lördag 31 januari 2009

Lasermannen

Vårta. Känn på ordet. Visst låter det vidrigt! Men så här är det; Jag har haft två vårtor, en under varje fot, ett tag. Jag har filat, kört med vårtmedel, torkat, plåstrat om. Många gånger. Det har inte hjälpt. Så jag bokade en tid på en laserklinik. Igår var jag där. Ja det gjorde ont. Mycket. Men jag vill få bort skiten. För jag känner mig äcklig trots att jag vet att det är vanligt och att jag förmodligen fått det på gymet eller i simhallen. Jag svettades som en gris under själva behandlingen och höll på att ramla av britsen två gånger. Idag har jag ont, det vätskar sig, blöder och är allmänt otrevligt. Jag har hål i fötterna och har problem att gå.
"Den ena är djup. Det kanske tar åtta gånger eller något" sa Lasermannen och jag höll på att dåna. För det är svårt att få tider och det gör ont att bränna. Man får heller inte göra denna behandling när man är gravid/ruvar. Hoppas på att vi hinner få bort det mesta innan det är dax för IVF igen.

Alltså, på min behandlingslista:

- Nålmannen

- Lasermannen

- IVF

Vad ska jag köra nästa gång för behandling? Vad gör folk hela kvällarna som inte håller på med sånt här? Tänk vad mycket tid och energi de måste ha.

fredag 30 januari 2009

Syskonchanser

Det är detta år vi får veta, som sambon sa. Veta om Prinsen får något syskon eller förblir ensambarn. Sambon vill inget mer sedan, om detta inte går vägen, och jag kan förstå hans tanke även om jag själv är beredd att slita mig blodig för målet. Vi har två hela försök kvar. Det kan låta mycket. För mig kan jag se ett slut, det börjar ticka på och jag är stressad. Skitstressad. För åtta av våra i frysen på Linné gick inte att tina och när jag ber om att vi vill ha två embryon på en gång vid nästa försök säger både Doktor L och en syrra som jag pratade med på Linné att det kan bli svårt. De påpekar att vi har goda chanser, bättre än genomsnittet, och att Socialstyrelsen är restriktiva och helst vill att man ska ta ett embryo i taget. Så om vi har så himla goda chanser, varför är jag då inte gravid nu efter en hel IVF och tre FET? Är det att ha goda chanser? Jag fattar ingenting och tänker propsa på att få tillbaka TVÅ embryon denna gång istället för att låta alla dö vid upptiningen. Fan att man ska behöva strida för saker jämt.

torsdag 29 januari 2009

Återvinning

Ofta kommer det lappar i vår brevlåda om olika insamlingar av kläder. Här om veckan kom det återigen en och jag nappade på den. Vi hade just städat ur garderoberna och de som delat ut lappen ville samla in kläder som oavkortat skulle gå till Estland. Bra fine. Jag ställde ut tre pappåsar på morgonen, lite innan åtta när de skulle hämta. Så gick jag till jobbet. När jag kom hem stod påsarna kvar. Ingen hade hämtat dem. Påsarna var dyblöta, kläderna med, eftersom det snöade. Visst, dumt av mig att inte ta en säck, men ändå. Risigt att inte ta vara på det man efterfrågat. Nästa gång blir de utan. Kläderna? De hamnade på tippen eftersom sambon hade ett ärende dit. Onödigt, men jag pallade inte att hänga upp tre kassar dyblöta återvinningskläder.

onsdag 28 januari 2009

Jobbet

Jobbsituationen suger just nu.
"Det finns inget tak för hur många barn man får ha på en avdelning" sa chefen igår samtidigt som hon talade om att vi måste ta in ännu fler barn på förskolan där jag jobbar. Vi har nu 19 barn i småbarnsgrupperna.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har mitt barn hos dagmamma. De är fem i gruppen.
Såg Nyheterna igår och då var det ett repotage om en pojke på tre år som hade skadat sig (mycket) på sin förskola. Personalen hade inte varit i närheten. Jag blev gråtfärdig. Tänkte på min egen pojke. Tänkte på min egen arbetssituation. Barnens säkerhet och trygghet är viktigast. Jämförelsevis kommer tvärgruppsarbete och dokumentation långt ner på listan. Undrar om chefer tänker på sånt, eller ser de bara ekonomi och prestation i allt?

tisdag 27 januari 2009

Det är kul med bajs

Jag hör en hög stämma sjunga i vardagsrummet.

