Pynta

Jag har pyntat idag. Hämtat papplådan från förrådet. Tagit fram samma gamla grejer som jag gör varje år. Porslinsfigurerna, jag som aldrig har porslinsfigurer annars, alla toapappersrulletomtar som Prinsen har gjort. Den vita snögubben som farmor en gång pysslade ihop, den börjar luta med huvudet, men den måste fram. Ljusstaken som mormor och morfar köpte på Epa. Morfar dog när jag var elva. Hur många gånger hade de den framme? Undrar om den fanns under jularna i det röda huset på landet.

Tiden blir så tydlig med traditioner. Hur många gånger plockade jag fram jullådan och alla dess skatter när jag var barnlös? Nu är det jul igen och jag är barnlös ännu, liksom. Den gamla speldosan som jag fick av mamma när jag var ett år. Pappa hade just lämnat henne och hon var luspank. Ett paket fick jag och det var den. När jag hör melodin låter det som barndom för mig.

Hur många gånger har jag ruvat när jag har packat upp jullådan? Tänkt att snart måste det bli. Nästa jul kanske jag har en liten.

Jag minns Prinsens första jul. Han var fyra månader och vågade sitta hos tomten. Han fick en massa paket och jag ammade i syrrans sons antika barnsäng. Prinsen var så fin och jag minns att han hade en randig body i vitt och brunt.

Jag har alltid älskat pappstjärnor. Förr hade vi en röd och gul som jag köpte i en udda butik på Söder. Idag har vi vita och två lila. Under den i köket finns nu två tomtar. De ser busiga ut, den ena kastar snöboll. Sambons mormor och morfar köpte dem en gång för kanske åtta år sedan. Morfarn dog precis när jag blev gravid med Prinsen. Jag vet att morfarn betydde mycket för Sambon. Det hade varit fint om vi hade tagit ett namn efter honom till vår son. Men vi tycket inte att Prinsen Rune var fint.

Julen 2008 fick jag ett tidigt missfall. Vi hade tagit ett av de nedfrysta embryona vi hade i frysen på Huddinge. Första tanken var "Helvete!" och den andra "Jag tänkte väl att det inte skulle gå så här lätt." Vi hade pratat en del om syskon och jag längtade. Prinsen var två år och vi firade hos syrran som vanligt.

Förra året när jullådan åker fram var jag höggravid. Det skulle inte ens dröja två veckor tills vi fick träffa vårt andra barn, Prinsens lillasyster. Jag längtade hela november på att få julpyssla och pynta. En del menar att man vill boa när man ska få barn. Det finns en film som visar hur Prinsen och jag klädde granen. Jag hade ett svart linne och tights och tramsade inför kameran. Jag önskade att Sambon skulle älska att filma mig, oss. Det önskar jag jämt, men han är inte road utan gör det för att jag sätter kameran i handen på honom.

Det är Gittans första jul snart. Allt det första är speciellt på något sätt. Jag önskar mig inget av Tomten för jag har fått allt jag velat. Han hörde min bön, såg min korta önskelista med stort innehåll som jag skrev varje år. Tack för det. Tack av hela mitt hjärta. Men om någon frågar i alla fall ska jag säga att jag vill ha en pyjamas. Låter konstigt när man är 36, men jag vill ha något att mysa i. Och rött te. Det finns så många goda smaker.

Klockan är nu 22.10 denna fredagkväll. Hon hade svårt att somna igår, Gittan. Hoppade runt i dubbelsängen, skrattade, gjorde pruttljud. Sedan vaknade hon halv sex i morse. Så jag ser i kors och ska lägga mig nu. Krypa ner i den svala sängen, somna i skenet av den lila pappstjärnan. Go natt vänner.