Killen på kursen

Har varit på skrivarkursen ikväll. På kursen går det en kille och det har framkommit att han är i IVF-karusellen. Senast vi sågs för ett par veckor sedan hade kan och hans tjej stoppat tillbaka ett embryo.Idag fick jag veta att det gick åt skogen.

Vi pratade om det en del i kväll. Om maktlösheten, om adoption, om att folk inte fattar. Han berättade att de har ett par små i frysen med trodde inte att det skulle funka. Han hade tappat räkningen och visste inte hur många behandlingar de gjort. Men så blir det ju. Man orkar inte minnas alla fakta, alla nålstick, alla mediciner, alla besök, alla kraschlandningar. Inte jag i alla fall. Anar att det är en försvarsmekanism som sätter in.

Han pratade om att man väl får fylla sitt liv med annat om det inte går vägen. Det lät sorgligt. Det börjar ticka på. Han är 48 år. Hon tio år yngre. Jag gillade vårt samtal. Han är en mycket sympatisk människa. Hoppas så att det ska gå vägen för dem. Fan vad jag hoppas det.

Så kul!

Det var verkligen roligt att träffa er alla igår! Tack för en jättekul dag!

Inte gravid, nej.

Igår på jobbet:

Jag: Åh jag är hungrig.

Kollega: Du är ofta hungrig. Är det av någon speciell anledning? (Skratt och blink med ögat)

Jag: Nej det är det verkligen inte. Jag bara är sån.

(Man kan faktiskt vara hungrig mellan frukost och lunch utan att vara gravid...Och ja, jag är lite tjock om magen men det beror på att jag är otränad. Tyvärr.)

Barnmorskorna och förlossningsprat

Igår pratade några på jobbet om serien som är inspelad på förlossningen på Huddinge sjukhus. Jag har själv inte sett den men satt och lyssnade. Så gled samtalet in på förlossningar. Det framgick att jag hade en svår förlossning och jag började berätta. Att hjärtljuden gick ner. Att det var många i rummet. Att Prinsen fick förlösas med yttre press. Att han inte skrek då han kom ut, att de sprang iväg med honom och att jag blev ensam kvar. Ovetandes. Jag berättade att jag inte var vid mitt sinnes fulla bruk utan låg och yrade och undrade vart mitt barn var, men att jag ändå fattade att något var galet. Jag talade om att personalen på SÖS var grymma för att de såg att det var något fel, förstod att han hade navelsträngen runt halsen och fick ut honom snabbt. Att jag sprack hela vägen gjorde inget. Inte heller att jag förlorade 2 1/2 liter blod. Det gick bra med min fina prins. Så började jag gråta.På jobbet. Med kokerskan och med Inga-Britt som jag inte känner. Att prata om min förlossning är känslosamt. Fortfarande. Det känns som att det alltid kommer att vara så.

Strategier

Om vår frysis inte funkar vill ju sambon lägga ner. Jag vill köra på. Vi har bestämt att inte prata om det förrän vi verkligen har det svart på vitt att det går åt skogen, det sista försöket. För vi blir osams.

Då vi gjorde IVF sa sambon hela tiden att han inte ville adoptera. Blev det inget barn så blev det så liksom. Jag ville ha barn till varje pris och jag tror att det hade tagit slut om det aldrig hade gått vägen. Tyvärr. Det låter hemskt att jag saknade barn mer än jag älskar honom. Men det bevisar bara vad längtan efter ett barn kan vara stark. Nu funkade det, tack återigen min lyckliga stjärna. Men det var jobbigt att veta att sambon inte tänkte på adoption som alternativ. Jag tänkte då och hade som strategi; Vi kör på med detta och fungerar det inte så fixar jag det ändå på något sätt. Jag insiminerar eller adopterar, med eller utan sambon, för jag vill ha barn.Punkt.

Nu har vi ett barn och självklart är det inte samma sak nu som då. Innan vi hade Prinsen var det på liv och död. Nu är det jobbigt att inte kunna få barn som många andra, planera och hoppa i bingen, men det är hanterbart på ett helt annat sätt. Vi har ju världens finaste. Ibland får jag dåligt samvete då jag drömmer om ett syskon, som att jag inte har rätt att önska, som att jag borde vara nöjd som fick ett barn till slut. Men det handlar inte om det, det handlar inte om att jag inte är nöjd med Prinsen. Han är mitt allt på jorden man jag skulle vilja ge honom ett syskon, så är det. Går det inte att ge honom ett syskon, kan jag inte få bli mamma en gång till så är det så. Men jag vill i alla fall försöka helhjärtat innan jag ger upp.