"Blinka lilla bajsklutt..."

Prinsen har kommit i bajsåldern.

måndag 26 januari 2009

Gång 2

Ikväll har jag varit hos Nålmannen för andra gången. Jag var inte alls laddad för att åka dit. Prinsen grinade i hallen för att han ville ha mig hemma och jag var slut efter jobbet. Tog bilen i rusningen men lyckades hitta en fickparkering på Vasagatan. Käkade middag på en barstol inne på Taco bar och glömde att Nålmannen sagt att jag ska skippa vitlöken. Så där fick jag sitta i det minimala väntrummet sedan och skämmas för att jag inte sköter mig. (Nej ingen sa något men jag antar att jag luktade som en hel grek.)När jag väl kom in och fick nålarna var det behagligt och jag var glad att jag hade åkt. Hoppas nu att detta gör susen!

söndag 25 januari 2009

Innehållet


Detta fanns alltså i det hemliga paketet.

Den rosa omtalade (som inte är i bild) testades och den bjöd verkligen på ett gott skratt. Jag trodde att den skulle vara rätt enkel och oskyldig men den var större än jag trodde och det var ett batteri i den. Vi kunde inte hitta något slags mellanläge utan det var fullt ös direkt så jag skrattade så jag höll på att ramla ur sängen för att den dånade på full speed innan vi lade tillbaka den åt sidan.

lördag 24 januari 2009

Göralista

Att göra denna lördag:

-Åka och hälsa på pappa. Han ska laga lunch till mig och Prinsen.

-Ta ut paketet...

-Gå på Apoteket och Hälsokosten. Ska inhandla folsyra och Omega3 som Nålmannen rekomenderade.

-Skriva fem A4 till mitt projekt.


Detta och inget mer har jag bokat in. Är stressad inombords fortfarande och vill komma ur den negativa spriralen. Ska inte boka upp mig på så himla mycket saker på helgerna även om det är trevliga saker. Måste hitta lugnet igen, andas djupt och inte ytligt. Tänka på mig själv. Det är så det måste vara nu.

fredag 23 januari 2009

Tack för den

Dagens kommentar på jobbet:

Kollegan Lotta: "Anna sa att du såg svimfärdig ut igår. Gå hem och kör på i sovrummet så att du får vara föräldraledig snart."

Paket

By the way så har jag fått en paketavi här om dagen. Det står ingen avsändare. Jag anar att det är paketet jag spontant beställde. Paketet som ska innehålla en rosa ring för sambon att trä på snorren (ha ha), en flaska glidmedel och ett hemligt paket. Kan knappt bärga mig, vill veta vad det är för hemligt där i. En sjuksköterskedräkt som man måste ha silikontuttar för att fylla ut? En monsterdildo? Jag laddar för ett asgarv.
Någon som vågar gissa vad som finns i det hemliga paketet?

torsdag 22 januari 2009

Stressklump

Idag har jag haft en stressklump i bröstet hela dagen. Testa att äta mellanmål med 17 ett-, två- och treåringar tillsammans med endast en vuxen till.
"Jag vill ha mer mjölk!"
"Macka!"
"Gurka!"
"Aaaaaiiiii!" (Alla kan inte uttrycka sig så bra ännu.)
"Jag spillde!"
"Jag är bajsnödig!"
"Papper! Jag spillde ju!"
"Mera mjölk!"

Osv. Osv. Jag måste säga till att det inte funkar rent schemamässigt. Vi kan inte vara två personal med så många små över mellis.

Om ni tycker att detta är en baggis, testa att klä på alla 17 sedan. Med fleecetjöjor, overaller, galonisar, vantar som ligger huller om buller i torkskåpet. Med små söta barn som inte är villiga att hjälpa till.

Dagens fråga: Hur ska jag räcka till?!

På eftermiddagen var jag hos Doktor L. Hon talade om att jag ska vänta till nästa mens om ca en månad och då börja med sprutorna. Sambon skjutsade mig till doktorn och på hemvägen sa han: "Vi får i alla fall sluta med IVF 2009 oavsett hur det går." Och jag blev asstressad. För han skulle aldrig vilja gå med på att göra någon mer IVF, än dessa vi har "bokat" på Linné. Det är alltså nu eller aldrig.

