Tänker steget längre fastän jag har lovat mig själv att låta bli...Hur ska det bli om inte eskimån som finns kvar på Huddinge blir ett barn. Ska vi lägga ner? Jag vill ju helst köra på ett varv till. Inte sambon. Jag måste acceptera hans känslor. Jag måste även känna efter vad som är viktigt för mig. Så kollade jag på olika IVF-klinikers priser och kände stressen komma krypande. Ca 30 000 för en IVF, kanske 5000 eller 10 000 för att få en eskimå tinad och insatt. Tyvärr är ju varken jag eller sambon hjärnkirurger och har pengar som gräs. Men säg att man slavar i hop pengarna igen. Kanske blir det pengar som hamnar i sjön igen. Kanske ett förhållande som inte står pall. Men kanske ett syskon till Prinsen.
Jag blir stressad av dessa tankar. Jävligt stressad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varför vill din sambo absolut inte köra ett varv till?
Han kan ju uppenbarligen tänka sig att försöka med de ni har i frysen, så på vilket sätt är det skillnad att göra en hel IVF? För hans del är ju inte insatsen så speciellt hög, några minuter inne på en toalett.
Den mentala terrorn är ju lika stor oavsett om det är en frysis eller en färskis som sätts in.
Åhh vad tråkigt att er lilla eskimå inte fick stanna! Det är verkligen orättvist att det ska behöva vara så svårt! Håller alla tummar för att den lilla som är kvar visar sig vara en kämpe!
Vad roligt att du också kommer på bloggträffen!
Skicka en kommentar