Stressklump

Idag har jag haft en stressklump i bröstet hela dagen. Testa att äta mellanmål med 17 ett-, två- och treåringar tillsammans med endast en vuxen till.
"Jag vill ha mer mjölk!"
"Macka!"
"Gurka!"
"Aaaaaiiiii!" (Alla kan inte uttrycka sig så bra ännu.)
"Jag spillde!"
"Jag är bajsnödig!"
"Papper! Jag spillde ju!"
"Mera mjölk!"

Osv. Osv. Jag måste säga till att det inte funkar rent schemamässigt. Vi kan inte vara två personal med så många små över mellis.

Om ni tycker att detta är en baggis, testa att klä på alla 17 sedan. Med fleecetjöjor, overaller, galonisar, vantar som ligger huller om buller i torkskåpet. Med små söta barn som inte är villiga att hjälpa till.

Dagens fråga: Hur ska jag räcka till?!

På eftermiddagen var jag hos Doktor L. Hon talade om att jag ska vänta till nästa mens om ca en månad och då börja med sprutorna. Sambon skjutsade mig till doktorn och på hemvägen sa han: "Vi får i alla fall sluta med IVF 2009 oavsett hur det går." Och jag blev asstressad. För han skulle aldrig vilja gå med på att göra någon mer IVF, än dessa vi har "bokat" på Linné. Det är alltså nu eller aldrig.

Jag frågade Doktor L vad hon tror om akupunktur.
"Vi har pratat om det " sa hon "Men vi har kommit fram till att det inte finns något som tyder på att det skulle öka chanserna. Men jag tror att allt som kan minska stressen kan vara bra."
Minska stressen ja. Det var länge sedan jag var så stressad som jag var idag. För jobbet. För att det skulle kunna vara så att detta aldrig kommer att gå vägen. Så jag funderar på att gå ut i snön, spotta ut stressklumpen bakom komposten. Riva fram den med en gaffel som så ska behövas. Jag tänker böja mig ner, sätta mig på huk i det snöiga gräset. Jag ska titta upp mot stjärnorna och andas in den kalla luften.
"Bort stress, försvinn med dig." Ska jag säga "In med kraft nu. Jag behöver den."