Jag frågade Doktor L vad hon tror om akupunktur.
"Vi har pratat om det " sa hon "Men vi har kommit fram till att det inte finns något som tyder på att det skulle öka chanserna. Men jag tror att allt som kan minska stressen kan vara bra."
Minska stressen ja. Det var länge sedan jag var så stressad som jag var idag. För jobbet. För att det skulle kunna vara så att detta aldrig kommer att gå vägen. Så jag funderar på att gå ut i snön, spotta ut stressklumpen bakom komposten. Riva fram den med en gaffel som så ska behövas. Jag tänker böja mig ner, sätta mig på huk i det snöiga gräset. Jag ska titta upp mot stjärnorna och andas in den kalla luften.
"Bort stress, försvinn med dig." Ska jag säga "In med kraft nu. Jag behöver den."

Besöket

Jodå det första besöket hos nålmannen gick bra. Fick ha trosor och tröja på mig. Han satte några nålar i benen, några i magen och en i pannan. Det kändes knappt att få nålarna och inte har jag känt något efter heller. På väggarna i lokalerna var det bilder på bebisar var jag än tittade och jag fick en lista på vad jag inte får äta. Detta kan bli svårt (men jag ska försöka):
- Vitlök (Jag älskar vitlök)
- Kött (Jag är en allätare, en rätt hungrig typ som måste ha rejäla mål.)
- Pasta och bröd. (Ska byta till fullkorn hemma och försöka dra ner på mina älskade mackor. Dras till allt som heter kolhydrater.)

Annars vad han lugn Nålmannen. Men jag tyckte att det kändes skumt att det pratades ägglossning och mens med alla tjejer som var där. Kan inte låta bli att fundera; Vilken utbildning har han, Nålmannen? Varför vill han jobba med fertilitetsgrejer?

Jag kan inte mycket alls om detta område och blir rädd att det inte ska funka om jag inte tror på det till 100 %. Måste därför läsa på ordentligt och sätta mig in i det helt och fullt. Nästa vecka har jag en tid igen.

tisdag 20 januari 2009

Premiär

Idag är det premiär för nålarna. Aldrig tidigare har jag varit på akupunktur, det ska bli spännande. Hur ska man förbereda sig? Ska man ligga i endast underkläderna eller hur brukar man göra?

På torsdag är det dax för ett besök hos Doktor L. Då ska jag få information om den korta behandlingen.

Snart på banan igen alltså.

måndag 19 januari 2009

Nyårslöfte

Ett av mina nyårslöften är att skriva klart mitt projekt från när jag gick skrivarkursen. För att hinna göra det i år måste jag skriva fem A4 varje vecka. Jag har satt min deadline varje måndag vid tolv på natten. Nu är läxan ogjord och jag måste sitta hela kvällen i kväll. Någon som har förslag på ett straff jag kan få om jag inte håller min deadline? Ska jag piska mig själv? Böta 50 spänn? Eller vad?

Kompisfronten

Det pratas mycket om barn och graviditeter bland kompisarna och bara i helgen har jag fått reda på detta:

A vill sluta amma och få tillbaka sin mens för att kunna göra ett syskon till Lillan.

M har fött sitt andra barn (på två år.)

J är gravid. Äntligen gav mannen med sig, hon som längtat länge. Det tog sig på två månader.

K har kört på i två år och gör nu utredning.

Och jag, jag kör på och sitter i tystnad utan att bjuda på mig själv och min story. Tyck gärna att jag är snål, en dag kommer alla få veta.

Nålmannen

Det kan ju vara bra att gå på lite akupunktur tänkte jag inför detta försök. Man går väl ett par gånger antog jag och ringde Nålmannen. Jodå visst är det bra med nålar sa han och visst finns det tider som passar.

