag sätta mig upp för att titta ner i hans säng. Ofta.

Får se när det blir nya tag med sovningen. Kanske i morgon. I kväll vill jag nog snusa med Prinsen bredvid mig. Okonsekvent som sagt. Men såå mysigt...

Husplaner

Så fort vi kom hem från BB med Prinsen upptäckte vi det: Vi bor i en rondell! Visst var vi medvetna innan om den täta trafiken i vårt bostadsområde men plötsligt blev allt så mycket mer påtagligt. Vi blev irriterade över att alla bilar körde så snabbt, att det bolmade ut avgaser utanför vårt hus. Det var då våra husfunderingar började dyka upp.

Det började med att vi tänkte köpa ett relativt nytt hus. Vi fick lånelöfte från en av bankerna och började gå på visningar varje söndag. Efter ett tag fattade vi vilka lockpriser det är här i stan. Ett hus kan gå upp med mer än en miljon kronor! Visst kan man köpa något sådant. Men vi vill ju göra annat också. Inte bara bo. Då ändrade vi strategi och började kolla på mindre hus i sämre skick. Sambon är ju faktiskt väldigt händig. Även på dessa budades det en del. Så var vi på visning igår. Ett hus i lagom storlek med lagom mycket att göra. Så nu väntar vi med spänning igen på att budgivningen ska dra igång.

Vi har tänkt mycket på det här med områden, sambon och jag. Vart vill vi att Prinsen ska växa upp? Vi har kommit fram till att det får bli ett mittimellanområde. Inte i de "sämsta" delarna av Stockholm där det är mycket sociala problem, men inte heller i snobbområdena. Hade vi inte haft släkt och vänner här i närheten hade jag kunnat tänkt mig att flytta. Då jag tittar på hemnet eller dn.se upptäcker jag vilka fina hus man kan få nästan gratis på andra ställen i Sverige. Så sitter vi här snart med miljonlån. Men men. Här har vi växt upp. Det är nog även här som Prinsen får växa upp. Ja inte i rondellen. Men i ett hus utanför stan, med närhet till lekplatser, skogen och havet. Men ändå nära bussen in till stan. Om man vill gå på teater eller så. I ett alldeles vanligt hus som vi kan renovera i vår stil. Där vi kan ha många personer på middag i det stora köket. Där Prinsen kan ha ett eget rum och vi en tvättstuga och sambon kan ha en liten påtarverkstad. Jag har flyttat in. I fantasin. På onsdag börjar budgivningen.

Jag - en barnvagnsmarodör!

Så var jag ute och gick med Prinsen i barnvagnen här om veckan. Jag bor ju i Stockholm och många av gatorna här är ju fulla av folk. De stressar omkring och många gånger påverkas jag av tempot. Tyvärr. Jag var denna gång vid lunchtid på en av Södermalms mest folktätaste gator och promenerade i ganska rask takt. Så kommer en skock med ungdomar mot mig och jag tvingas styra barnvagnen lite åt höger. Då...PANG...så körde jag på en karl som gick framför.

"FAANSIHELVETE!" Han skrek han innan han hann vända sig om. "Förlåt" hasplade jag ur mig, livrädd att få en smäll. Det finns så många konstiga människor ute så rädd blev jag på riktigt och jag vet, det är verkligen sjukt irriterande att bli påkörd av en barnvagn.
Så vände han sig om och tittade på mig. "Du körde på mig!" sa han med arg röst. "Förlåt" sa jag igen och fortsatte: "Men det var faktiskt inte meningen. Jag var tvungen att väja".
"Och så körde du på foten jag redan är halt på" ojade han sig, nu mer lugn på rösten.
"Ja men det var ju faktiskt inte så att jag siktade på dig. Förlåt igen" sa jag och ångade vidare i storstadsstressen.

"Som en stor kroppkaka!"

Föräldrapenningen räcker inte till allt man vill köpa, det vet alla. Därför försöker jag handla smart ibland då jag är i mataffären. Det är inte så att jag sitter och klipper ut rabattkuponger varje vecka men jag kanske tar Willys eget mjöl om det är billigare än Kungsörnens osv. Det är ju inte så att man tjänar storkovan men många bäckar små...

Har däremot kommit fram till att detta är varor man inte ska snåla in på:

- Maskindiskmedel (Många av de biliga fixar inte smusen på tallrikarna).

