Så här skriver du till mig:
"Varför är det konstigt att inte fler kändisar berättat om sina IVF:er och adoptioner? Om jag inte minns fel så har du inte ens berättat för din egen mamma?"
Nej jag har inte berättat om våra IVF:er för mina nära släktingar. Inte heller min, som du skriver, egen mamma. Då du väljer att vara anonym vet jag inte hur mycket du har läst min blogg. Vi har gjort rätt många behandlingar för att få våra barn. Jag valde att tala om för våra närmaste vänner men struntade i resten av olika anledningar. Att jag inte talade om för min mamma var för att skona henne. Jag känner min mor. Vet att hon hade mått dåligt för vår skull och jag hade aldrig orkat hålla även henne flytande när jag själv många gånger kippade efter luft. Att jag inte har berättat för min mamma (och för andra) nu när vi fått våra älskade barn är för att jag helt enkelt inte har kommit till skott. Har våndats en del för att jag tycker att jag borde tala om, men har inte hittat rätt tillfälle. Men du ska veta att jag under resans gång har varit fruktansvärt glad över mitt/vårt beslut att vara tysta.
Men. Det jag skrev var:
"Men visst är det konstigt att man inte vet fler!"
Alltså skrev jag inte som du menar att det är "konstigt att inte fler kändisar har berättat" utan att det är "konstigt att man inte vet fler." En klar skillnad om du frågar mig. Som offentlig person kan det bli så att saker om ens privata kommer ut, även om man inte väljer att direkt outa sig eller skriva ett pressmeddelande. Ta adoption till exempel. På min fråga tidigare på bloggen fick jag tio svar. Fyra personer som har adopterat ett barn (eller fler) nämndes. Tycker inte du att det är lite om man tänker på hur många offentliga personer vi har i detta land, speciellt om man räknar in alla B-kändisar också...
Jag tycker fortfarande att det är konstigt att man inte vet fler. (Just adoption kan ju vara rätt uppenbart också.)
tisdag 13 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar