Syskonchanser

Det är detta år vi får veta, som sambon sa. Veta om Prinsen får något syskon eller förblir ensambarn. Sambon vill inget mer sedan, om detta inte går vägen, och jag kan förstå hans tanke även om jag själv är beredd att slita mig blodig för målet. Vi har två hela försök kvar. Det kan låta mycket. För mig kan jag se ett slut, det börjar ticka på och jag är stressad. Skitstressad. För åtta av våra i frysen på Linné gick inte att tina och när jag ber om att vi vill ha två embryon på en gång vid nästa försök säger både Doktor L och en syrra som jag pratade med på Linné att det kan bli svårt. De påpekar att vi har goda chanser, bättre än genomsnittet, och att Socialstyrelsen är restriktiva och helst vill att man ska ta ett embryo i taget. Så om vi har så himla goda chanser, varför är jag då inte gravid nu efter en hel IVF och tre FET? Är det att ha goda chanser? Jag fattar ingenting och tänker propsa på att få tillbaka TVÅ embryon denna gång istället för att låta alla dö vid upptiningen. Fan att man ska behöva strida för saker jämt.