Fortsättningen av tjafset på jobbet:
Jag drog alltså hem för att ta en break. Cyklade iväg från jobbet vid halv tolv och tänke åka tillbaka till kvart i ett då jag skulle vara på ett möte. Som ni förstår är detta inget som är normalt i min branch, att lämna jobbet mitt i lunchen. Men jag gjorde det hur som helst. När jag stod och stekte halvfabrikatsköttbullar ringde det på mobilen. Min chef. Hon ville prata med mig och visste att jag inte var på jobbet. En kvart senare satt hon och jag i min kök och jag snorade över köttbullarna. Vi pratade om att något måste göras och bestämde att vi skulle prata om det på ett möte ikväll. Nu har mötet varit. Med var hela arbetslaget plus rektor och biträdande rektor. Jag höll mig samlad och fick uppbackning av cheferna. Skönt att slippa grina, att jag kunde hålla mig. Jag tror på förändring, att det kan bli bättre. Nu är jag astrött som man blir av en urladdning. Barnvakterna har gått (mormor med man), Prinsen sover och sambon personalfestar på Östermalm. Om en stund kramar jag kudden.
torsdag 14 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag tycker att du är duktig och modig. Kram.
Du är riktigt strong! Hejar på dig.
Bra att du sa ifrån!
Heja dig!! Jag hoppas verkligen att det blir bättre.
Jag hejar på dig!
Va, duktig du är!!
Jag jobbar också på en förskola (föräldraledig just nu)och jag VET att av någon konstig anledning så tjafsas det något alldeles kolosalt mycket ibland, varför,avunsjuka?missunsamhet?folk som borde jobba någon annanstans men vågar inte bryta upp?
Villemo-71
Skicka en kommentar