Sambon säger att han tycker att det är bra med ett barn, att han tycker att det är jobbigt att vara i IVF-svängen. Han tänker på att man åker till sjukhuset, att jag blir fullproppad med hormoner, att man hoppas, satsar pengar,att man lever i ovisshet,att samlivet förändras till det negativa (nej jag blir inte speciellt sugen då jag är mitt i en behandling och vem vågar ha sex då man har ett embryo i sin mage? Inte jag). Jag tycker att det är värt allt, och egentligen även han, så varför tjatar han om att det är nog om eskimån går åt skogen? Som sagt, vi har beslutat att inte diskutera det hela eftersom jag bara blir ledsen då och det leder ingen vart just nu.

Nu är min strategi: Vi kör på med den sista eskimån. Blir det inget syskon av den så måste jag få ihop lite pengar frågan är bara hur. Får väl sälja något eller låna upp lite. Jag tänker att jag kan köra hela racet själv, pröjsa kalaset och göra även resten ensam. Typ "Ge mig en burk med spermier och jag sköter allt det andra". Det skulle kunna göras i sommar om bara någon klinik har öppet. Det som stressar mig är tanken på att jag/vi ska ha sparat ihop en massa pengar igen och sedan att det går åt skogen. Vår första IVF gjordes på Sophiahemmet. Jag jobbade som en slav hela sommaren och sambon med för våra besparingar hade gått till annat. Vi betalade 32 000 kronor, gjorde ett färskt försök och en FET och allt sket sig. Kanske lika bra att satsa på ett trepack på en gång om man ska köra på igen...?

Jag vet att det låter helt befängt att jag skulle köra racet själv, som att jag har en buffel till karl. Sambon är väldigt bra men tyvärr tänker vi olika ibland vilket är stressande när det gäller viktiga saker som nu. Vi är inte överens och därför har jag min strategi för att vara så positiv som möjligt då det gäller syskonfrågan, så är det. Jag tänker inte lägga ner. Tyvärr tror jag att det kan vara så att heller inte han vill ge med sig. Jag borde acceptera hans önskan, han borde tillgodose min.

Det skulle vara så skönt om det bara kunde ta sig med den sista eskimån. Så himla skönt.

Kläder på bloggträffen?

Jag är ingen person som fixar mig länge då jag ska nånstans. Jag drar på mig något, sminkar mig på rutin, borstar håret och drar. Jag planerar inte så långt i förväg vad jag ska ha på mig. Men nu. Vad ska jag ha på mig på lördag?! Kläder som passar för en lunch, en promenad i förmodligen kallt väder, en middag och en eventuell utgång. Och garderoben kryllar inte direkt av en massa sköna kombinationer direkt. Kanske får bli så att jag åker hem emellan i alla fall. Hur gör ni andra?

Pussar på jobbet

En av barnen på mitt jobb vill gärna pussa mig då jag ska gå hem och han är kvar på dagis. "Kram och puss!" skriker han och rusar efter. Så blir han sur och börjar grina då jag inte vill pussa honom på munnen. Jag kramar alla barn på min avdelning. Så klart jag gör. Men att pussa 16 barn på munnen, nej tack. Det är nog med baciller som det är. Så kom denna killes mamma en dag och berättade att sonen var ledsen eftersom inte fröken ville pussa honom. Men hallå! Sa att han jagar mig och vill pussas men att jag tycker att det räcker att krama barnen. Hoppas att hon fattade.

Hoppas på tur

Bläddrar i almanackan för att se när vi ska ta sista frysisen. Om man råkar få ägglossning en onsdag eller torsdag så måste man vänta till nästa cykel eftersom kliniken inte har resuresr att ha öppet på helgen. Jag ska (om det blir som förra gången) få ÄL på en tisdag och då alltså få tillbaka den lilla på en fredag. Dessvärre är det första maj den veckan, på torsdagen och då blir det ju genast TRE dagar den veckan som man inte kan få tillbaka eskimån. Känns redan nu som att det inte kommer att klaffa på rätt dag. Fan vad mycket det är som ska stämma bara innan man får komma igång...

