Har varit på skrivarkursen ikväll. På kursen går det en kille och det har framkommit att han är i IVF-karusellen. Senast vi sågs för ett par veckor sedan hade kan och hans tjej stoppat tillbaka ett embryo.Idag fick jag veta att det gick åt skogen.
Vi pratade om det en del i kväll. Om maktlösheten, om adoption, om att folk inte fattar. Han berättade att de har ett par små i frysen med trodde inte att det skulle funka. Han hade tappat räkningen och visste inte hur många behandlingar de gjort. Men så blir det ju. Man orkar inte minnas alla fakta, alla nålstick, alla mediciner, alla besök, alla kraschlandningar. Inte jag i alla fall. Anar att det är en försvarsmekanism som sätter in.
Han pratade om att man väl får fylla sitt liv med annat om det inte går vägen. Det lät sorgligt. Det börjar ticka på. Han är 48 år. Hon tio år yngre. Jag gillade vårt samtal. Han är en mycket sympatisk människa. Hoppas så att det ska gå vägen för dem. Fan vad jag hoppas det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fy fan för infertilitet!
Fryser när jag läser det du skriver. Så många längtanssystrar och längtansbröder som finns runt omkring oss.
Stor kram till dig gumman, vi ses snart igen va?!
Fy fan var ordet. Fryser också.
Skicka en kommentar