Summa sumarum: Jag bör gå 7 gånger. Kostnaden kommer att bli 3500 kr. Det hade inte jag räknat med, att det skulle bli så mycket pengar. Men jag bokade ändå in ett besök. Imorgon ska jag dit och innan dess måste jag trolla fram ännu lite mer cash till vårt projekt.

fredag 16 januari 2009

Gullig

Vaknar av en hand som klappar min kind. Kisar yrvaket upp, försöker se något i det mörka sovrummet. Han ligger nära, tittar på mig, fortsätter klappa.
"Du är gullig mamma" säger han.
Finaste, raraste, älskade pojke.

torsdag 15 januari 2009

Ränder som är kvar

Förr var jag en gymtjej, som tränade några gånger i veckan (läs 4) och som var i rätt god form. När jag blev gravid med Prinsen vågade jag inte träna, tyckte inte att det kändes bra. Tiden när han var spädbarn gick till annat och sedan har det rullat på så. Förra året var jag på två Friskispass och nyårslöftet (ett rätt mesigt sådant) är att träna mer än förra året.
I lördags var jag på ett Friskispass med kollegan, Friskis har prova-på-pass som är gratis i två veckor. Igår gick jag till gymet för första gången på åratal. Det för mig nya gymet, Förortsgymet.
Lokalerna var rätt slitna och visst fick jag mina fördomar bekräftade när jag i gymdelen såg två spänninga killar som pumpade med sina linnen på. Sedan tog de en paus och spännde armarna och kände på varann. Ja de gjorde faktiskt det och jag ilade vidare och låtsades som att jag inget sett.
Väl inne i salen tog jag mig en bräda eftersom det var step och körde igång. Måste säga att jag hängde med på allt, snurrade och hoppade som aldrig förr. Visst, det känns att min kondition är kass och jag var blodröd i ansiktet efteråt, men jag var rätt grym ändå, för att vara så otränad, om jag får säga det själv.
Idag vaknade jag full av energi och jag tror att det är gymbesökets förtjänst. Det är bra att träna. Och det är kul. Det gäller bara att hitta formen som passar en. Att gå på pass passar mig. Trots att gymtjejen har vilat finns hon kvar. Ränderna har aldrig gått ur, det märkte jag igår.

Ps. Tack för alla fina kommentarer om det som hände på jobbet. Det var lungt igår. Jag pratade lite med de jag tyckte var berörda och som undrade.

onsdag 14 januari 2009

Bakis

Klockan är 6.30 och jag börjar jobba om två timmar. Vaknade för en timme sedan och sen dess har tankarna malt i skallen på mig. Varför detta utbrott igår? Vad är det som gör att andra är coola dag efter dag och aldrig flippar? Varför blir jag så där som igår?

Svar: Jag är en känslomänniska. Som har nära till känslorna, som inte kan hindra dem när de bubblar upp.

Idag känner jag mig bakis, har en fadd smak i munnen. Folk kommer att fråga mig vad som hände det vet jag. Har gjort formuleringar i skallen hela morgonen.

tisdag 13 januari 2009

Done

Jag har gjort det. Ringde till kollegan nu ikväll istället för att dra på det tills imorgon. Jag sade som det var, att jag uppfattade det som att hon är sur på mig och att jag blev trött och ledsen på situationen idag. Hon tyckte att det var bra att jag ringde, var lugn och sa att det inte alls var mig personligen hon menade. Jag gillar henne men har svårt för hennes negativa anti-sida och jag anser att det var den hon visade igår. Är fortfarande täppt i näsan av allt tjurande idag så jag sa till kollegan att jag var förkyld och täppt. Ha, antar att hon inte köpte den men skit samma.

Imorgon ska jag säga dessa saker till kollegorna som förmodligen redan har ringt hispan åt mig:


"Jag tycker att det kan vara dålig stämning på jobbet och det tycker jag är jobbigt."

"Jag trodde att V var sur på mig men vi har redan rett ut det."

"Jag tycker att det är tråkigt att ingen ville ha skapande med mig. Det känns trist att det är januari och alla verkar trötta redan."

"Jag hade en dålig dag igår. Idag kan det bara bli bättre."

Om ett par veckor är min flipp glömd. Förhoppningsvis.

Dålig dag

Idag har jag haft en dålig dag. Detta har hänt:

- Försov mig, det brukar inte hända. Vi har ny klocka och jag vet inte ärligt talat om det var så att jag stängde av den i sömnen eller att den aldrig ringde. (Vad vaken mellan 3.30 och 4.30 eftersom Prinsen vaknade och inte kom till ro. (Brukar inte heller hända.) Vi vaknade 7.55 och jag börjar jobba 8.30. Då ska Prinsen till dagmamman innan. (Vi hann oroligt nog.)