- Blöjor (Har inte testat de billigaste själv men litar på min kompis som säger att många av de billiga blöjorna är usla).

- Diskmedel (Yes ÄR bäst. Jag borde få betalt för att säga det...)

- Pasta (Här om dagen satt vi hemma och åt pasta carbonara som min matlagningsduktige sambo hade fixat. Skulle ha varit gott om vi inte hade valt att köpa euroshopperpasta. Den var som en klibbig klump trots att den hade kokats enligt anvisningarna. Som sambon sa "Det känns som att sitta och äta en jättestor kroppkaka".

Ekonomisk i all ära, men man får inte vara dumsnål!

Nattens sovning...

Igår på dagen tog det en timme innan Prinsen om till ro i sin säng och sedan sov han i en halvtimme. På kvällen lade jag honom i sin säng igen klockan 20.40 efter ett bad. Han somnade på två minuter. Så här blev nattens sovning:

20.40 Somnar i sin spjälsäng med napp och snuttefilt.

23.00 Jag går och lägger mig. Prinsen vaknar och ammar och får torr blöja.

02.00 Prinsen sover oroligt och ligger och vrider huvudet fram och tillbaka. Jag klappar på honom och stoppar in nappen. Han somnar om.

03.00 Vi ammar och Prinsen får ny blöja.

05.00 Prinsen sover oroligt igen men blir lugn och somnar om då jag klappar på honom och stoppar in nappen.

09.00 Prinsen och jag vaknar och går upp.

Alltså har han sovit i sin säng under natten. Han har visserligen vaknat en del gånger, men ändå.
Hurra vad vi är bra!

Dags för förändring på sovfronten!

Jo Prinsen sover faktiskt mellan oss. När han var två veckor började han sova i egen säng, han sov hela nätter och det gick strålande. Så hände något. Han ville äta hela tiden och den trötta mamman, dvs jag, orkade inte lyfta i och ur honom i spjälsängen hela nätterna. Och då hamnade han mellan oss och fortfarande snuttar han sig nätterna igenom.

Det är jättemysigt att ha en Prins i sängen, underbart att få känna hans lena bebishud och höra honom andas så nära. Men han har ju blivit så rörlig nu, Prinsen. Rätt som det är kommer han rullandes i full fart och kuddhögarna i vår säng är snart meterhöga för att han inte ska komma ur sängen och ner på golvet. Han tar upp allt mer plats och sambon har redan varit hos naprapaten. Eftersom han är rädd att lägga sig på Prinsen så sover han stel som en pinne.

Så hände detta i morse: Jag låg och halvsov då Prinsen kom rullades emot mig. Detta samtidigt som jag rörde min arm. Prinsen rullade rakt in i min armbåge. Han skrek till men somnade om direkt. Det var nog inte så farligt men jag fick dåligt samvete och det var då jag bestämde mig. Det är dags för förändring! på sovfronten.

Har nu gjort ett mat- och sovschema till Prinsen. Nästa vecka ska vi köra hårt, han och jag. Jag ska inte bestämma något annat. Inga luncher, inga fikor, ingenting över huvudtaget om det inte passar in i vårt schema. Här ska nu ätas och sovas på bestämda tider. Detta för att Prinsen ska kunna komma till ro själv, utan en tutte i munnen, för att jag ska kunna sova bättre och för att Prinsens pappa ska slippa klippkort hos naprapaten.

Sagt och gjort. Skulle på barnkalas idag men vi struntade i det. Skippade också den dagliga promenaden klockan elva för att få Prinsen att sova middag i sin egen säng. För det var länge sedan han sov där. Flera månader sedan faktiskt.

Så här gick det till:

Jag började vid halv elva då jag såg att han var trött. Plockade bort alla leksaker från sängen och tog ner mobilen med speldosan som hänger ovanför. Riggade upp ett lakan över sänglampan ovanför hans säng så att det blev som en sänghimmel. Fick för mig att det skulle kunna vara mysigt. Jag lade ner Prinsen, pratade lugnt med honom och berättade att han skulle vila. Sedan gav jag honom snuttefilten, stoppade in nappen och lämnade rummet. Satt i soffan utanför och hörde hur han lekte, vände sig till mage och skrek på ett småklagande sätt. In i rummet. Stoppa in nappen och vända honom till rygg. Ge snutte filt. Satte tillbaka speldosan och drog igång den. Så satt jag i soffan igen och lyssnade. En del skrik, men inte värre än att jag stod ut för jag hörde att det mest var trött-klagande. Hade det varit skrik-skriken så hade mitt hjärta börjat blöda och jag hade tagit upp honom på en gång, så blödig är jag. Tillbaka in i rummet igen. Torka kräks, byta bajsblöja. Så fram och tillbaka. In med nappen och sitta i soffan. Tills...det blev tyst.