Trött

De senaste veckorna har jag varit trött. Jättetrött. Jag är van att ha mycket energi så jag ubdrar vad det är med mig. Jag vaknar visserligen klockan sex varje morgon men att somna med Prinsen vid åtta på kvällen, det är tidigt. Jag käkar vitaminer och är ute i ljuset på dagen. Ändå känns det som att jag kan somna vart som helst, vilken tid på dygnet som helst. Kan det vara vårtrötthet med brist på ljuset som har slagit till. Jag undrar på allvar om jag måste genomgå en hälsoundersökning.

Står över ett kast

Ringde till Huddinge och IVF-enheten idag. Berättade att det gick åt skogen med eskimån. Bestämde att jag ska ringa vid nästa mens, att vi står över denna gång. Detta för att jag tog proggisar. De sa att det var ok att köra på men kanske ändå bäst att vänta. Nu ska jag ta det soft, passa på att gå på krogen en gång (det var mer än två år sedan sist) och hålla mina tummar för att det ska gå vägen med sista lilla frysisen.

Prinsen hjälper till

Så här kan det se ut när Prinsen hjälper till att riva tapeter. Han älskar att hjälpa till; vill packa upp matkassar, lassa in tvätten i maskinen och dammsuga (men bara om dammsugaren inte är på för den kan ju vara lite läskig då den låter...)

Ang. bloggträffen

Snart är det dax för bloggträffen. Det ska bli jättekul att få tillfälle att träffa alla. Men så är det lite nervöst också. Jag undrar varför. Är det för att jag förr tänkt att "Skit samma vad jag skriver, ingen vet ändå vem jag är" och snart vet folk. Eller är det att någon ska säga "Så du kommer också från Den Södra Hålan, det gör min kompis också" och så vips har nån gammal klasspolare tillgång till halva mitt liv, vilket jag verkligen inte vill. På bloggen har jag skrivit om mycket som inte ens min familj vet om, tänker närmast på att Prinsen kom till oss via IVF. Men kanske att det blir som en liten pakt mellan oss. Vad vet jag.

Dålig karaktär

Jag måste skriva! Ja det måste jag faktiskt för jag går en skrivarkurs och jag måste leverera. Så varför sitter jag här och glor då? Det går inte att vänta på att skrivlusten ska komma. Det är bara att skriva under tvång, så är det. Tror att jag är för trött. Ska gå och snusa på Prinsen istället. Tar nya friska tag imorgon istället.

Natti natt.

Påskmiddag

Middag hos syrran då Prinsen ville äta upp halva prästosten, då vi var i lekparken med kusinerna och vi alla gungade och klättrade. Middag då jag och syrran sjöng sing star och pappa satt i soffan och lyssnade, då sambon låg hemma och var bakis.

Favoritmat och restaurangbesök

Om man vill bjuda Prinsen på middag och han får välja tar han nog falvkorv. Gärna rå ska den vara;)

Förra helgen var vi på restaurang, Prinsen och jag, med två av mina kompisar och en av tjejernas dotter som är 3 1/2 år. Han var då duktig, Prinsen. Satt och åt sin gräddiga pasta med räkor med en gaffel, surplade juice med sugrör och dipade sitt bröd i aioli. Och mamma fick inte hjäla till. Är man på restaurang så är man.Då ska man visa att man kan äta fint själv.

Ringt till Huddinge

Igår var det ju egentligen testdag. Ringde till Huddinge vid åttatiden för att säga att det gått åt skogen.

"Du har kommit till IVF-enheten på Huddinge sjukhus. Knappa in ditt telefonummer. Vi ringer upp dig 10.40 idag.

Bra, fine. Då är vi ute med barnen på jobbet. Jag skulle kunna ha mobilen i fickan och smita iväg och prata. Kollade telefonen vid halv tio. Tre missade samtal från samma nummer och en lite grinig röst på svararen; "Jag har försökt ringa dig tre gånger nu. Detta är från IVF-enheten i Huddinge. Du får väl ringa om du vill nå oss.

Varför köra med det där systemet om det ändå inte funkar, då kan de väl ha en gammal herdelig telefonkö istället?!