- Jag hann inte äta frulle hemma utan tänkte ta en macka i köket på jobbet innan vi gick ut med barnen. Talade om det för min ena kollega. "Kan vi inte klä på barnen först" sa hon (som luktade rök.) Visst, tur att hon hann röka innan i alla fall. Sa inget om det. Ångrar mig.

- Det var fiskbullar till lunch. Jag avskyr det. Åt endast sallad. Kökspersonalen åt något godare.

- Pratade med kollega D om jobbmötet vi hade igår. Talade om att jag kände dålig stämning, att en annan kollega tittade på mig och pratade om datoranvändandet som enligt henne är för frekvent. "Vi måste sluta sitta vid datorn, det kan bli dålig stämning i arbetslaget" sa hon. Hon hade svart blick och grinig röst. Jag sitter inte speciellt ofta vid datorn. Jag måste göra det ibland. Jag är förskollärare. Inte hon.

- Jag är ansvarig för vår nya tvärgrupp, skapande. När vi pratade på mötet om vilka två andra som skulle vara med var det tyst. "Vem ska vara med Anna-Bell på skapandet?" sa D (som själv inte kunde delta). Inget svar. Alla tittade tysta i bordet. "Tackar kollegor" sa jag och trots att jag inte tar det personligt blir jag lack på att folk är så jäkla bekväma. Till sist offrade sig några som kände sig tvungna Så inspirerande det känns att dra igång med skapandet, tjo ho.

- Jag började grina när jag talade om för kollegan D (som är hon som ska till Danmark och som jag anförtrott att vi gör IVF). Grinade för att jag var labil, var hungrig och är känslig för att jag ska ha mens. Grinade för att jag tycker att stämningen på jobbet är tryckt ibland. Folk ska ha åsikter om man gör något peppersjobb, men vill själva inte göra jobbet istället. Jag får ta en del skit som inte är befogat.

- Jag skärpte mig, torkade tårarna och började göra halsband med barnen. Så kom en annan kollega. Ryktet hade gått och hon klappade mig på armen. "Jag förstår dig" sa hon. Jag var känslig som sagt. Började grina igen.

- Jag satt inlåst på en toa på jobbet och pratade med D, de på min avdelning visste inte. Jag sa åt henne att tala om att jag gått hem, tjugo minuter tidigare än jag skulle. Orkade inte visa min rödgråtna feja.

- Jag gick till dagmamman. Grinade igen, min pinsamma människa. Fick en kram och en kopp te.

Där är jag nu. Kollegan som var svart i blicken jobbade inte idag. Jag har lackat på henne förr, men imorgon när vi båda jobbar måste vi ta ett snack. Jag ska ta henne direkt på morgonen. Det känns jobbigt, så himla jobbigt.

Pissdag idag. Satsar på en bra kväll istället.

Jag = Dramadrottning?

lördag 10 januari 2009

Lång eller kort...

Kanske är det så att det är längden som spelar roll...
I går talade jag med Doktor L om vidare behandling och jag undrade vad den "korta behandlingen" är för något.
"Man börjar på en annan dag och inte med spray" talade hon om. Hon nämnde också att denna behandling kan ha ett lite sämre resultat.
"Vissa kvinnor som mår väldigt dåligt av sprayen kan erbjudas denna korta metod" sa hon.
Jag sa att jag inte alls mår speciellt dåligt av sprayen och hon sa att hon skulle höra med Linné om jag skulle göra kort eller lång behandling.
"Den korta är bra om man har tendens till att bli överstimulerad som du ju var på gränsen att bli förra gången."

Efter en stund ringde Doktor L upp och talade om att de på Linné tyckte att jag ska göra den korta behandlingen.
"Men har inte den sämre resultat?" undrade jag.
"Även vi vill att ni ska ha så höga odds som möjligt. Den korta behandlingen är något sämre för de som inte har så bra äggkvalité men det har ju du."

Vad har ni för erfarenheter och tankar om den korta behandlingen?

Akupunktur

Svar till Jennica:

Jag har aldrig testat akupunktur, inte i något sammanhang. Jag har dock hört att det skulle kunna vara bra i samband med en IVF-behandling. Eftersom vi nu har gjort några syskonförsök utan resultat tänkte jag testa detta. Har dock inte bokat in mig på några besök ännu. Zonterapi har jag inte hört något alls om.