Jag smög in i sovrummet och där låg han och sov, min Prins! I sin spjälsäng. Med nappen i munnen och snuttefilten över axeln. Yes! Det funkade idag. Så varför skulle de inte kunna funka ikväll? Återstår att se. Fortsättning följer.

Jag har slarvat, jag vet. Förlåt.

Så satt sambon och läste på min blogg här om kvällen. "Här har du glömt en bokstav..." och
"Du har skrivit fel här!" (Sen när blev han språkpolis?!) Jo tack, det kan hända. Det kan ju ta en stund att få ned något då man ammar ett par gånger emellan och då man sitter uppe på kvällen med blödande ögon och skriver. Har väl inte lagt krut på att läsa igenom så nogrannt alla gånger heller. Så förlåt ni som läst mina slarviga, felstavade inlägg. Ska skärpa mig. (Tror dock att ni ändå fattade vad jag menade).

Hej från mig, som faktiskt både är svenskalärare och perfektionist...

"Så vad gööör du hela dagarna?!"

Ja det är frågan jag får ibland. Många gånger av folk som inte har en bebis. Ja vad gör jag?!

Jag och Prinsen sover till nio-halv tio på morgonen. Då har vi ju ammat på natten allt mellan fyra till tio gånger. Vi går upp och jag fixar mig själv, jag gör i ordning Prinsen och plockar upp i hemmet. Vid elva brukar vi vara ute. Det blir en promenad och eventuellt ärenden som att handla mat eller så kanske vi träffar någon en sväng. Prinsen sover ca 1 1/2 timme medan vi är ute. Jag har som regel att alla ärenden måste vänta tills Prinsen har sovit minst en timme, annars vaknar han oftast då vi går in. Sedan blir det smakportion och amning och lunch till mig.

Oftast är vi hemma på eftermiddagen. Då brukar vi leka på lektäcket och lyssna på musik. Prinsen gillar då man engagerar sig och sjunger med i barnlåtarna. Sedan är det sovning igen, antingen inne eller ute i vagnen. Sover Prinsen inne får jag tid över till att exempelvis vika tvätt, plocka i eller ur diskmaskinen eller damma av hemmet lite. Sedan kommer sambon hem och nej...jag har oftast inte gjort någon middag som står på bordet.

På kvällarna fortsätter jag att plocka och pyssla hemma och springer ner i tvättstugan typ varannan dag. Och utspritt under hela dygnet så ammar jag en massa och byter blöjor så klart. Sedan tillkommer nagelklippning, bad och allt det andra självklara som man gör då man har en bebis.

Det är vad jag gööör hela dagarna! Frågan är egentligen inte vad jag gör nu hela dagarna, utan vad jag gjorde innan Prinsen kom. Hur såg kvällarna ut då jag inte körde amningsrace? Då jag inte grunnade på hur jag skulle kunna få vår bebis att vilja sova i en egen säng? Då jag inte behövde avbryta det jag höll på med för att springa in och titta till en gruffande Prins?Jo, jag längtade efter att göra detta, det var vad jag gjorde! Jag längtade efter detta föräldraliv så att det gjorde ont i kroppen på mig. Och nu är jag här! Det här är ett vardagsliv där vår Prins tar upp de flesta av dygnets alla tänkbara minuter. And I love it!

Det kaosartade dopet.

Så döpte vi Prinsen fastän sambon och jag inte var helt överens. Han såg ingen anledning att ha ett dop medan jag tyckte att det skulle vara fint med ceremonin. Efter en del diskussioner sa sambon att det var ok. "Men då fixar du med det". Visst. Det skulle inte vara några problem för mig. Jag ordnade med inbjudningar, pratade med prästen, fixade lokal för fikat, beställde smörgåstårtor och bakade kakor.

