Igår somnade Prinsen i vår säng och bars sedan över i sin. När sambon och jag gick och lade oss snusade Prinsen nere i sin spjälsäng. Men när sambons klocka ringde tidigt i morse låg Prinsen...i vår säng. Vet knappt hur det gick till. Var så himla trött och jag minns knappt att jag gick upp och lyfte Prinsen till vår säng. Men där låg han. Kan heller inte minnas att han skrek. Tror bara att det var några småpip så var jag där. Lyfta över och ge tutte. Så där direkt. Men så mysigt sedan! Där låg han igen i vår säng och snusade med huvudet så nära mitt.
Jag är är inte konsekvent, jag vet. Man ska vara konsekvent. Det säger de som vet. Men vi har just börjat med att Prinsen ska sova i egen säng och vi behöver öva. Jag behöver öva. Om sanningen ska fram så sover jag bättre med Prinsen bredvid mig än om han ligger i sin säng. Sover han i spjälsängen måste jag sätta mig upp för att titta ner i hans säng. Ofta.
Får se när det blir nya tag med sovningen. Kanske i morgon. I kväll vill jag nog snusa med Prinsen bredvid mig. Okonsekvent som sagt. Men såå mysigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh vad jag håller med!!! Njut så länge det går!
För det går inte att gos-snusa sådär på Emmy längre, hon rullar omkring i sängen som en liten buse och väcker både sig själv och oss. Hon envisas med att ligga tvärs över numera, och sparka på sin stackars far :-)
Man skall vara konsekvent med hundar ;o) Med barn skall man göra det som känns bra i magen, säger jag. Alma vill inte sova i sin säng alls för tillfället och hur löser vi det? Hon sover med oss förstås. Om inte förr så lär hon sluta när hon kommer i puberteten och sedan kommer vi att sakna det som vi idag kan ojja oss över ;o)
Och jag trivs inte med att sova själv utan vill ju sova med S. Visst är det mysigt att få sova ihop med de man älskar mest.
Mys på, säger jag!
Skicka en kommentar