Jag hamnade i en liten slags kris när jag började vara hemma så mycket. Inte över att slippa arbeta. Inte på något sätt över föräldraskapet. Men över boendet. Jag vet att jag har skrivit om det förr. Och ja, det är ett lyxproblem. Vi bor i ett relativt litet hus på typ 120 kvadratmeter. I ett område som man skulle kunna kalla "bra" rätt och slätt. I vårt område finns mest villor men också ett och annat radhus. Några få lägenheter finns också en bit bort. Jag tror att det är två olika kategorier som bor här, om man tänker på finansierinen av boendet: De som har det helt ok ekonomiskt eller de som har bott här länge. I många fall så länge att huset redan är avbetalt.
Krisen jag pratar om handlar om att jag tycker att det är så dött här i området. Jag vet att det bor en massa barn i närheten, men nästan ingen är ute. Vad gör folk på helgerna? Drar till Ikea eller köpcenter? Jag hade innan vi flyttade hit, en vision om att Prinsen skulle kunna springa mellan husen här, ha en massa kompisar. Ok, vi har inte valt att ha honom på förskolan som ligger här på gatan, så där missar vi en del. Men i alla fall. Vi är ute i området varje dag, men vi ser inte barn ute här varje dag. JAG behöver inga nya polare, jag har mina. Men jag tänker på att barnen ska ha många kompisar nära.
Sambon pratar om att bygga ett nytt hus. Vi som har småbarn, som har gjort 1000 turer med IVF och har gjort omfattande renoveringar av vårt hus. Hur mycket tycker han att vi ska palla? Jag funderar på radhus. Så att man bor närmare andra. För jag är en lägenhetsunge. Jag gillar att folk samlas i parken. Sån är jag. Men jag vill ändå inte bo i stan, för där finns för mycket bilar.
I vårt område finns två (2!) radhusområden som är till för människor som har fyllt 55 år. Jag brukar tänka på att området skulle vara mer livat om alla som ville fick bo där. Om det skulle vara barnvagnar utanför istället för rullatorer. Eller i varje fall blandat. Vad är det för jäkla diskriminering förresten? 55-plusboende. Var finns alla bostäder där man måste vara under 55 år för att bo? Var är alla husdjursägarboenden och alla bögboenden? Jag fattar inte konceptet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag bor också i ett dött område, men i lägenhet (men det är mest villor här). Gud, så jag känner igen mig. Var är alla barn? För här bor också barn, och många. Men ute är de aldrig!
Lisa
Här finns ett eller två hus till salu. Och en hiskelig massa barn ;)
Vi bodde också i ett område där aldrig någon var ute med sina barn. Kändes jättekonstigt. Vi var dessutom nyinflyttade och hade hoppats på att lära känna lite nya människor i lekparken.
Vi flyttade därifrån efter ett tag, byggde kedjehus i ett nytt område och där kryllar det av barn. Vi brukar säga att antingen har vi tio ungar hemma eller inga alls, för de drar runt från hus till hus. Det är jättehärligt!
Lisa: Märkligt det där? Vad GÖR alla?
Paprika: Skulle vara fint att bo granne med dig :)
Jenny: Det låter underbart tycker jag!
Skicka en kommentar