Påskgodis

Idag har jag varit med Prinsen på ICA och handlat godis till dagmammans påskägg.Han öste och öste ur lösviktslådorna, städade upp det som fanns på golvet och försökte lägga tillbaka i rätt låda. (Ja jag hindrade honom). Prinsen vet inte vad godis är för något, att det är sött och smakar gott, för han har aldrig fått smaka. Men att ösa upp de fina färgglada små bitarna var en höjdare. Speciellt att gräva i den lådan med nonstop. (Dagmamman får många nonstop i sitt ägg...)Så när Prinsen skriker efter godislådorna på ICA nästa gång är det inte för att han vill äta. Han vill bara ösa och kanske städa litegrann.

Inte spännande

Det var idag det skulle vara spännande. Dagen före testdag. Det var då jag skulle ha tjuvtestat, letat efter grav.symtom. Det blev aldrig spännande. Redan i fredags såg jag blod. En minimal strimma men jag förstod ändå. Jag har varit med förr. Jag är gammal i gemet.Jag visste på direkten att det hade skitit sig, att allt bara hade runnit ut, att det inte skulle bli nu som Prinsen skulle få ett syskon.

Det känns jobbigt. Inte asjobbigt, men stressande. Jag jämför mig trots att jag egentligen inte vill. "Hur många år är det mellan deras barn?" osv. Helt onödigt. Varför gör jag så? Jag kan fortfarande känna avund, inte så att jag ältar ihjäl mig men det känns fortfarande orättvist då andra blir gravida genom sex och inte jag. Här i huset är sex något man har när man har lust, inte då det sker en ägglossning. För det spelar ingen roll. Jag har gett upp den tanken och bryr mig inte om ekvationen för den funkar inte här.

Några kompisar planerar att få barn. De är ofta hemma hos oss, har en son som är ungefär lika gammal som Prinsen. Jag kommer tycka att det blir jobbigt då de blir gravida och inte vi. Jag hatar då jag verkar missunsam. Jag vill känna ren och skär glädje för andra men det finns taggar kvar. Jag vill så gärna kunna ge Prinsen en syster eller bror.

Pissväder

Jag är så trött på detta väder. VART HAR VÅREN TAGIT VÄGEN?! Varje dag; Galonisar på 16 barn ska på, galonisar på 16 barn ska av. Hallen på jobbet ser ut som ett sandtag, jag själv som en blåval med min bleka fluffiga kropp. Jag vill ha vårsol så att jag kan vara på tomten efter jobbet, så att Prinsen kan äta mellanmål ute, så att jag kan få lite fräknar på näsan.

Svettig eftermiddag

Idag slutade jag tidigt. Hämtade Prinsen hos dagmamman. Han låg ute och sov i vagnen så jag rullade iväg till förortcentrumet i närheten. Eller i närheten...Från mig tar det väl kanske 40 minuter att gå, så vidare nära är det kanske inte. Hur som helst. Jag gick in på bibblan. Boken jag ville ha fanns inte. Vidare till Pressbyrån. Trängselskatten att betala ver mer än jag trodde som vanligt. På HM hade de inte vantarna jag ville ha men väl på Kappahl. Sedan vaknade Prinsen och det var dax att gå hem. Han ville inte ha bananen jag hade med mig utan vrålade, verkade ha vaknat på helt fel sida. Det är inte vanligt kan jag tillägga.

MMMAAAAAMMMMMMAAAA!MMMAAAMMMMAAAAA! Ville inte sitta i vagnen, kastade sig av och an och det var omöjligt att sela honom. Han ville inte gå själv, då kastade han sig i diket och rullade runt samtidigt som han skrek. I regnet försökte jag vara den pedagog jag är trots att jag var ashungrig och bara ville hem. Till lunch på jobbet hade det varit fiskbullar och jag avskyr det. En potatis och några skivor gurka blir man ju inte stöddig av. Jag bar hem Prinsen, hela långa vägen och jag var blöt av både svett och regn då vi kom hem. Svettig eftermiddag som sagt. Som pricken över I:et en flod av mens.

Det var så härligt när vi tagit av oss ytterkläderna. Prinsen var lerig efter att ha varit i diket. Aldrig har de rostade mackorna smakat godare tror jag.