Kram/Anna-Bell

måndag 5 januari 2009

Har tomten blöja?

Prinsen springer in och ut i badrummet, drar ut handduk efter handduk ur skåpet. Till slut rasar alla handdukar ut på golvet och lägger sig i en hög.
Jag: "Men nu får du sluta att riva ut alla handdukar."
Han tittar på mig med sina stora bruna ögon. I handen håller han en mjukistomte.
"Tomten har bajsat. Måste byta blöja."
Han står kvar och tittar intensivt på mig.
Jag:"Ok då. Men bara en handduk till."

söndag 4 januari 2009

Återfunnen

Puh, jag har hittat min lapp! Den dök upp idag när jag rotade i handväskan. Där låg den på botten, helt skrynklig. Och jag postade den. Nu är spänningen olidlig. Vad kan den hemliga presenten vara? Tack gode Gud att lappen inte låg på ICA och att en förälder hittade den.

lördag 3 januari 2009

Snuskfröken

Här om dagen kom det en reklamlunta i brevlådan. Det var som ett häfte med olika erbjudanden. Man kunde beställa olika tidningsprenumerationer, träningsgrejer, serviser, you name it. Så kom jag till en sida med sexleksaker. Jag tittade på de två sidorna. Upp och ner. Så slog det mig. Kanske att man skulle ta och inhandla något kul. Något att krydda till de hela med. Nu när vi faktiskt har ett sovrum och en son som sover i eget rum. Nu när det varit lite torftigt ett tag igen. Jag spanade och fastanade för en liten rosa grej som skulle vara kul för både killen och tjejen samtidigt. Ordet rabbit nämndes och den såg rätt harmlös ut, den lilla rosa. Ordet penisring fick mig dock att börja skratta där jag satt. Men vad tusan, tänkte jag. Kan väl kanske vara kul. Kryssade även i ett glidmedel med aloevera. Svarade man inomn vecka skulle man få en hemlig present. Så klart jag kryssade i den med. Undrar vad det kan vara. Jag fyllde i mitt namn och min adress på lappen som inte behövdes frankeras och lade ner den i fickan.

När jag samma dag hade varit på ICA och handlat åkte jag förbi brevlådan. Jag kände i jackans högra ficka och där låg...ingen lapp. Inte heller i den andra fickan fanns lappen. och inte i bilen eller i väskan. Jag har alltså fyllt i en lapp där det står att jag vill ha en rosa penisring, en pava med glidmedel och en hemlig present. Jag har skrivit mitt namn och min adress prydligt på raderna och sedan tappat bort lappen. Eventuellet på ICA här i Lilla Samhället där jag bor. Där jag har grannar som vet vad jag heter och så klart var jag bor. Där jag är dagisfröken till ganska många barn. Shit. Jag vill verkligen inte att någon mamma eller pappa hittar lappen med min beställning. Jag = Snuskfröken ? Fan att man ska vara så spontan ibland.

fredag 2 januari 2009

Nystart

Det känns alltid som att ett nytt år betyder en ny start. Ut med det gamla och in med det nya liksom. Jag tänker inte försöka summera året som gick. Speciellt inte när jag tänkar på syskonsvängen. Det gick inte helt enkelt. Det gick inte enkelt. Inte alls. Inte nu heller. Inte första IVF:en, inte de andra gångerna heller. Allt som har med barnskaffande är svårt. Fortfarande.

Julen har varit fin. Jag har varit bullbakande mamma och njutit av ledigheten. Vi har fixat på övervåningen, dragit några repor till IKEA och piffat. Nu börjar Prinsens rum och sovrummet bli mysiga och inte bara vita och fräscha. Jag har gjort min gamla vanliga julkola, fixat pepparkakshus och skrivit julkort.

Nyårsfirandet var lugnt. Vi hade några kompisar här på middag. Sambon lagade trerätters medan jag var i köpcentret och försökte hitta festblåsa. Konstigt att man aldrig hittar något när man har pengarna på fickan och är villig att hala upp plånisen. Jag drog på mig en klänning jag hade hemma istället och njöt av den otroligt goda maten. Sambon är en stjärna på att kocka.

Några löften finns och de kanske framkommer här senare. Vissa önskningar kvarstår från förra året som ni förstår.

På återseende! /Anna-Bell