Bloggträffen: Jag förstår att det inte är en person som håller i allt men det måste väl ändå vara en person som lyfter luren när bordet ska bokas...;) Hur som helst, jag vill med.
Det kanske är dåligt av mig att inte ha läst alla mail. Har bara haft mycket för mig. Bara ruvningen tog kraft av mig. Men det är ju såå spännande och det ska bli såå kul att få träffa er alla. Att inte gå igenom alla mail var inte en nonchalant drag från min sida, det fanns liksom bara kvar på göra-listan;)Så att ni vet.
Påskäggen: Prinsens dagmamma och den andra dagmamman ses varje dag eftersom de arbetar som kollegor. De båda bor nära varandra och båda har dagbarn varje dag. Den andra (inte Prinsens alltså) är inte bara en vikarie utan träffar Prinsen varje dag. Men eftersom jag inte har träffat henne så tror jag nog att hon blir utan ägg den här gången.
Att sambon inte vill göra IVF: Jo han ser skillnader mellan att ta våra frysisar och köra i gång karusellen igen, vilket jag förstår. Ska vi köra en gång till måste vi hala upp feta plånboken igen. Jag måste proppa mig full av hormoner och det påverkar ju oss båda. Han minns IVF-tiden som väldigt stressad och ser därför inte fram emot att vara där igen. Han menar att vi ju nu fått världens finaste, att det var värt allt det jobbiga, men att han är nöjd. Han är inte så intresserad av syskon. Inte till det priset i alla fall. Ja ni vet ju själva hur det är att längta och att hoppas och hur det känns då det skiter sig.Jag menar att jag också är nöjd. Hur skulle jag kunna vara missnöjd med en sån fin son?! Men jag skulle vilja ge Prinsen ett syskon, jag önskar mig ett till barn och jag är beredd att köra på ett tag innan jag kan acceptera att det kanske inte kan bli så. Jag påstår också att det inte kan bli lika jobbigt att göra IVF nu som då. Vi har ju Prinsen, världens mest underbara.
Men ja. Det är jobbigt att veta att vi inte är överens om en sån stor sak. Vi har skjutit på det, bestämt att vi inte ska prata om det eftersom vi är så oense. Men vi börjar närma oss en stor diskussion eftersom vi bara har en eskimå kvar och det lär väl inte funka med den heller känns det som. Funkar det inte med embryot i frysen kommer vi till en punkt där en av oss måste ändra inställning och det känns inte lätt med oss två envisa åsnor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej AnnaBell. Jag är först och främst jätteledsen att det inte funkade med er FET. Jag hoppas att nästa försök blir Prinsens lilla syskon.
Jag förstår din mans tvekan inför att gå igenom ivf-resan igen. Det känns lite som att varje ivf kommer att bli tyngre och tyngre. Men att ni har Prinsen kanske kan lindra all stress lite ändå? Jag vet inte - hoppas bara ni kan prata om det på ett bra sätt när ni kommer dit. Gör inte varandra illa. Kram
Hej,
Jag har läst lite i din blogg, de senaste inläggen. Vi fick en dotter juli 2005 genom ivf och efter det tyckte min man att det räckte, men efter ett par år så ändrade han sig och vi har försökt igen (missfall i v. 14), men vad jag menar är att det kan ju vara så att din man kan ändra sig när det får gå lite mer tid. Han kanske behöver mer tid att ställa in sig på de förändringar som blir.
Vi har själva lagt ivf på hyllan nu och kanske tar nya tag i höst, eller också struntar vi helt i det. Just nu brukar jag bara tänka på de fördelar det är att bara ha ett barn.
Kram
Freja
Vad roligt att du också kommer på bloggträffen!
Förstår att det är jobbigt att inte veta att din man är beredd att satsa en gång till, men som Freja skriver. Det kan ju faktiskt ändra sig med tiden också. Prinsen är ju inte så stor ännu och han kanske bara behöver lite mer tid för att börja längta efter ett syskon. Men förstår att det är jobbigt för dig att vänta som redan längtar och är redo att kämpa för det.
Åsa: Tack för fina ord. Självklart är det en annan sak att göra IVF nu när vi har Prinsen.Vi får väl se vad som händer om det inte funkar med eskimån som finns kvar. Kanske att mannen ger med sig...Hoppas ju på det.
Kramar till dig!
Freja: Hej och välkommen till min blogg! Sorgligt att höra att du fick missfall. Visst finns det fördelar med att ha ett barn. Jag tänker ganska mycket på att det kanske blir så att Prinsen blir ensambarn. Just nu känner jag att jag vill köra på med IVF ett varv till, men vem vet vad som händer senare i livet (om det inte funkar efter några gånger). Det kanske blir jag som känner att "Nu får det vara nog med behandlingar", vad vet jag. Jag menar, jag har ingen lust och ork att IVF:a i all evighet för att få ett syskon. Men som sagt någon till sväng vill jag göra. Intressant att läsa om dina erferenheter!
Kram! Anna-Bell
Ribbolita: Ja det ska bli såå kul att träffa er alla!
Om vi inte hade haft svårt att få barn så hade jag nog inte kännt mig så stressad av tanken på syskon. Men mina erfarenheter säger ju att det kan ta lång tid. Jag fyller 33 år i år och visst är jag inte lastgammal i sammanhanget, men åren tickar ju på och det är det jag tänker på också. Hoppas att karln ändrar sig om inte eskimån tar sig!
Ses om nån vecka;)
Hej igen,
Glad att se att du "bara" är 33 år, själv är jag 37 år och känner att tiden rullar på. Vi hade två frysta ägg men de klarade inte upptiningen, trist. En anledning att vi väntar nu med fler försök är att min man har problem med nacken och måste byta jobb. Han har ständig värk och jag känner att mina krafter inte riktigt räcker till heller då. Dessutom har vi bokat in ett par utlandsresor.....mmmmm härligt! En i april och en i september. Där har vi en fördel med ett barn, billigare och lättare att resa..haha
Kram
Freja
P.S. jag har en egen blogg nu!
Välkommen in!
Kram
Freja
Skicka en kommentar