Summa sumarum

Bloggträffen: Jag förstår att det inte är en person som håller i allt men det måste väl ändå vara en person som lyfter luren när bordet ska bokas...;) Hur som helst, jag vill med.

Det kanske är dåligt av mig att inte ha läst alla mail. Har bara haft mycket för mig. Bara ruvningen tog kraft av mig. Men det är ju såå spännande och det ska bli såå kul att få träffa er alla. Att inte gå igenom alla mail var inte en nonchalant drag från min sida, det fanns liksom bara kvar på göra-listan;)Så att ni vet.

Påskäggen: Prinsens dagmamma och den andra dagmamman ses varje dag eftersom de arbetar som kollegor. De båda bor nära varandra och båda har dagbarn varje dag. Den andra (inte Prinsens alltså) är inte bara en vikarie utan träffar Prinsen varje dag. Men eftersom jag inte har träffat henne så tror jag nog att hon blir utan ägg den här gången.

Att sambon inte vill göra IVF: Jo han ser skillnader mellan att ta våra frysisar och köra i gång karusellen igen, vilket jag förstår. Ska vi köra en gång till måste vi hala upp feta plånboken igen. Jag måste proppa mig full av hormoner och det påverkar ju oss båda. Han minns IVF-tiden som väldigt stressad och ser därför inte fram emot att vara där igen. Han menar att vi ju nu fått världens finaste, att det var värt allt det jobbiga, men att han är nöjd. Han är inte så intresserad av syskon. Inte till det priset i alla fall. Ja ni vet ju själva hur det är att längta och att hoppas och hur det känns då det skiter sig.Jag menar att jag också är nöjd. Hur skulle jag kunna vara missnöjd med en sån fin son?! Men jag skulle vilja ge Prinsen ett syskon, jag önskar mig ett till barn och jag är beredd att köra på ett tag innan jag kan acceptera att det kanske inte kan bli så. Jag påstår också att det inte kan bli lika jobbigt att göra IVF nu som då. Vi har ju Prinsen, världens mest underbara.

Men ja. Det är jobbigt att veta att vi inte är överens om en sån stor sak. Vi har skjutit på det, bestämt att vi inte ska prata om det eftersom vi är så oense. Men vi börjar närma oss en stor diskussion eftersom vi bara har en eskimå kvar och det lär väl inte funka med den heller känns det som. Funkar det inte med embryot i frysen kommer vi till en punkt där en av oss måste ändra inställning och det känns inte lätt med oss två envisa åsnor.

Stressad!

Tänker steget längre fastän jag har lovat mig själv att låta bli...Hur ska det bli om inte eskimån som finns kvar på Huddinge blir ett barn. Ska vi lägga ner? Jag vill ju helst köra på ett varv till. Inte sambon. Jag måste acceptera hans känslor. Jag måste även känna efter vad som är viktigt för mig. Så kollade jag på olika IVF-klinikers priser och kände stressen komma krypande. Ca 30 000 för en IVF, kanske 5000 eller 10 000 för att få en eskimå tinad och insatt. Tyvärr är ju varken jag eller sambon hjärnkirurger och har pengar som gräs. Men säg att man slavar i hop pengarna igen. Kanske blir det pengar som hamnar i sjön igen. Kanske ett förhållande som inte står pall. Men kanske ett syskon till Prinsen.

Jag blir stressad av dessa tankar. Jävligt stressad.

Påskägg

På torsdag är det skärtorsdag och jag tänkte ge den gulliga dagmamman ett påskägg med godis från Prinsen. Det är så att det är två dagmammor som samarbetar, är den ena sjuk så täcker den andra upp. Jag har inte träffat den andra men prinsen gör det varje dag och sambon träffade henne under inskolningen. Det jag nu skulle vilja fråga er är: Bör jag köpa ett påskägg även till den andra dagmamman eller räcker det med att ge endast hon som är Prinsens ordinarie? Klart att båda kan få ett ägg men det är ju på något sätt här man lägger ribban på något sätt, fattar ni hur jag menar? Samtidigt som jag inte är någon presentgalning så är jag heller ingen snålis...

Hur skulle ni göra?

Jag hakar!

