fredag 23 december 2011

Jul

Det är jul. Jag har alltid gillat julen, tyckt om stämningen. Det var jobbigt förstås som barnlös, att man tänkte "Inga barn den här julen heller..." och grät både inuti och utanpå.
Det är Gittans första jul. Det ska bli kul att se vad hon tycker om Tomten och om Prinsen fortfarande tror. Jag såg aldrig Tomten när jag var liten. Jag vet inte varför. Om det var för att mamma var för pank för att handla julklappar eller om hon inte kände någon som kunde klä ut sig. Det spelar ingen roll. Det var inget jag tänkte på då.
Jag blev moster när jag var 14 år. Jag har alltid engagerat mig mycket i min systers barn. På julen gjorde vi jämt pepparkakshus när de var mindre och i många år har jag gjort julkola och tagit med på julafton.
Sambon har ingen vidare kontakt med stora delar av sin släkt. Eller ingen alls, med vissa. Hans pappa bor i ett annat land. Sambons pappa skulle komma hit i september sa han. För att hälsa på och för att få träffa Gittan för första gången. Han har inte hört av sig sedan dess. Sambon är trött på besvikelser och lade till pappan på listan över släktingar som man inte har någon kontakt med. Idag kom postbilen. Med stora paket till Prinsen och Gittan. Med en kort där det stod att pappan var ledsen över att han inte hållit det han lovade, att det ska bli bättre. Jag blev glad av det.
Jag får alltid jobbiga känslor vid jul. För olika saker. Som att vi har handlat för mycket paket, att vi inte har skänkt pengar till välgörande ändamål eller att vi har gett för lite. Att någon har fått fel present eller att någon fått för lite, att det är hemskt att julklappsutdelningen tar timmar när andra i världen inte har mat. Att det finns många barn som hatar julen, för att deras föräldrar är packade. Att det är så jäkla synd om de som inte kan fira, som kanske inte har ett hem. Det kommer jämt upp sådana tankar runt jul för mig.
Förra julen var jag höggravid. Det var massor av snö som jag vadade runt i och jag hade på mig Sambons svarta stora jacka, den enda jag kom i. Jag låg nästan när jag körde bil och jag käkade en massa äppelpajer på Mc Donalds drive in så att det fortfarande finns fläckar på jackan.
Imorgon är det julafton. Den allra första för Gittan, den sjätte för Prinsen och vi ska ha det mysigt. Och regnet öser ner.

God jul!

3 kommentarer:

Linda sa...

Kära Anna-Bell! Jag uppskattar verkligen din blogg, ditt sätt att beskriva och förmedla vardagsbetraktelser är verkligen helt fantastiskt! Jag går ofta och tänker på dina inlägg flera dagar efter jag läst dom. Tycker ditt sätt att skriva påminner mycket om Alex schulmans, svårt att sätta fingret på vad det är, men det etsar sig fast djupt och fastän det egentligen inte hadlar om något specellt, handlar det om ALLT det som är viktigt...

God jul och gott nytt år!

Anna-Bell sa...

Linda! Tack snälla rara du för de fina orden. Om du visste vad glad jag blev! God jul och gott nytt år till dig också! Anna-Bell

Anonym sa...

Jag håller med Linda. Jag har ofta skrivit till dig och tackat.
Igår på själva julafton har jag samma känsla som du...för mycket för litet osv... Framför allt så gråter jag inuti och utanpå för att min son är så ensam. Sekundär barnlöshet är fruktansvärt det med... Jag önskar ingen det.

Tack igen och god fortsättning...

/Smulan