Jag är inte modeintresserad. Jag gillar att ha kläder jag tycker om, men jag avskyr modetidningar och modebloggar. Skulle aldrig få för mig att läsa om något sådant som om vad som är inne att ha på sig. Kan nämna kanske någongång att jag sett ett plagg jag gillade men inte mer än så. Det roar liksom inte mig att prata om det. Inte heller om smink, men det är en annan historia.
Min syrra är shopaholic. På riktigt. Hon kan bli kär i en väska, i ett par skor, i en klänning...Vad som helst som för stunden ger henne en kick. För hon får en kick av att handla och sedan också när folk ger henne komplimanger om det hon har handlat.
Prinsen har inga kalaskläder. När vi går på kalas har han på sig något som är helt och rent, så klart. Gärna något som är mjukt så att han kan leka, för det gör man på kalas. Jag handlar inga stuprörsjeans eller skinnjackor till barnen. En gång när Prinsen var drygt två år fick han en skjorta. Det var julafton han skulla ha den på sig tänkte jag men han skrek som galen innan han fick av sig skjortan. Till jullunchen anlände han i en t-hirt som satt bakofram. Fine för mig. Det var då jag förstod att han nog inte är någon skjortkille. Det är inte hans pappa heller.
Jag handlar klänningar till Gittan ibland. För att jag tycker att det är fint och det skäms jag inte för. Mjuka och färgglada som hon kan röra sig fritt i. Men hon har också en hel del kläder efter Prinsen som en del skulle kalla typiska "killkläder". En gång fick Gittan en "kalasklänning" av min syrra. Jättegulligt att syrran hade tänkt på Gittan. Men jag förstod liksom inte riktigt när jag skulle sätta på den på Gittan. En riktig karamell, knallrosa med prickar och tyll. När vi skule på födelsedagsmiddag hos pappa tog jag fram den. Men det kändes nästan som att jag klädde ut Gittan och när hon inte kunde krypa i den åkte den av på direkten.
Jag ser mycket olika kläder när jag arbetar på förskolan. De allra flesta föräldrar verkar ha koll på läget men en del kommer med de där taighta jeansen som barnet inte kan leka i. Eller för kalla små skinnjackor. Eller vantar som man inte kan dra över jackan/overallen, som gör att det kommer in snö i glipan. Jag har faktiskt skrivit en lista som föräldrarna får när de börjar hos oss. På vilka kläder vi rekommenderar För jag tror inte att vissa vet, eller att alla mammor och pappor faktisk ät ute så mycket med sina barn.
Så vad gillar jag då? Är Anna-Bell en jävligt grå prick som bara hasar runt i mysbyxor? Som vägrar befatta sig med mode? Så här. Jag gillar kläder. Men inte bara för att. Och inte för att det är inne. Igår städade jag ur min garderob. Jag rensade bort det för trånga, de allra fulaste plaggen, sakerna med fläckar, som saknar knappar. Kvar blev...inte så mycket alls. En del plagg kan jag inte stå för, känns inte som jag. Men i detta föräldralediga stadie kan man inte välja, känner jag. Om och när jag får välja vill jag ha nya gympaskor. Det är jag. Och tröjor med eller utan luva. Jeans som sitter skönt och klänningar att ha till leggins. Jag gillar koftor och kjolar, en blandning av svart och färgglatt. Det är jag, Anna-Bell. Egentligen. Och jag önskar att jag snart har möjlighet att inhandla något nytt. Tills vidare väljer jag ur den gamla halvdana garderoben som finns att tillgå.
3 kommentarer:
Precis en sån klänning fick Molly också och efter att ha tagit en bild och skickat till personen som gav den till henne så hängde den oanvänd i garderoben tills den var för liten och åkte upp på vinden... Jag hittade helt enkelt inget tillfälle som hon kunde ha den.
Molly har dock massvis med klänningar, men i mjukt härligt material som hon kan leka i:).
Jag har ett jobb där det ställs lite krav på kläder. Inte officiellt förstås, men mellan raderna liksom. Och av praktiska skäl blir ju garderoben liksom därefter, även om jag byter t ex kavajen mot en skönare tröja när jag kommer hem.
Men jag får ju erkänna att det är klart att jag har ett intresse för kläder också.
Det är roligt hur olika barn är, även när det gäller kläder. Min åttaåriga son älskar skjortor och häromdagen hörde jag en kompis till honom säga "Men, varför har du SKJORTA på dig?" (underförstått: ska du på kalas?). Min son förstod ingenting, och svarade "eeeh, för att den hängde i min garderob?". För honom är det som vilket skönt plagg som helst (och att han sedan har en modemedveten morbror med förtur på Gants superrea sätter ju sina spår i garderoben också :))
Dessutom har jag en 1,5-åring som älskar jeans. Det känns ännu mer udda. Häromdagen när jag tog på honom ett skönt underställ blev han riktigt, riktigt arg och slet i sina byxor, skrek och pekade på sina jeans. Visserligen inga stuprörsjeans, då... :)
Jag läser ibland en annan blogg, skriven av en mamma med märkeskläder som hobby, och när jag läste att hon tyckte det var så roligt att sonen lärt sig gå för då kunde han börja ha lite stelare jeans på sig så blev jag lite ledsen.
Å vilken bra idé med klädlista till föräldrarna. Det önskar jag att vi också fick! Tycker det är svårt med ytterkläder, vad som är bra och vad som behövs.
Skicka en kommentar