Jag har bestämt mig nu. Jag hakar på bloggträffen. Vill träffa er alla och det är skitsamma om jag inte längre är anonym. Vi är ju alla i samma båt. Är för nyfiken för att stanna hemma. Jag vill också äta lunch på det mysiga stället med utsikten;)

Undrar nu:

Hur gör jag? Vart anmäler jag mig liksom?

På återseende!

Tack!

Tack söta ni för era komentarer! Blir så rörd av att veta att ni tänker på mig och på mitt ruvande! Massor av kramar till er!

Trist

Det verkar som att mensen är på gång. Kan se små spår av den även om den inte helt har brutit ut om man säger så. Det är alltså kört. Det känns inte katastrofalt eftersom jag redan är mamma till världens finaste men det känns jäkligt trist. Och återigen kan jag känna ett sting av avundsjuka då jag vet att många andra kan "skaffa" hur många barn de vill bara genom att ha lite sex. För mig låter ju det helt ofattbart.

Vi har ju en liten i frysen. Sedan vill inte sambon mer. Det är de jag tänker på och det är det som stressar upp mig. Jag vill köra en sväng om i IVF-karusellen en gång till, för jag vill ge Prinsen ett syskon, så är det. Försöker att ta en dag i taget.

Tror på minus

I morse, på ruvardag elva, började jag tvivla efter att ha sett en minimal rosa strimma. Jag har inga graviditetssymtom utan känner mig bara stingslig och sur som innan mens. Gjorde testet på eftermiddagen och vet att det inte är tillförlitligt så tidigt och speciellt inte då det inte är morgonurin. Solklart minus så klart. Känner i alla fall på mig att det är kört och att blod snart kommer att visa sig. Känner mig dum som ens trodde att det skulle kunna bli barn. Hur fan skulle det kunna ta sig på första syskonförsöket? Råkade glömma bort att vi måste kämpa, kämpa och återigen kämpa för att få ett barn. Hur kunde jag glömma det?!

Är överlycklig att jag har min fina prins!Kommer han att få ett syskon någongång?

Det blir rör

Idag var vi hos öronläkaren med Prinsen. Efter att hon fått reda på att Prinsen haft fem öroninflammationer på ett halvår bestämde hon att det är dax för rör. Detta ska göras inom sex veckor och jag har börjar noja mig. Så klart. För att Prinsen är mitt allt. För att det är jobbigt med ett ingrepp på honom. För att jag tycker att det är läskigt med att söva. Fast jag vet att det kommer att gå bra. Men jag är nojig morsa.

Vi sitter i samma båt

Jag går ju på en skrivarkurs och har ju där kommit ut ur IVF-garderoben. Känns rätt skönt, som att det är en frizon där.

Så har det kommit fram; En av de andra tjejerna skriver också om svårheter med att få barn. Det kom fram förra gången. Och nu igår berättade en av killarna att han och hans fru gjort IVF förra veckan, att de nu gick och väntade. Han sa "Det är sista försöket" men sedan talade han om att de hade två i frysen. "Då är det inte kört om det inte går med denna" sa jag."Ni har ju två kvar." "Men funkar det inte med färska, då lär det ju inte funka med frysta" sa han. Berättade att Prinsen blev till vid ett FET och jag såg att han blev glad.

Där ser man. Det var just rätt grupp att komma ut ur garderoben för.

Tack för svaren!

Egentligen är det nog så att jag mest spekulerar för att det är så enerverande att ruva. Och nej. Jag ska inte testa denna vecka. Idag har det varit en sån där dag där jag bara tror att det kommer att skita sig. Har egentligen ingen anledning till att tro det, men hallo...hur stor är sannolikheten att det faktiskt skulle ta sig? Ja jag vet inte. ÄL var den 18:e också, skrev visst fel. Utslaget på stickan var den
17:e.

Jag anar att jag får se menshelvetet denna vecka om det inte går vägen. I annat fall får jag se om jag tjuvtestar någongång i mitten på nästa vecka. Kan knappt tänka så långt. Tar en dag i taget.

Tackar och bockar för tummar!

Nejsägare

Hela helgen har Prinsen sagt "Nej!" Om precis allt.

Jag: "Vill du ha mössan på dig?"

Prinsen: "Näääeee..." (Tittar pillimariskt)


Jag: "Ska vi ta av mössan?"

Prinsen: "Näääeee..."

Förra veckan var det "Ja". Undrar vad det blir nästa vecka...