Så kom dopdagen. Folk började strömma in och sätta sig i bänkraderna. Kyrklockorna började ringa, orgeln satte igång och vi tågade in; Sambon, jag, gudfadern och gudmodern med Prinsen på armen. Vi hann gå genom kyrkgången och ställde oss bakom dopfunten. Så började Prinsen skrika. Han skrek och skrek. Min vän som hade Prinsen på armen gav mig honom illakvickt och det var då det började. Maraton i att försöka på Prinsen lugn. Jag bar honom upprätt, liggandes, vaggandes. Inget hjälpte. Jag gick fram till prästen och mumlade något om att amma. Han nickade och jag satte mig i bänkraden längst fram. Jag satt bredvid mammas man och det var även till honom som jag i panik gav min amningskupa. Prinsen ville inte äta. Han bara skrek och skrek. Jag gick fram till de andra igen. Sambon provade att hålla vår son men inget hjälpte. Jag sprang iväg till fikalokalen och hämtade barnvagnen. Min syster kom utspringandes och i ett mörkt kök i anslutning till kyrkan stod vi och försökte få Prinsen lugn. Vi rullade vagnen och sedan försökte jag amma gåendes. Jag vaggade och vyssade i det mörka köket samtidigt som syrran gick efter och höll upp min tröja. Inget hjälpte. "Jag börjar snart gråta"sa jag men min syster insisterade på att jag skulle hålla mig. Medan vi höll till i det mörka köket sjöng de andra psalm efter psalm. Prästen som verkade ha humor sa tydligen "Det här är första gången jag har barndop utan barn".

Så var det ju tvunget att Prinsen skulle få vatten på huvudet. Vi gick in och han fortsatte skrika medan prästen höll i honom. Jag väste till sambon mellan tänderna "Jag skiter i det här nu. Jag blåser av och går hem". "Så faan heller!" väste han tillbaka. "Jag sa ju att vi inte skulle döpa".

Det var hemskt jobbigt! Jag var svettig, stressad, snurrig och bajsnödig på samma gång. Det enda jag ville var att Prinsen skulle bli lugn. Det var så stressande att stå där framme och ana att släkten i bänkraderna bara satt och undrade vad som skulle hända här näst. Jag tittade på min mamma som såg helt knäckt ut. Jag hörde att hon sa "Jag har aldrig hört honom skrika så här". Hennes man satt bredvid med en kamera i handen och en amningskupa i den andra.

Prästen predikade för fullt men jag hörde inte vad han sa. Ingen hörde. Två tjejer sjöng och spelade gitarr. Ingen hörde vilken låt. Prinsen var på min arm och skrek, han hölls av prästen och skrek, han låg längst framme vid dopfunten i sin vagn och skrek. Nu efteråt har folk sagt att "Den där vagnen kan ni sälja dyrt sedan. Den är ju välsignad".

Jag och Prinsen var inte med på slutet av dopgudstjänsten. Då hade vi tagit oss till fikalokalen. Jag planade utmattad ner raklång på en soffa och ammade Prinsen. Då blev min lilla älskling äntligen tyst. Jag hade stövlarna på där jag låg på soffan, kjolen var på sniskan, bröstet utanför och den andra amningskupan bredvid. Då knackade det på dörren. Prästen.
"Måste jag komma?" undrade jag och for upp. "Nej, jag bara undrar vad jag ska säga till dina fikagäster" sa han. "De måste vara där ute" sa jag och fortsatte amma med 30 fikasugna människor som hängde på låset.

Prinsen och jag somnade ovaggade den kvällen. Jag anar det det hela blev kaos för att Prinsen var trött, kände att jag var stressad och för att han inte gillade den höga orgelmusiken. På fotona från dopet är sambon stel och blek, jag och gudmodern ser kutryggade och gråtfärdiga ut, gudfadern skrattar åt den absurda situationen och Prinsen gallskriker. Ja vi somnade verkligen snabbt den kvällen som sagt och jag anar att det var en del om pratade om oss samma kväll. Om den stressade och irrande mamman som for mellan bänkraderna och om Prinsen som inte vil döpas.

Prinsens fem-i-topp!

1. Det bästa som finns just nu är att sitta i babybjörnen och spana. Det ska helst vara ute så att man kan titta på bilar och människor.

