Det som göms i snö kommer upp i tö...

Det kom ett stort och fint paket med posten i julas. Paketet var till Prinsen och hade skickats lång väg från en av sambons släktingar.Det var med långa snören,prasslade då man kände på det och det var mjukt. Var nyfiken på vad som var där i.

På julaftonskvällen hade vi en julklappsöppning; Jag, sambon och Prinsen. I det stora, prasslande paketet som hade skickats lång väg låg det en stor filt. Den var mjuk, len...och luktade får. Jag som är lite känslig mot lukter stoppade ner filten längst ner i tvättkorgen, ville inte att Prinsen skulle ligga på något fårluktande. Vi kallade filten skämtsamt för fåret och bräkte ibland då vi berättade för andra om filen som luktade får.

Det var sambon som hade tvättstugan då filten skulle tvättas. Då tvättiden var slut och han kom upp med alla påsar såg jag den. Filten. Den fina, fluffiga och lena filten hade blivit en grytlapp! En fårluktande grytlapp. Jag vred mig av skratt! Han hade tvättat en yllefilt i 60 grader! Så vad skulle vi göra med den före detta lena filten som numera var en liten fingertutt? Balkongen. Där kunde den hänga och vädras ett tag.

Vinden kom och blåste ner den före detta filten på balkonggolvet. Snön kom och gjorde så att vi slapp se den då vi öppnade för att vädra. Och så kom plusgraderna. Nu mer ser vi den väderbitna, rufsiga före detta filten då vi öppnar balkongdören. Och om vi någongång hör något bräkande där ute kan man ju misstänka att det är han, fåret, som gör sig hörd.