Tjatig

Även om det händer än hel del annat just nu så kan jag ju faktiskt inte förtränga det faktum att jag ruvar. Därav mina tjatiga inlägg om att jag väntar.

Idag är det ruvardag 7. Jag har liiite molande i magen och en del känningar i korsryggen. Har också haft lite ilningar i benen och rumpan, det är liksom som ett milt sendrag till och från. Så hade jag då jag väntade Prinsen men där med inte sagt att detta betyder något.

Jag fick ÄL på dag 17 (1/3) och jag har ca 28-30 dagar mellan mensarna (konstigt det blev i plural...)Betyder det att jag borde vänta min mens i övermorgon om fanskapet nu ska komma? Eller är det så att denna cykel blev längre då jag fick ÄL på dag 17? Brukar den inte vara tidigare? Gör proggisarna någon inverkan på mensen?

Tacksam för svar från experter i etern;)

Ruvardag 6

Japp det är ruvardag 6 har jag fått veta av Maria;) Hade inte koll på om man räknade från tisdagen eller onsdagen.

Status: Nada. Inga ömma tuttar. Inget illamående. Ingen svamp av poggisarna. Inget molande i magen. Bara lugnt.

Jag har blivit förkyld och genast tänker jag på att jag verkligen inte vill att prinsen ska bli smittad. För förkylning för honom=öroninflammation. På tisdag ska vi till öronläkaren och prata rör.

Att ruva

Dagen då man får det lilla embryot är speciell! Tänk att det verkligen finns någon liten, liten där inne. Sedan börjar våndan. Vad kan påverka och vad gör det inte? Ska jag verkligen bära kassarna från affären? Är det dåligt att bli kall? Osv osv. Självklart vill man ha de bästa förutsättningarna. På Huddinge avråder de nu mer tjejerna från att dricka koffein, något som jag körde med då jag ruvade och var gravid med Prinsen.(Även under amningen.) Jag skippade allt te tills att han var ett år.

Sedan går man ju och känner efter så klart. Moler det inte lite i magen? Är det bra eller dåligt?

Ja det här med att ruva är ju synnerligen speciellt. Är det nån som vet vilken ruvardag jag är på förresten? Är det fyra eller fem? Den lilla sattes in i tisdags. Och vilken dag fäster den? (som jag ju hoppas innerligt på att den ska göra!) Minns inte riktigt.

Ruvar

Vi fick ett litet embryo idag. Den lilla hade fyra celler från början, tre när vi fick den och var fin sa barnmorskan.

Det känns overkligt. Spännande men med mindre panik än förra gången. Då Prinsen blev till var det mesta svart, man hade kniven på strupen, snaran runt halsen.Nu är det på en annan nivå även om jag hoppas. Ja hoppas gör jag verkligen.

Tack vänner för att ni tänkte på mig!

Hönsägg?

Om ni såg någon gå dubbelvikt längs Årstaviken idag så var det jag. Har ägglossning och det var något hutlöst vad det gjorde ont i dag på dagen. Det var som mensvärk i sin värsta tappning. Det ilade, körde runt och gjorde mig illamående. Tur att apoteket hade söndagsöppet! Jag tror att jag lossar ägg stora som hönsägg nu för tiden...

Nervös!

Imorgon kommer jag att få feedback på min text om barnlöshet. Ska ju på skrivarkursen. Känner min nervös och måste skärpa mig. Får inte bli känslosam och börja gråta.

Ang. väntrummet.

Är det så att de gravida i väntrummet på Huddinge IVF-enhet har gjort IVF? Är det inte ett "vanligt" väntrum för vem som helst som är gravid? Bra undrar...Nån som vet?Hur som helst är det heeelt galet. Blir förbannad bara jag tänker på det. Jag skulle aldrig ta med Prinsen dit. Det skulle vara att strö salt i såren på folk. Möjligtvis om han hade en tröja som det stod "Tänk vad magiskt att jag är gjord via IVF" eller något i den stilen;)

Där satt den!

Det kommer att bli på tisdag som vi får eskimån.Strålande, speciellt med tanke på att jag slutar tidigt på jobbet då. Det underlättar ju faktiskt lite även om jag hade gått vilken tid som helst på dygnet då det handlar om att få ett litet embryo;)