2. Att äta majspuré är både roligt och gott. Mellan tuggorna kan man passa på att smaka på haklappen och att kolla in hur det känns att ta på purén.

3. Då mamma och pappa äter är det roligt att få vara med vid bordet. Det är kul att se hur långt armarna når. Kanske att man lyckas nå någonting på matbordet någon dag.

4. Att snurra runt från rygg till mage är jätteroligt. Ibland tar lektäcket slut och plötsligt ligger man på parketten istället.

5. Det är intressant att stoppa saker i munnen. Allt i från leksaker till tidningar ska studeras noga.

Det var dagens lista från Prinsen 5 månader.

Det som göms i snö kommer upp i tö...

Det kom ett stort och fint paket med posten i julas. Paketet var till Prinsen och hade skickats lång väg från en av sambons släktingar.Det var med långa snören,prasslade då man kände på det och det var mjukt. Var nyfiken på vad som var där i.

På julaftonskvällen hade vi en julklappsöppning; Jag, sambon och Prinsen. I det stora, prasslande paketet som hade skickats lång väg låg det en stor filt. Den var mjuk, len...och luktade får. Jag som är lite känslig mot lukter stoppade ner filten längst ner i tvättkorgen, ville inte att Prinsen skulle ligga på något fårluktande. Vi kallade filten skämtsamt för fåret och bräkte ibland då vi berättade för andra om filen som luktade får.

Det var sambon som hade tvättstugan då filten skulle tvättas. Då tvättiden var slut och han kom upp med alla påsar såg jag den. Filten. Den fina, fluffiga och lena filten hade blivit en grytlapp! En fårluktande grytlapp. Jag vred mig av skratt! Han hade tvättat en yllefilt i 60 grader! Så vad skulle vi göra med den före detta lena filten som numera var en liten fingertutt? Balkongen. Där kunde den hänga och vädras ett tag.

Vinden kom och blåste ner den före detta filten på balkonggolvet. Snön kom och gjorde så att vi slapp se den då vi öppnade för att vädra. Och så kom plusgraderna. Nu mer ser vi den väderbitna, rufsiga före detta filten då vi öppnar balkongdören. Och om vi någongång hör något bräkande där ute kan man ju misstänka att det är han, fåret, som gör sig hörd.

"Har du sett min amningskupa?!"

Så gjorde jag det ännu en gång. Tappade bort amningskupan mitt i natten när jag ammat färdigt Prinsen. Visst skulle jag kunna strunta i den och bara gå upp och hämta en ny. Men jag har någon gång läst på ett paket innehållande amningskupor att de inte ska ges till barn, varav jag har någon slags skräckbild att jag ska vakna och Prinsen har hela munnen full av ludd efter att ha tuggat i sig en kupa. Visst skulle jag kunna ha en strategi som att behålla kupan nerknövlad i bh:n när jag ammar, men då Prinsen vill ha mat glömmer jag allt annat och slänger iväg kupan åt något håll.

Jag börjar leta, tar bort kuddar, känner runt bäddmadrassen och tittar runt omkring Prinsen som sover mellan oss. Ingen kupa. Jag viskar bort mot sambon "Har du sett min amningskupa?" men möts bara av ett snarkande ljud. Jag hittar den bara inte. Måste ge upp.

På morgonen då sambon och Prinsen sover smyger jag upp. Sätter mig i soffan och mornar mig. Sträcker på mig, gäspar och drar händerna genom håret. Men där var det något! Längst uppe på huvudet sitter den borttappade amningskupan. Den har klistrat fast sig med hjälp av den lilla klisterlappen som finns på och har nu tovat ihop mitt långa hår högt uppe på huvudet.

Jag går in i badrummet och ser mig i spegeln. Amningslinne med mjölkfläckar och nu en kupa på huvudet. Trasslar bort håret som fastnat. Min syster, fyrabarnsmamman, brukar säga att man är så ful när man ammar. Har aldrig fattat vad hon har menat. Kanske är det kupor på huvudet hon syftar på. Ingen aning. Måste fråga. Någon som har hört talas om neonfärgade amningskupor? Några som man hittar lätt mot vita lakan. Eller är det lakanen jag måste ändra på. Kanske blå lakan nu? Går och lägger mig igen. Prinsen vaknar och vill äta. Var var det jag la den nu igen? Kupan. Petar på sambon. "Kupan. Har du sett den?!"