Dags för förändring på sovfronten!

Jo Prinsen sover faktiskt mellan oss. När han var två veckor började han sova i egen säng, han sov hela nätter och det gick strålande. Så hände något. Han ville äta hela tiden och den trötta mamman, dvs jag, orkade inte lyfta i och ur honom i spjälsängen hela nätterna. Och då hamnade han mellan oss och fortfarande snuttar han sig nätterna igenom.

Det är jättemysigt att ha en Prins i sängen, underbart att få känna hans lena bebishud och höra honom andas så nära. Men han har ju blivit så rörlig nu, Prinsen. Rätt som det är kommer han rullandes i full fart och kuddhögarna i vår säng är snart meterhöga för att han inte ska komma ur sängen och ner på golvet. Han tar upp allt mer plats och sambon har redan varit hos naprapaten. Eftersom han är rädd att lägga sig på Prinsen så sover han stel som en pinne.

Så hände detta i morse: Jag låg och halvsov då Prinsen kom rullades emot mig. Detta samtidigt som jag rörde min arm. Prinsen rullade rakt in i min armbåge. Han skrek till men somnade om direkt. Det var nog inte så farligt men jag fick dåligt samvete och det var då jag bestämde mig. Det är dags för förändring! på sovfronten.

Har nu gjort ett mat- och sovschema till Prinsen. Nästa vecka ska vi köra hårt, han och jag. Jag ska inte bestämma något annat. Inga luncher, inga fikor, ingenting över huvudtaget om det inte passar in i vårt schema. Här ska nu ätas och sovas på bestämda tider. Detta för att Prinsen ska kunna komma till ro själv, utan en tutte i munnen, för att jag ska kunna sova bättre och för att Prinsens pappa ska slippa klippkort hos naprapaten.

Sagt och gjort. Skulle på barnkalas idag men vi struntade i det. Skippade också den dagliga promenaden klockan elva för att få Prinsen att sova middag i sin egen säng. För det var länge sedan han sov där. Flera månader sedan faktiskt.

Så här gick det till:

Jag började vid halv elva då jag såg att han var trött. Plockade bort alla leksaker från sängen och tog ner mobilen med speldosan som hänger ovanför. Riggade upp ett lakan över sänglampan ovanför hans säng så att det blev som en sänghimmel. Fick för mig att det skulle kunna vara mysigt. Jag lade ner Prinsen, pratade lugnt med honom och berättade att han skulle vila. Sedan gav jag honom snuttefilten, stoppade in nappen och lämnade rummet. Satt i soffan utanför och hörde hur han lekte, vände sig till mage och skrek på ett småklagande sätt. In i rummet. Stoppa in nappen och vända honom till rygg. Ge snutte filt. Satte tillbaka speldosan och drog igång den. Så satt jag i soffan igen och lyssnade. En del skrik, men inte värre än att jag stod ut för jag hörde att det mest var trött-klagande. Hade det varit skrik-skriken så hade mitt hjärta börjat blöda och jag hade tagit upp honom på en gång, så blödig är jag. Tillbaka in i rummet igen. Torka kräks, byta bajsblöja. Så fram och tillbaka. In med nappen och sitta i soffan. Tills...det blev tyst.

Jag smög in i sovrummet och där låg han och sov, min Prins! I sin spjälsäng. Med nappen i munnen och snuttefilten över axeln. Yes! Det funkade idag. Så varför skulle de inte kunna funka ikväll? Återstår att se. Fortsättning följer.